Today is a really good day!

 

Imorse fick jag första dosen COVID-19 vaccin! Det var av sorten Pfizer, men jag bryr mig inte vilken sort. Nästa dos får jag om fyra veckor.

Från 1 mars kan innevånare i Connecticut 55-65, personal i skolor och dagis/förskolor bli vaccinerade. Redan innan har sjukhuspersonal, brandmän, och de äldre än 65 kunnat få sina vaccin. Det finns många ställen att vaccinera sig på, först lyckades jag boka en tid 30 minuter hemifrån, i slutet av april. Kändes sådär, men bra att ha som en backup. 

Fortsatte att kolla Walgreens, en av de stora apotekskedjorna, för att hitta och boka tid där. De försvann så snabbt de dök upp. Men skam den som ger sig. Jag började redan kl 4 på morgonen måndag, höll på hela dan och kvällen. Inget. Det såg ut som om det fanns tider men när jag försökte boka var de borta. Uppe med tuppen igen tisdag, 5 eller så. Nej.

Men så hade jag äntligen tur, såg en tid för onsdag morgon och den lyckades jag boka! Jag var så uppe i varv resten av eftermiddagen att det kändes som om jag hade 10 koppar kaffe i kroppen!

Och nu är jag alltså vaccinerad.

Från den 22 mars kan Maken vaccineras, han är i nästa åldersgrupp, 45-55 år. Sedan är det 35-44 den 12 april och sista gruppen där våra kids kan vaccineras är från den 3 maj, 16-34 år. 

Så ja, idag är en riktigt bra dag. Nu ser vi ljuset i tunneln.

American life: Annorlunda college acceptances

Den här våren har jag hört talas om flera olika varianter av antagningar, acceptances, till college. Alltså inte det vanliga Ja, du är antagen. Utan Ja, men... typ.

För nåt år sen vet jag att t ex Boston University antog några studenter med början januari. Sedan gjorde dessa studenter en termin i London på sommaren och var sedan hösten efter i fas med de andra som var sophomores, andraårsstudenter.

Northeastern University antog några studenter som började med en termin i London. Efter nyår kunde de sedan börja på vanliga campus i Boston, tillsammans med de andra freshmen.

Nu har University of Connecticut en variant där de antar några på sitt campus i Stamford, där de efter en termin kan flytta till huvudcampus i Storrs, som är flagship campus.

En av Dotterns bästa vänner har blivit antagen till Georgia Tech, men som sophomore, alltså till nästa höst. Tills dess ska han ta kurser vid något annat universitet som kan transfereras till Georgia Tech. Det verkar som om han kommer plugga vid det lokala Community College, ibland kallat Junior College, till nästa år. Georgia Tech är en fantastisk skola, så jättebra att han väljer den här annorlunda vägen att nå sitt mål.

Och det här är bara de jag vet om, finns säkert många fler skolor som gör liknande.

Anledningen till att skolorna gör såhär är att det alltid är några studenter som hoppar av eller byter skola efter ett halvår, eller första året. Istället för att hoppas på att platserna ska fyllas av vanliga transferstudenter erbjuds de här annorlunda antagningarna direkt.

Toppen för dem som verkligen vill gå på de här universiteten!

Rhody class of 2023

Dottern har bestämt sig: University of Rhode Island, class of 2023. Hon är antagen som Communications major.

Vi föräldrar och hon har vägt för och nackdelar mellan flera college, det är mycket att tänka på. Men Penn State tyckte hon var för stort - över 45.000 undergraduates på main campus i University Park - och University of Colorado Boulder ligger för långt bort. Sen hade hon några till att välja mellan men URI passar nog henne bäst. Att hon dessutom fick ett scholarship där är ju toppen!

Känns så bra att veta, vi betalade anmälningsavgiften till universitetet idag. Rhody, baby!

