torsdag, oktober 31, 2013

Hälsningar från Paris

Drygt femton minuters promenad har vi till Eiffeltornet från vårt hotell. Vi var med första hissen upp till toppen imorse. Tack-o-lov att jag bokade biljetter via internet.

Sen GICK vi trapporna ner. Bara för att vi ville.

Vi äter gott och har gått en massa. Just nu vilar jag benen på hotellet inför kvällens övningar.

Hotellet kan vi förresten verkligen rekommendera, Hotel Le Tourville. Inte billigt, men you get what you pay for och det är dyrt med hotell i Paris. Bor i stort rum med dubbelsäng och två enkelsängar, perfekt för oss.

onsdag, oktober 30, 2013

Packar lätt

Soluppgången imorse. Vad skönt att se solen en timma tidigare om mornarna nu med vintertid.

Vi packar för Paris, ska resa med bara handbaggage tänkte vi. Det gäller att vara selektiv och tänka kombinationer.

Men Paris alltså. Det känns bra.

tisdag, oktober 29, 2013

Sortera strumplådan

Igår gav jag Sonen i uppdrag att sortera bland sina strumpor. Ta bort de han växt ur eller inte gillade.

Här är resultatet. Många sockar som är bortsorterade. Bra.

Annars är det svårt att få barnen att göra något vettigt här hemma nu när de är lediga. Man får liksom stå över dem och kolla så det blir gjort och det känner jag allvarligt talat inte för. Men fixa sin egen lunch och plocka ur diskmaskinen klarar dem.

måndag, oktober 28, 2013

Expatlife: Att passa på att upptäcka

Även om vardagen är det viktigaste är det roligt och berikande att passa på att resa och upptäcka landet man är expat i. Om inte annat så för vidgade vyer. Och så är det ju billigare att resa lokalt än overseas.

Vi har rest i Brasilien, USA och Spanien. Barnen vill inte se en enda spansk katedral till säger dem, så då har vi väl lyckats här.

Men med Tjeckien misslyckades vi kapitalt. Egentligen det enda vi såg vad Prag, där vi bodde - faktiskt på samma gata som presidenten! Till vårt försvar vill jag säga att barnen var små när vi flyttade dit - dottern precis nyfödd och sonen två år gammal - och det kändes bara jobbigt med för mycket turistande med mindre barn. Men vi fick till resor till Kroatien, Italien, dagsturer till Tyskland för att shoppa och en liten tur till Österrike.

Samtidigt är det svårt att få tiden att räcka till. Att resa till Sverige en gång om året och då stanna minst en månad är högprioriterat.

Man måste helt enkelt ta sig tid att resa. För det är viktigt för helhetsupplevelsen av ett land.

söndag, oktober 27, 2013

Libanesiskt när barnen väljer

Om barnen får välja restaurang för lunch här i närheten, då blir det helst den tjusiga libanesiska med snyggaste inredningen.

Så där var vi idag. Åt god hoummus, grillad kyckling, varma pitabröd och lenaste yoghurten och annat gott.

Den där extra timmen inatt var bra för familjens sömn. Ironman klarade sig från jetlag. Men jag vaknade tidigt som vanligt, satt med kaffe framför datorn och läste NY Times medan solen gick upp.

lördag, oktober 26, 2013

Mini som tidig julklapp

Ironman kom hem igår från amerikat där han så smått börjat jobba. Han hade med sig en finfin överraskning till hela familjen: en iPad mini wifi.

Helt perfekt storlek! Behändig att ha med sig. Bra att leta upp recept på i köket. Läsa tidningen till frukost.

Såklart lade Sonen beslag på iPaden direkt. Laddade hem spel och skojiga appar hejvilt. Imorse låg han i sin säng med sin lillasyster och kollade på roliga filmklipp. Fnittrade och myste.

