Today is a really good day!

 

Imorse fick jag första dosen COVID-19 vaccin! Det var av sorten Pfizer, men jag bryr mig inte vilken sort. Nästa dos får jag om fyra veckor.

Från 1 mars kan innevånare i Connecticut 55-65, personal i skolor och dagis/förskolor bli vaccinerade. Redan innan har sjukhuspersonal, brandmän, och de äldre än 65 kunnat få sina vaccin. Det finns många ställen att vaccinera sig på, först lyckades jag boka en tid 30 minuter hemifrån, i slutet av april. Kändes sådär, men bra att ha som en backup. 

Fortsatte att kolla Walgreens, en av de stora apotekskedjorna, för att hitta och boka tid där. De försvann så snabbt de dök upp. Men skam den som ger sig. Jag började redan kl 4 på morgonen måndag, höll på hela dan och kvällen. Inget. Det såg ut som om det fanns tider men när jag försökte boka var de borta. Uppe med tuppen igen tisdag, 5 eller så. Nej.

Men så hade jag äntligen tur, såg en tid för onsdag morgon och den lyckades jag boka! Jag var så uppe i varv resten av eftermiddagen att det kändes som om jag hade 10 koppar kaffe i kroppen!

Och nu är jag alltså vaccinerad.

Från den 22 mars kan Maken vaccineras, han är i nästa åldersgrupp, 45-55 år. Sedan är det 35-44 den 12 april och sista gruppen där våra kids kan vaccineras är från den 3 maj, 16-34 år. 

Så ja, idag är en riktigt bra dag. Nu ser vi ljuset i tunneln.

Nya hundpromenader att upptäcka

 

Inga promenader utmed havet på flera veckor. Men det är helt ok, been there and done that for years. Jag har hittat ett grönområde fem minuter bort med bil som är fint. Och en annan runda som nog är Sixtens favorit eftersom det verkar finnas många hundar i området, det är en villagata runt en liten damm. 

Vi är hyfsat uppackade. Men det tar tid att hitta allt i köket, muskelminnet har inte satt sig ännu. Ofta drar man ut fyra lådor innan man hittar det man letar efter. 

Independence Day 2019

Nationaldag här i USA och helgdag. Det känns som söndag. Flaggorna på bron över floden i stan vajade så fint i vinden, men det är VARMT.

Vi firade egentligen igår, potluck hemma hos bästa grannarna, det var säkert 30 pers där, vuxna och barn. Sen gick vi ner till stranden lagom för att se det stora fyrverkeriet över Long Island Sound. En tradition och alltid lika trevligt.

She did not walk

Det var high school graduation igår och det är en big deal tycker de allra flesta. Cap and gown and tassel on och så ska studenterna få sitt diplom. Dottern som ju var klar med high school i januari kunde om hon ville vara med på graduation, examen, och vi hade beställt cap och allt till henne.

Men så blev det inte.

Hon ville egentligen inte. Kände att hon hamnat utanför kompisarna från high school som under senior year hittade på massor med aktiviteter, festade, men för det mesta lämnade Dottern utanför. Heartbreaking verkligen. Jag hade ändå bokat bord på en trevlig restaurang för en tidig middag, så vi kunde fira examen som familj.

Förresten det där med kompisar borde sättas inom citationstecken...

I måndags kväll hörde den tjej från Ohio av sig som troligen kommer dela studentrum med Dottern, de kommer vara tre tjejer, den tredje tjejen är från grannstaden. Flickan från Ohio undrade om de ville komma och träffa henne, hon var på Block Island, en ö utanför Narragansett, RI, tillsammans med sin familj. Huset de hyrt hade ett extra sovrum.

Så igår eftermiddag, när de flesta andra seniors på stans high school tog sin examen, typ, körde Dottern och kompisen O drygt två timmar norrut, tog färjan till Block Island och skapade minnen för livet.

But she did not walk. Och det var helt rätt beslut för Dottern.

Living his best life

Den här killen har det toppen nu i det sköna vårvädret. Han springer omkring i trädgården i timmar. Leker frisbee - som vi snällt kastar åt honom att fånga. Gräver i gräsmattan, jagar ekorrar, ligger i solen och spanar. Loving life helt enkelt.

Sen promenader i grannskapet. Dessvärre inte längre på stranden eftersom hundar inte är välkomna där efter sista mars. Man kan fuska och gå ner en snikväg när det är lågvatten, det kommer vi nog göra endera dagen. Men just nu funkar det bra såhär.