American life: Early Decision madness

Det finns ju flera olika sätt att söka till college. Early Action och Regular Decision har olika deadlines att söka, men är inte bindande, studenten måste lämna besked senast 1 maj. Early Decision däremot är en tidig ansökan som är bindande, om studenten blir antagen när han eller hon söker ED måste studenten meddela övriga skolor att den drar tillbaka sin ansökan och kommer börja ED-skolan. Man kan bara söka en enda skola som ED.

I december var det en riktig ED madness bland seniors på high school! Ett gäng som direkt visste var de skulle plugga hösten 2019. Kan ju verka jättebra, men eftersom det handlar om tonåringar vet man ju att några kommer fundera på om det var rätt och ångra sig. Visst, om man har en drömskola, go for it. En populär skola på vår high school var Tulane University, det var nästan 10 elever som sökte och kom in på ED där!

Man brukar säga att ED är för de rika, de som inte behöver fundera på om de har råd att betala för college eller inte. Eller för de som vet att de kommer få full financial aid eftersom de har så lite pengar, man bör då söka skolor som är sk need blind schools.

Eftersom Dottern sökt nästan enbart state colleges har hon inte sökt ED, tror att det i princip bara är privata college som har ED. Däremot har hon sökt Early Action överallt där det går.

De som vet var de kommer plugga har redan börja använda tröjor från det college de ska plugga på, speciellt tjejerna. Det stressar såklart övriga som inte vet ännu. Dottern väntar fortfarande svar från tre skolor, två av dem hör till hennes topp-tre favoriter. Man kan bli tokig för mindre.

American life: Talking Turkey

Eftersom det just var Thanksgiving och mycket handlar om kalkon just då kom jag att tänka på några olika amerikanska fenomen. Kalkonfenomen helt enkelt.

Gobble gobble. Det är ungefär hur kalkoner låter och vid Thanksgiving hör man det lite varstans. Som i kassan på Trader Joes när jag betalade med kort, när det var dags att ta ur kortet ur kortläsaren var det inte den vanliga pipsignalen utan ett glatt "gobble gobble" som hördes.

Turkey dump. Vanligt bland high school sweethearts som fortfarande är ihop men nu på långdistans eftersom de går på olika college. Efter några månader isär kan Thanksgiving vara första gången de träffas sen sommaren. Och då gör de slut. Blir dumpade. Alltså turkey dump.

Turkey coma. Den matkoma som infinner sig efter all mat man äter under eftermiddagen på Thanksgiving. Stora likheter med hur mätt man kan vara efter ett svenskt julbord.

American life: Safety school

Det är viktigt att ha några safety schools på listan när tonåringarna söker college. Skolor där de har extra stor chans att komma in. Självklart måste det dessutom vara skolor de kan tänka sig att plugga vid.

Idag fick Dottern ett acceptance letter från ett universitet! Visserligen en safety men hej! det är ett ja! Skolan har rolling admission, alltså ingen deadline för att söka på hösten. Med rolling admission kan man få veta om man kommit in redan efter några veckor.

Så nu är vi glada här hemma. One down more to come hoppas vi.

Dessutom är hon erbjuden ett scholarship som sträcker sig över fyra år. Hepp!

American life: Graduate Early from High School

Sent i våras hade vi möte med Dotterns counselor, studievägledare, på high school. Det är ett möte alla ska ha på våren under sitt Junior year, näst sista året på high school. Den counselor som Dottern har är verkligen toppen och påläst. Träffen skulle handla om planerna efter high school.

Mr B rabblade upp alla optioner som fanns: college direkt, ta ett sabbatsår, börja jobba, söka till en yrkesskola och så sa han något som fick Dottern att lyssna ordentligt:

- Du har ju förstås tillräckligt med poäng från high school så du kan sluta tidigare, om du gör några omval i ditt schema.

När han sagt det gick det inte att backa. Dottern ville absolut sluta tidigare, Graduate Early, vilket skulle betyda att hon slutar i mitten av januari, efter midterms som då blir hennes finals.