Jag kollade in nyförvärvet under lunchen idag. Den där gazpachon är förresten himmelsk. Det kan de verkligen här i Spanien, gazpacho.

fredag, oktober 25, 2013

Regn hos mig

Här öser det ner idag, har gjort hela natten. Jag skjutsade barnen ända fram till skolgrinden, annars brukar de få gå gatan ner till skolan.

Det är sista dagen innan höstlovet, en vecka att vila upp sig på. Sovmornar. Resa till Paris några dagar. Det blir bra det. Om en månad har de midterms, så nån timma plugg blir det nog också i veckan.

En sak till.

Vi flyttar i december. Hem till Connecticut.

torsdag, oktober 24, 2013

Punktad torsdag

Förkylning nummer två. Äntligen verkar Sonen återhämta sig en aning efter förkylning nummer två. Han fick ju två förkylningar direkt efter varandra, plus hostan from hell med första förkylningen. Nu är han bara täppt på kvällarna. Och lite rethosta.

Tomaito eller tomAto. Alltså uttala på amerikansk eller brittisk engelska. Våra kids talar såklart amerikansk engelska - 7.5 år i USA, hey! - men på barnens skola här undervisar bara brittiska lärare och meningen är att eleverna ska lära sig den engelskan. Undantaget är våra barn som både får stava och uttala amerikanskt. Som Dotterns engelskalärare sa häromdan: "You all have to say tomAto, except for this one, she is allowed to say tomaito!"

Träning. Hittills den här veckan har det gått bra med benen. Kände av min onda vänstervad i måndags, tog det lite lugnare ett tag på löpbandet och lyckades springa så långt jag planerat. Resten av veckan har jag känt mig stark och bra. Stretching ska inte underskattas.

Hatar långben. Ja de där långben som flyger omkring utomhus och nu på hösten absolut ska flyga in till oss, så fort vi öppnar fönstren. De är helt ofarliga, jag vet, men så irriterande och Dottern är nästan lika rädd för dem som hon är för spindlar. Vill ha riktigt kallt några dagar så långbenarna försvinner.

onsdag, oktober 23, 2013

Lyxdilemma

Borde måla naglarna men kan inte välja färg. Silver eller brons det är frågan.

Kanske ska vara lite wild and crazy och måla silver och en enda nagel på vardera hand i brons. Som jag sett att alla coola tjejer har.

So. Let's get to work. Painting.

tisdag, oktober 22, 2013

Nya vänner. Bara sådär.

Tweens alltså. Förra veckan kom Dottern hem varje dag och beklagade sig över några kompisar i skolan. Sina bästisar. De hade kommit överens om att klä sig likadant på Halloweenfesten på lördag, men inte inkluderat Dottern. Så hon klädde ut sig till nåt annat.

Problemet ligger delvis i att Dottern och bästisarna inte går i samma klass, utan träffas på rasterna och nån enstaka lektion de har gemensamt. Så redan där känner hon sig lite utanför. Och så det där med Halloweendräkterna som var det stora samtalsämnet. Det enda.

På fredagen efter skolan hade hon ändå de där två kompisarna här hemma och de verkade ha kul.

Men hon var orolig inför festen.

När vi kom till festen och jag skulle lämna av Dottern stötte hon på tre andra tjejer, elever i andra klassen, men bra tjejer som hon gillar. Och när jag sen hämtade henne var hon jätteglad, hon hade hängt med de tre tjejerna hela kvällen, nån av dem hade provat på cheer i New Jersey där hon hade släkt. Jepp, sånt förenar tweens såklart.

Hittills den här veckan har hon fortsätt att vara med de här tre tjejerna på rasterna i skolan. Nä hon är inte ovän på nåt sätt med sina bästisar, men nu är nya tider. Vem vet vad som gäller om en vecka.

