Grrringo

svensk bosatt i USA, förut Brasilien, Tjeckien och Spanien.
/swede living in the US, also lived in Brazil, Czech Republic and Spain.

onsdag, april 23, 2014

Nya tonårsfasoner

Det kom en regnskur imorse men sen klarnade det upp och solen tittade fram. Och det blåste så in i bängen! Var tvungen att säkra regnskydden över utemöblerna lite extra.

Här hemma har vi de senaste två skolveckorna haft ett fenomen jag aldrig trodde skulle uppleva: en snart-femtonåring som ställer väckarklockan själv, tidigt!, går upp och duschar direkt, äter frukost och är redo att åka till skolan i jättebra tid!

Att jämföra med hur det var innan då jag fick tjata i 20 minuter innan den här personen hoppade in i duschen.

Nu! Han står i duschen redan en minut efter sex. Inte nästan halv sju som förut.

Fem i sju, ibland tidigare, åker vi till skolan (skolan börjar 7.30). Utan att jag tjatar alls. Och nästan-femtonåringen är på bra humör. Kan faktiskt kommunicera lite.

Men hur bra tror ni det här är? Drömmer jag kanske? Och hur länge kommer det hålla i sig, frågar man sig förstås...?

Och den största frågan, varför?

tisdag, april 22, 2014

Köksarbete är farligt

Soligt vid stranden imorse. Senare på dan försvann solen och vi fick lite regn på tidiga kvällen.

I fredags kväll höll jag på att skära av toppen på ringfingret. Det var så dumt. Jag stod där med potatis och skulle dela i klyftor och tänkte som vanligt att potatis är ganska hal och det är lätt hänt att man slinter. Och så gjorde jag just det! Slant! Först vågade jag inte titta, bara tryckte på hushållspapper. Men sen såg jag att lyckats snitta till halva yttersta toppen på vänster ringfinger, och nageln. (Ironman gillar vassa knivar!)

Nu har det väl börjat läka hyfsat men det gäller att vara försiktig. Små sår och fattiga vänner ska man ju inte beakta. Och det här är inte så illa litet, faktiskt.

Anyway. Jag var hos doktorn idag för min onda vad, och hon skickade mig på ultraljud, som enligt ultraljudssköterskan inte visade på så mycket. Men ont har jag fortfarande, kanske är jag lite bättre för att jag knaprar ibuprofen eller för att jag inte tränar. Hoppas på svar snart hur som helst.

Ironman har flugit till Texas. Barnen gör läxor. Jodå här har vi vardag igen.

måndag, april 21, 2014

Expatlife: Hur hamnade vi här?

Ja hur blev vi egentligen utlandssvenskar?

Det var något vi pratade om direkt när vi först träffades, Ironman och jag, att vi ville bo utomlands ett tag. Några år sådär. Vart visste vi inte, det fick man liksom se om och när chansen dök upp.

Strax innan julen 1995 fick Ironman en förfrågan via sitt jobb, han jobbade för ett amerikanskt företag, om han ville komma på intervju för ett jobb i Sao Paulo, Brasilien. Jag följde med och vi bestämde oss för att vi nog kunde trivas i en så stor stad. Vi hade fem händelserika, underbara år i Brasilien.

I början av 2001 kom ett jobb i Prag, Tjeckien, på tal via Ironmans jobb. Kul med Europa några år tyckte vi och flyttade dit, vi blev kvar drygt 2.5 år. Och sen undrade en fd chef, fortfarande samma företag, om vi var intresserade av att flytta till USA. Jodå, det verkade spännande och dessutom passade det jättebra i tid eftersom våra bästa vänner i Prag just var påväg att flytta vidare (till Nordirland).

Och här trodde vi att vi skulle bli kvar.

Men så kom en flytt på tal igen. Ironmans nya arbetsgivare undrade om han kunde tänka sig att jobba i ett annat land några år. London? Hong Kong? Madrid? Vi satsade på Madrid med förhoppningen att barnen skulle lära sig en del spanska under några år där, och vi äntligen kunna resa en del i Europa med barnen.

Planen var att stanna i Europa tre år och sen tillbaka till Connecticut. Nu dök det upp ett jobb Ironman inte kunde säga nej till lite tidigare, så vår spanska vistelse blev istället 2.5 år.

Nu har det gått 18 år sen vi först flyttade utomlands. Planen var tio år. Det blir inte alltid som man planerat. Men det kan bli hur bra som helst i alla fall har vi upptäckt!

söndag, april 20, 2014

Påskdag med grannarna

Så skön dag vi haft! Sol i massor. Dottern gjorde amerikanska pannkakor till frukost, kaffe och morgontidning till det blev en perfekt start på dagen.