För att sluta tidigare måste studenten ha alla sina poäng i de ämnen som skolan och staten bestämt. Tillräckligt många poäng i matte, engelska, science, språk och annat. Genom att läsa ett helt fullt schema utan några håltimmar, det blir åtta lektioner varje dag, kommer Dottern ha alla sina poäng när terminen är slut. Nackdelen är att hon inte kan ta vanlig matte eller språk eftersom de kurserna går över hela året. Så det blev inte AP Spanish som planerat, och hon läser Personal Finance som räknas som matte.

Hur det här kommer bli i slutändan när hon söker till college vet vi inte, vad antagningsenheterna kommer tycka. Både bra och dåligt tror vi. Men vi hoppas att det blir bra och att sabbatsåret i miniformat ser bra ut och dessutom ger henne livserfarenhet. Hon kommer resa någonstans, lite osäkert var ännu.

Enligt Mr B är det minst en varje år av de elever han har hand om som slutar tidigare, och de andra studeivägledarna har ungefär samma statistik. Så det är några stycken, även om vi bara kände till en förut. De som slutar tidigare är välkomna att vara med på den stora avslutningen i juni, med cap and gown och få sitt high school diploma.

Nu är vi en bit påväg. Schemat är tufft, som kontrast har flera av Dotterns kompisar bara sex lektioner per dag. Men det här är vad hon absolut vill så då är det bara att köra.

Hon är second semester senior redan nu!

American life: Collegeterminer

Amerikanska colleges har väldigt olika startdatum på hösten. Det finns en del som börjar i slutet av augusti, medan andra startar i början av oktober.

Så medan Sonen pluggar som bäst och har nästan 1.5 månad kvar till hans freshman year är över, så har några colleges redan slutat för skolåret. Det beror på om skolan har semesters eller quarters. Det finns också trimesters. Colleges med quarter börjar runt 1 oktober och slutar skolåret någon gång i juni. Skolor som har semesters börjar sitt skolår i slutet av augusti eller början av september, och slutar någon gång i början av maj.

Quarter system är inte så många skolor som har numera, de flesta har gått över till semesters. Men de flesta publika universitet i Kalifornien har quarters, och såklart UChicago. Quarters medför att terminerna blir lite mer komprimerade och att studietakten blir högre. Det är ungefär 10 veckor på en quarter. Semesters, som de flesta universitet har, är mer som svenska terminen, en höst och vår semester. Trimesters är något mittemellan.

När man säger att Sonen pluggar på ett universitet med quartersystem får man ofta en inkännande kommentar som, åh, stackare, det är tufft... Men jag vet inte, har ju bara svenskt universitet att jämföra med.

American life: NPR

När jag lånar Ironmans bil lyssnar jag ofta på NPR, inte musik på radion. National Public Radio, förkortas NPR, är fristående radio med tonvikt på nyheter.

Man lär sig alltid nåt när man lyssnar på NPR. Forskare som intervjuas. Författare och musiker som berättar som sin skapandeprocess. Politik förstås, mycket politik. Och nyheterssändningar från BBC, alltid bra journalistik. Ny musik, musiknyheter. Genom NPR kan man upptäcka nya artister som inte spelas på andra radiokanaler.

NPR ger människor tid att tala till punkt. Komma till tals. Inte massor med reklam som avbryter, även om det är viss sorts reklam där också. Jag gillar den lugna takten, slipper det hysteriska tempot och tokigheterna på amerikansk morgonradio som jag avskyr som pesten.

Nu har jag ställt in radion i min egen bil på NPR också. Det känns som om jag lär mig nåt när jag lyssnar på NPR. Sånt gillar jag.

American life: Skolskjutningen som inte hände.

Om du ser något, säg något. Det var just vad en student på high school här i stan gjorde igår. Eller han/hon hörde något och berättade. Kanske räddade personen en massa liv.

Personen hörde en annan student säga något om att skjuta en lärare och vilja få till en större skolskjutning.