Sammanfattning: Det här är ganska typiskt tjejer i den här åldern. Man byter kompisar. Kanske får nya intressen. Ignoreras och får upp ögonen för andra. Livet för tweens.
Så här glad är hon för det mesta, vår lilla tween.

måndag, oktober 21, 2013

Expatlife: Klubbar för medföljande

Det finns något som kallas International Newcomers Club på många platser i världen. Eller något i den stilen, som American Womens Club. Hur pass internationell eller amerikansk man måste vara för att bli medlem i de här klubbarna kan variera, men oftast är det inte så petigt. Här i Madrid är det flera spanjorskor som är med i INC, kravet verkar vara att man har viss internationell erfarenhet, alltså bott utomlands, och talar engelska.

De här klubbarna fyller en viktig funktion för många medföljande expats. Man kan träffa andra i samma situation, bara att gå på en coffee morning och ta med något att bjuda på, en kaka eller sallad kanske. Eller spela bridge en gång i veckan om man tycker det är kul. Tennis. Hundpromenader. You name it.

Under alla år som utlandsboende har jag aldrig haft nåt behov av de här klubbarna. Förrän vi flyttade till Madrid. Här var det segt att hitta nya vänner, så jag letade upp INC.

Och det var väl ok att gå på nån coffee morning ibland. Jag var på ett museibesök och en stort möte med hela Madridklubben. Men jag är ju ingen organisationsmänniska, så nja...

Problemet är ju att om man inte klickar med nån på de där träffarna så känns det ganska meningslöst. En klubb består av medlemmar som är människor, individer man måste känna gemenskap med. Och nu i höst har jag tagit ett break från det där.

Men jag är inte emot att försöka igen.

söndag, oktober 20, 2013

Amerikanska kanelbullar

Här bakar Dottern kanelbullar efter ett amerikanskt recept.

Spännande...

lördag, oktober 19, 2013

Ögonen går ikors

Trött idag. Hela veckan har jag vaknat vid fem och inte kunnat somna om. Idag vaknade jag 6.45, så det var ju lite bättre i alla fall.

Barnen väckte jag vid niosnåret. Tonåringen sa "gå iväg", och tolvåringen ville kramas. Som vanligt.

Cheer för Dottern och nu är hon på party med Halloweentema, hon är utklädd till cheerleader men med vampyrtänder, sotade ögon och svart läppstift. Ganska cool.

fredag, oktober 18, 2013

Blå himmel och härlig sol

Enligt väderprognosen ska det här vara varmaste dagen på 10 dagar, framåt ska det faktiskt hålla sig under 20 grC. Halleluja! tycker jag som vill börja använda höstkläder.

Dottern har två kompisar här hemma efter skolan. De kollar en massa Say Yes To The Dress. Sånt tolvåringar gillar. Och diskuterar morgondagens party med Halloweentema, de är inbjudna till.

Min träning? Jodå det gick bara bra, spinning var perfekt för min onda vad. Jag har stretchat en massa, det blir nog bra det här. Ska vila i helgen.

torsdag, oktober 17, 2013

De gillar inte idrottsdagar

Barnen ogillar idrottsdagar. Det hela går alltid ut på att tävla, oftast springa olika sträckor. Jag kan ju tycka att på ett sätt borde det vara ganska skönt med idrottsdag, eller halvdag idrott, för det blir ju färre lektioner. Men båda barnen säger att det tråkiga är att de alltid är bland de som kommer sist. Av den enkla anledningen att massor med barn inte kommer till skolan den här dagen, alltså alla de som verkligen springer mest långsamt är hemma. Så våra kids som kanske borde hamna nånstans i mitten av alla löpare, de kommer bland de sista. Men jag är den elaka mamman och tvingade dem till skolan. Bara för att.

Skola och träning. Sen kan jag bli så less på gymnastiklärarna - som är spanska, alla andra lärare är britter! - på den här skolan eftersom allt är en tävling. All fysisk aktivitet är en tävling. Jag trodde att dagens skola hade kommit längre. Att det viktiga är att få barn att känna glädje över att bara röra på sig. Så upplevde barnen att det var i den amerikanska skolan, allt i gympan var inte en tävling. Det var kul, mera avslappnat, de rörde på sig.