Vi klagar inte.

American life: Annorlunda college acceptances

Den här våren har jag hört talas om flera olika varianter av antagningar, acceptances, till college. Alltså inte det vanliga Ja, du är antagen. Utan Ja, men... typ.

För nåt år sen vet jag att t ex Boston University antog några studenter med början januari. Sedan gjorde dessa studenter en termin i London på sommaren och var sedan hösten efter i fas med de andra som var sophomores, andraårsstudenter.

Northeastern University antog några studenter som började med en termin i London. Efter nyår kunde de sedan börja på vanliga campus i Boston, tillsammans med de andra freshmen.

Nu har University of Connecticut en variant där de antar några på sitt campus i Stamford, där de efter en termin kan flytta till huvudcampus i Storrs, som är flagship campus.

En av Dotterns bästa vänner har blivit antagen till Georgia Tech, men som sophomore, alltså till nästa höst. Tills dess ska han ta kurser vid något annat universitet som kan transfereras till Georgia Tech. Det verkar som om han kommer plugga vid det lokala Community College, ibland kallat Junior College, till nästa år. Georgia Tech är en fantastisk skola, så jättebra att han väljer den här annorlunda vägen att nå sitt mål.

Och det här är bara de jag vet om, finns säkert många fler skolor som gör liknande.

Anledningen till att skolorna gör såhär är att det alltid är några studenter som hoppar av eller byter skola efter ett halvår, eller första året. Istället för att hoppas på att platserna ska fyllas av vanliga transferstudenter erbjuds de här annorlunda antagningarna direkt.

Toppen för dem som verkligen vill gå på de här universiteten!

Söndag lunch.

När man har rökt lax hemma med snar utgångsdatum, då gör man såklart en god laxröra med en massa dill och ägg. Perfekt lunch alla dagar i veckan, men känns extra gott en söndag tillsammans med Ironman som just kom hem efter att ha sprungit ett lopp på 15K. Han kom sexa, ganska bra jobbat av nån som fyllt 50.

Strålande sol idag och vi hoppas på likadant väder imorgon eftersom Dottern och jag ska iväg på en collegetour. Den här gången kan hon besöka ett college som redan antagen student, så det känns verkligen viktigt att besöka och för henne att känna efter om hon skulle kunna trivas.

Teardown of the day

Här rivs restaurangen vid vår närmsta strand. Den har varit stängd och till salu i flera år. Nu kommer en privat bostad byggas där istället, läget är fantastiskt. Men lite trist såklart att det inte kommer en ny restaurang istället, bara fem minuters promenad från oss.

 Bara nollgradigt ute och jag tog nya tjocka dunjackan, den gamla gav upp förra säsongen efter 14 år. Hoppas att den här nya ska klara snöstormar bättre, den gamla blev sorgligt genomblöt direkt.

Idag är Dottern i New York på studiebesök med sin konstklass, de besöker MOMA. Lång dag för dem men kan tro de var glada att slippa vanliga lektioner...

Nor´easter

 Det stormade ganska bra igår, lördag. En nor´easter, en stark storm som är typisk för amerikanska östkusten. Just igår hade vi dessutom högt tidvatten eftersom det nyss var fullmåne - tror det hänger ihop - och med stormen blev tidvattnet nästan en meter högre. Ingen bra kombo.

Jag var nere vid stranden för att se hur det såg ut, och det såg ut, kan man ju konstatera. Vattnet stormade in över hela stranden, in på boardwalken och lekplatsen.

Nere på vår närmsta strand gick vågorna upp över konsten och skjölde över vägen. Ingen bra parkering där för den vita bilen på bilden... Med vågorna kom en massa snäckor, stenar och skräp, den bilen och några andra intill lär ha blivit ganska våta och skrapade...

Mot kvällen duggregnade det bara och blåsten avtog. Idag tror jag på sol.

Dottern är och hälsar på pojkvännen på college i New Hampshire, så hon är glad. Hon tog buss dit och tåg hem, det är byte i Boston båda vägarna. Lite strul med sena bussar på vägen upp men hon fixade det.

Jodå.

Skolan har ju börjat för Dottern, men det är konstiga skolveckor nu i början. Första skolveckan var fyra dagar, de började tisdagen den 28 augusti. 