Rektorn kontaktades och studenten som uttalat hoten blev förhörd av polisen. Dessutom kunde polisen konstatera att hemma hos den studenten fanns ett flertal vapen, som tillhörde pappan. Detta hände under förmiddan igår. Under eftermiddan kom det ytterligare information, här är det lite oklart vad eftersom det fortfarande sker en undersökning och polisen inte berättar allt, och skolledningen bestämde att skolan skulle inleda "shelter in place", ingen riktig lockdown alltså, och sedan stänga tidigare. Inga after school activities. Hela skolan skulle genomsökas om ifall att det fanns gömda vapen eller sprängladdningar. Skrämmande verkligen.

På presskonferens några timmar senare med polis, rektor, skolchef och borgmästare, fick man veta allt detta. En del hade man räknat ut innan eller hört via ryktesvägen.

Studenten som uttalade hoten är på sjukhus för mental utvärdering.

Idag var det skola som vanligt, med polis på plats. Många skakade elever som behövde prata. Några som stannade hemma för att de var oroliga. (inte Dottern, hon var i skolan som vanligt)

Men jag undrar vad som verkligen hände. Helt klart att personen som berättade gjorde rätt. Och jag tror nog att polisen fått veta saker som gör att de tog hotet på största allvar. Antar att mer kommer fram så småningom. Dottern kunde berätta en del hon hört i skolan idag, sånt som gör att man tackar högre makter att någon sa något.

Only in America. And not in a good way.

American life: Prom dresses

Promdresses, eller balklänningar. De kan kosta en hel del, men man behöver inte spendera mycket. Dottern och flera av hennes vänner beställde från Lulus, där finns många snygga klänningar under 100 dollar. Det går ju mode i balklänningar och det är också olika vad som är populärt beroende på var man bor. Tjejerna på high school här i stan har ofta ganska enkla, smala klänningar. Ingen tyll eller för mycket glitter. Men gärna urringat.

Som en av mammorna sa i lördags när hon såg tjejernas klänningar: There´s a lot of boob on display. (Fast jag skulle vilja säga att ändå inte, konstigt nog.)

Allra viktigast vad gäller valet av promdress är att man är ensam om den på balen. Möjligtvis kan några ha samma klänning men olika färger. För att undvika att två har likadan klänning tar tjejerna kort på klänningen de väljer och skickar bilden till en stor grupp. Så är klänningen paxad.

På high school i vår stad är det kort klänning som gäller på Junior Prom, på de andra balerna är det långklänning.

Skorna ska vara skyhöga helst. Dottern hade ett par vinröda i sammet från Target, tror de kostade 39 dollar.

Killarna? Enkelt. De har smoking.

American life: Värmezoner

De flesta amerikanska hus har inte värmeelement i husen som man kan reglera separat. Inte som man är van vid från Sverige, att alla rum har egna element och alla element kan ställas in på olika temperaturer.

Här gäller oftast värmezoner. Det kan vara en hel våning eller i varje fall flera rum. Vi har fem zoner i vårt hus, men vi har åtta rum plus två hallar/entréer och kök. Termostaten är placerade helfel i några fall. Så värmen är ofta ett problem. För varmt eller för kallt.

En termostat sitter på väggen precis när man kommer upp på övervåningen. Den placeringen kan inte vara mer fel. Värme stiger. Så det kommer upp varmluft från undervåningen och termostatet på övergången tycker att det är varmt och kickar inte igång, så barnens sovrum och kontoret är kallt. Om man inte ställer termostatet på JÄTTEVARMT. Men då blir det alldeles för varmt.

Dessutom vill Dottern ha bastuvarmt sovrum, Sonen vill ha ganska svalt och kontoret borde vara nåt mellanting. Värdelöst. Lösningen var att ställa in ett fristående element hos Dottern.

Vårt sovrum har begåvats med en egen zon, så vi kan ha vår temperatur som vi vill. 16C är perfekt sovtemperatur, tack.

Förresten, vi har baseboard heating, det är som långa element utmed alla ytterväggar. Nyare hus har oftast forced air, varmluft som går via samma system som luftkonditioneringen. Jag gillar baseboard bättre.

Men det där med zonerna. Hur i hela friden tänkte de där?