Avbrutet springpass. Idag fick jag plötsligt ont i ena vaden när jag sprang på gymets löpband. Jag hade 15 min kvar men jag kunde bara inte fortsätta, knappt gå heller. Som om jag hade lite kramp i vaden. Stel liksom. Nu har jag stretchat ordentligt och kommer ta det lugnt resten av dagen. Imorgon hoppas jag fixa spinning. Håll tummarna. Om jag inte kan träna som vanligt blir jag en ganska gnällig person.

onsdag, oktober 16, 2013

Spansk cheer

I lördags var spanska mästerskapen i cheerleading. Dottern är för ung för att vara med i tävlingsgruppen, man måste vara 14 år, men hon och några andra som inte tränat tillräckligt länge var med i en uppvisning på stora scenen.

Hon var så nervös innan. Riktigt nervös. Men när uppvisningen var över var hon hellycklig för det hade gått fantastiskt bra.

Ja där är hon, högst upp, vår lilla cheerleader!

Klubben hon tränar med blev förresten spanska mästare.

tisdag, oktober 15, 2013

Grå morgon

Det var grått imorse. Sånär som på en öppning i molnen där solen sken igenom när jag var ute på en morgonrunda.

Ny vecka och det känns tomt nu när gästerna rest hem till södra Sverige igen. Det var ju fullt ös här några dagar med småkusinerna (10, 7 och 5 år gamla). Dessutom är Ironman iväg på turne till NY och Houston.

Barnen de pluggar. Suckar över jobbiga franskaläxor och annat. Men tänk att det bara är två veckor kvar till höstlovet - då vi reser till Paris! Mais oui!

måndag, oktober 14, 2013

Expatlife: The Mothership

Just det. The Mothership. Eller IKEA som det stora varuhuset egentligen heter.

Jag tror att alla utlandssvenskar har en speciell känsla för IKEA. Många tycker att det är toppen att ha ett IKEA inte för långt bort. I Brasilien fanns inget IKEA, det var trist tyckte vi. Visserligen fanns Tok&Stok, ett brasilianskt möbelvaruhus med lite ikeavibbar, men det var ju inte the real thing.

Sen har jag skojat om att vi flyttar inte till ett land där det inte finns IKEA. Och hittills har vi lyckats med det.

Även om man inte gillar allt på det stora varuhuset är det ändå nåt speciellt att besöka ett av varuhusen. Så många igenkännanden. Möbler och saker som känns svenska. Skandinaviska namn.

Och köttbullarna i serveringen kan man alltid muta barnen med.

Men många utlandssvenskar blev oerhört besvikna när IKEA slutade sälja produkter från andra tillverkare i sin matbutik. Nu finns i princip bara varuhusets egna kex, ost och vad det nu är. Gillar inte alls. Jag har i princip slutat handla mat där. Vilket betyder att turerna till IKEA också blivit färre.

The Mothership har tappat en del av sin dragningskraft.

söndag, oktober 13, 2013

Fripassagerare

Jepp. Det är en kattunge i motorn!

Det var såhär: Igår skulle jag åka och hämta våra gäster vid tunnelbanan. När jag kommit en km eller så hörde jag som ett pipande. Det lät som om det kom från bilen men så kunde det ju inte vara, tyckte jag. Och bestämde mig för att det är högljudda fåglar.

En halvminut senare hörde jag ljudet igen. Och sen igen och igen.

Tanken slog mig att det låter precis som en liten kattunge. Och då måste den där kattungen sitta inne i motorn på bilen. Medan jag kör.

Hjälp!

Jag var inte säker på hur man öppnade motorhuven och jag hade bara nån km kvar tills jag var framme vid tunnelbanan. Så jag körde på och hoppades att jag trodde fel.

Min lillebror fick öppna motorhuven när jag kom fram till dem. Jag var helt skakig. Var övertygad om att där ligger en död kattunge...