Tidig middag hos Bästa Grannarna. Kidsen lekte ute på studsmattan, att det är stor åldersskillnad kvittar - de är 2, 5, 12 och 14 år - för de trivs ihop och har jättekul! Vi vuxna njöt champagne, toast Skagen och sen middagen för alla, lamm och sydtysk spätzle, så otroligt gott. Jag hade gjort en kladdkaka med bär till dessert.

Nu lite lugn och ro sista kvällen på barnens Spring Break. På måndag är det fullt ös igen. Här har vi ingen Annandag-nånting.

lördag, april 19, 2014

Barnarbete på Påskafton

Terassen vid huset är stor och solig, men behövde rengöras ordentligt. Jag åkte till järnhandeln och köpte två bra skurborstar, så båda kidsen kunde skrubba samtidigt.

Det gick snabbt och nu luktar det gott av klorin. Rent liksom.

Ikväll har vi svensk påskmiddag med bara svenska vänner. Och imorron är vi bjudna till Bästa Grannarna på tysk påsklunch.

Glad Påsk!

fredag, april 18, 2014

Panorama

Sonen gjorde en panoramabild över Columbus Circle igår kväll. Det här var faktiskt utsikten från restaurangen, italienska A Voce, som har en stjärna i Guide Michelin.

Kidsen var glada, deras första besök på stjärnkrog.

Här har vi en nästanvanlig vardag idag, även om det är Good Friday. Ironman har jobbat hemifrån dock, det gillar vi. Och Sonen är iväg på stan, han hänger på nåt cafe med kompisar.

torsdag, april 17, 2014

Utsikt över Central Park

Här jobbar Ironman, med utsikt över Central Park så man blir vimmelkantig.

Vi har en halvdag i city, nu avslutar vi med en fancy italiensk restaurang.

onsdag, april 16, 2014

Text på hyfsad svenska

Att barnen inte stavar perfekt på svenska gör mig verkligen inget. Jag blir bara så hjärteglad när de textar mig på svenska, att de försöker och vågar.

Här har vi haft kallt idag. Faktiskt att det hade snöat yttepytte lite på natten. Sonen tyckte han kunde springa i shorts och tunn t-shirt, men ångrade sig när han klev ut genom dörren, och hämtade en långärmad tröja. Han var trött efteråt, hade hållit samma tempo som de äldre grabbarna på milrundan.

Imorron ska vi in till city. Blir nog bra. Om mitt usla ben klarar att gå. (nä, det är inte alls bra, nu har jag i varje fall läkartid nästa vecka)

tisdag, april 15, 2014

Baka när det regnar

Sonen hade träning för outdoor track på morgonen. Det ösregnade men de sprang i alla fall.

Dottern hängde med mig till IKEA för att köpa några fler ljusslingor till terassen. Köpte enorma kanelbullar också, så trots att Sonen var som en dränkt katt när vi hämtade honom blev han genast på gott humör av den där bullen.

Kanelbullar har den effekten.

Nu har Dottern bakat, perfekt sysselsättning när det regnar och man har Spring Break.

måndag, april 14, 2014

Expatlife: Lära sig språk som vuxen

För ett år sen fick jag höra en teori om inlärning av språk som vuxen: personen påstod att han inte kunde lära sig fler språk eftersom han redan talade tre språk flytande. Det var the curse of the 4th language.

Självklart var jag snar att hålla med eftersom jag hade svårt att lära mig spanska. Mitt språkcenter var kanske redan fullt av svenska, engelska och portugisiska. Det gick inte att trycka in flytande spanska också i min vuxna hjärna.

Hm. Troligen är det bortförklaringar.

Jag läste portugisiska i Brasilien och lärde mig till slut att tala riktigt bra, jo jag kan påstå att jag är flytande men det krävs mycket jobb att som vuxen över 30 att lära sig tala och läsa ett språk, skriva hyfsat. Men visst går det.

Sen är det ju så att en del språk känns svårare än andra. Tjeckiskan gjorde jag inte ens ett försök med, inte med två småbarn hemma, tiden fanns inte. Ironman läste en del men konstaterade också att det var inget enkelt språk, och han är annars fena på att lära sig nya språk.

Engelska är ju engelska. Jag var au-pair i Los Angeles för hundra år sen, det hjälpte mycket.

Sen var det spanskan. Enligt Ironman är portugisiska och spanska för lika, man måste glömma portugisiskan för att lära sig spanska. Det kändes helt fel för mig som kämpat så för portugisiskan och till slut vann en arbetsseger. Spanskan blev alltså aldrig bra. Jag förstår massor, men har svårt att göra mig förstådd (beroende på vem jag talar med, verkar som om en del spanjorer vill förstå, andra inte? när jag talar portinol!)

Hur som. Att lära sig landets språk är inte omöjligt. Har jag hört...

(jag läste franska och tyska i högstadiet och gymnasiet, av det kommer jag bara ihåg lite, men man märker ju när man reser att en del kan man trots allt, faktiskt mer än man tror)