Men där satt en väldigt levande liten röd kattunge med knallblå ögon längst fram under motorhuven. Den måste krupit upp och gömt sig där. En liten vildkatt, det finns flera som springer omkring i området där vi bor.

Vi tog hem kattungen, såklart, och släppte ut den på vår tomt. Har sett en vuxen röd katt flera gånger, senast samma dag, det måste vara kattmamman. Ironman berättade efteråt att han såg den röda katten med flera kattungar på morgonen.

Katten i motorn alltså. Sånt man bara läser om i tidningen. Och så händer det här.

lördag, oktober 12, 2013

Kusiner

Det är toppen med kusinbesök!

torsdag, oktober 10, 2013

Bättre och bättre


Löpband. Gillar att springa på löpband. Måste erkänna att jag springer snabbare på band än jag springer utomhus. Det är liksom enklare att tävla med sig själv på löpbandet, man kan se exakt hur snabbt man springer och hur långt. Å andra sidan är det skönare att springa utomhus. Här i Madrid blir det nästan bara löpband, har inte hittat den perfekta springrundan utomhus här.

• Gone and gone. Förra veckan sålde vi Dotterns cykel, den var för liten och tog bara plats. Igår skänkte jag barnens scooters, eller sparkcyklar på svenska, till en familj med yngre barn. Och nu funderar jag som bäst på att sälja fler saker vi inte längre har behov av. Man känner sig liksom lättare när man rensar ut.

Bättre och bättre. Den där sjukdagen hemma gjorde susen för Sonen. Han var på bra humör och piggare imorse, hostade inte lika mycket. Svårt det där med att ha lite större barn hemma från skolan, första frågan är ju "hinner du vara hemma idag?", skrämmande vad skolarbetet är tufft. Men igår funkade det att vara hemma för Sonen, bra.

Besökare. Imorron anländer min lillebror med familj, och våra barn ser fram emot att träffa sina kusiner. Annars träffas de ju bara en gång om året, nån dag på sommaren.

onsdag, oktober 09, 2013

Host, host, host...

Det är ett fasligt hostande på Sonen, såhär i slutet på förkylningen. Jag erbjöd mig att skriva en lapp så han skulle slippa gymnastiken i skolan idag - då blir ju hostan bara värre - men han var så eländig stackarn, att jag gav efter och sa att han kunde vara hemma idag.

En mycket lättad kille har tagit det piano hemma. Hostat en del förstås, men jag tycker mindre än han gjorde de senaste dagarna.

Nu kom vi just tillbaka från tandregleringen och han säger att det redan gör ont av den nya tandställningen. Vilken i ordningen vet jag inte. Han har haft många. Men jag tror vi ser slutet av tunneln.

Och ja just det, glass fick han som uppmuntran efteråt. Citronsorbet.


tisdag, oktober 08, 2013

Vig som en cheerleader

Den här tjejen är ganska vig, tycker jag. Här gör hon The Chin Pose. Ser lite otäckt ut om nån frågar mig.

Idag har jag varit med Sonen till den tyska tandläkaren och det gick ju strålande. Nu är tänderna rena och fina och redo för tandreglering imorron. Det kommer göra ont, efteråt. Jag ska ladda med god glass här hemma.

Och så blir det smoothies till frukost dagen efter.

måndag, oktober 07, 2013

Expatlife: Flytta med yngre skolbarn


Om jag fick välja bästa åldern att flytta utomlands med barn, då skulle jag säga yngre skolåldern. Från femårsåldern till runt nio år, ungefär.

De här barnen förstår mer. De börjar bli lite mer självständiga, de är nyfikna och lär sig snabbt. Att hitta nya vänner brukar inte vara något stort problem heller.

Som förälder kan man släppa lite av taget, lite! kidsen är ju fortfarande små i en främmande värld, och upptäcka allt det nya tillsammans med sina barn. Det roliga är ju att barnen förstår och har något att jämföra med. Typ "såhär gör man här och så gjorde vi där vi bodde förut". De förstår att olika kan vara bra och intressant.

Att barnen går i skolan kan också vara bra för föräldrarnas sociala kontakter. Ofta träffar man klasskompisarnas föräldrar antingen i skolan eller genom playdates. När barnen spelar fotboll, går på gymnastik eller karate eller vad det kan vara, ja då har man som förälder också en chans att träffa nya vänner.

Något vi gillade med den amerikanska skolan var att klasserna blandades varje år. I barnens skola var det fyra klasser i varje årskurs och redan efter något år kände de alla barnen i sin årskurs, för de hade gått i samma klass. Nä man gick inte i samma klass som sin bästis varje år, men det spelade inte så stor roll, de fick en ganska orädd attityd vad gäller att byta klass och också skola. Jag tror att det hjälpt våra barn när vi flyttade till Madrid: en ny skola och nytt land, so what, liksom!

Uppdatering:
Just det, en stor orsak till att det är enklare i de tidiga skolåren är att kraven i skolan inte är så stora ännu. Även om barnen inte kan skolans språk har de bra chans att komma ifatt.

lördag, oktober 05, 2013

Rocking it!

Gårdagens shopping resulterade i de här jeansen, från Zara.

Hur coola som helst och de passar verkligen vår lilla långben till Dotter. Hon är supernöjd.

Totally rocking these jeans!

(de är så snygga att jag vill ha ett par egna, tyvärr finns de inte i vuxenstorlek.)

fredag, oktober 04, 2013

Girls night

Ikväll ska vi ha tjejkväll, Dottern och jag. Först lite shopping, eller i varje fall kika på höstkläder.

Och sen nåt avsnitt av favoritprogrammet via Netflix. What not to wear.

Fredagsmys för oss.

torsdag, oktober 03, 2013

Nästan höst

Gula löv i poolen. Men bilden är faktiskt lite missvisande för det är inte många träd som skiftat färg ännu. Den här veckan har varit lite skiftande vädermässigt, det regnade inatt, och behagliga temperaturer på knappt 25 grC.

Det här med playdates... Det är ju så svårt att få till när barnens vänner bor runt halva Madrid. Blir ju så med privatskola och föräldrar som inte ids skjutsa. I princip enda dagen är fredagar direkt efter skolan, imorron ska Sonen följa med sin bästa kompis hem och så hämtar vi vid 21-tiden. Men Dotterns bästis kan inte imorron, hon ska hem till sin farmor och farfar. Jag kommer ha en tjej som klättrar på väggarna efter skolan imorron.

Besökare! Nu i helgen får vi besök och nästa helg också. Kul och intensivt och jag vet att vi kommer äta en massa tapas. Såklart.

onsdag, oktober 02, 2013

Telefonen går varm

Ofta ser man bara fötterna av Dottern, där hon ligger i soffan och pratar med bästisen E.

Och pratar och pratar. Fnissar.

De diskuterar läxor. Vad som hänt i skolan. Vad lärarna sagt eller gjort. Kläder förstås. Musik de gillar. Och så delar de recept på olika bakverk. Som tolvåriga tjejer gör.

Vi har tre telefoner här hemma, det ska finnas en på undervåningen och två på övervåningen. Det är sällan det är så. De där telefonerna kan vara lite varstans. När det ringer får man springa omkring och leta telefon för att alls kunna svara.

Ofta hittar jag alla tre telefonerna i Dotterns rum.

Ooops. Som hon skulle säga.

tisdag, oktober 01, 2013

Upphittad!

Efter en vecka på vift är Sonens skolkavaj upphittad. En annan elev kom och gav honom den, sa han. Var den varit vet vi inte men den ser ok ut.

Så slapp vi spendera €160 på en ny kavaj.

Imorse när Sonen nyduschad och i morgonrock kramade mig i köket reagerade både han och jag på att han nog kändes längre. Och javisst, en snabb mätning visade att han faktiskt växt nästan två cm på bara fyra veckor.

Aha! Det är väl därför han klagat på att han har ont i benen och knäna.