Den här veckan är också fyra skoldagar, det var ju Labor Day, stor amerikansk helgdag, i måndags.

Nästa vecka är det en judisk högtid på måndag, Rosh Hashanah, och då är det ingen skola i vårt skoldistrikt.

Veckan därefter är det Yom Kippur, judisk högtid, på onsdag den 19 september, och ingen skola.

Så det här skolåret börjar med att de första skolveckorna är bara fyra dagar långa. Snacka om slow start. Det är många judiska familjer som bor här, därför har skoldisttriktet gjort sin kalender på det här sättet. Känns konstigt för oss som inte firar de här helgdagarna men kidsen gillar det. Såklart. 

Kvällens bilder

Några foton från kvällens promenad i solnedgången. Efter ett helt crazy åskväder och regn, både inatt och nu på tidiga kvällen, så klarnade det upp och solnedgången var fantastisk.

Det finns liksom inte så mycket att tillägga. Efter regn kommer sol, så är det ju.

American life: Skolskjutningen som inte hände.

Om du ser något, säg något. Det var just vad en student på high school här i stan gjorde igår. Eller han/hon hörde något och berättade. Kanske räddade personen en massa liv.

Personen hörde en annan student säga något om att skjuta en lärare och vilja få till en större skolskjutning.

Rektorn kontaktades och studenten som uttalat hoten blev förhörd av polisen. Dessutom kunde polisen konstatera att hemma hos den studenten fanns ett flertal vapen, som tillhörde pappan. Detta hände under förmiddan igår. Under eftermiddan kom det ytterligare information, här är det lite oklart vad eftersom det fortfarande sker en undersökning och polisen inte berättar allt, och skolledningen bestämde att skolan skulle inleda "shelter in place", ingen riktig lockdown alltså, och sedan stänga tidigare. Inga after school activities. Hela skolan skulle genomsökas om ifall att det fanns gömda vapen eller sprängladdningar. Skrämmande verkligen.

På presskonferens några timmar senare med polis, rektor, skolchef och borgmästare, fick man veta allt detta. En del hade man räknat ut innan eller hört via ryktesvägen.

Studenten som uttalade hoten är på sjukhus för mental utvärdering.

Idag var det skola som vanligt, med polis på plats. Många skakade elever som behövde prata. Några som stannade hemma för att de var oroliga. (inte Dottern, hon var i skolan som vanligt)

Men jag undrar vad som verkligen hände. Helt klart att personen som berättade gjorde rätt. Och jag tror nog att polisen fått veta saker som gör att de tog hotet på största allvar. Antar att mer kommer fram så småningom. Dottern kunde berätta en del hon hört i skolan idag, sånt som gör att man tackar högre makter att någon sa något.

Only in America. And not in a good way.

Högre hus vid vattnet

Under många veckor nu har det varit byggarbetsplats vid det hus som ligger precis vid inloppet till dammen vid havet. Nästan hela huset står i vattnet, på en betongplatta. Först trodde vi att de bara skulle förstärka grunden, men så var det inte såg jag idag.

Hela huset är lyft flera meter. Det var lågvatten och man kunde verkligen se hur höga pelare huset kommer stå på när det hela är klart.

 Enorma järnbalkar under huset och de här ställningarna som ser ut som ett Jengaspel. Jag har sett samma princip med andra hus vid havet, men då var det mindre hus och bara skelettet av huset kvar. Här är hela huset intakt.

Verkligen imponerande vad man kan göra. Snart lär huset stå säkert för översvämningar. Cool.

Snöpanik

Det ska snöa och blåsa, en vanlig hederlig snöstorm helt enkelt. Nåt snille till rubriksättare kallar stormen för bomb cyclone, och alla drabbas av panik. Tack för den, Washington Post.

Fick samtal från barnläkaren, Dottern skulle ha sin årliga hälsoundersökning imorron, nu tror de att de kommer hålla stängt så alla tider som går att flytta, de flyttas. Oh well.

Jag var tidig idag och handlade mat, hängde på låset när Trader Joes öppnade kl åtta. Bra där, för nu i eftermiddag var det tydligen nästan kaos i mataffärerna. Alla tror det blir snow day imorron. Och det blir det nog.

Update: Fick just email/text/telefon från skoldistriktet att skolorna är stängda imorgon. Snow Day it is.

American life: Värmezoner

De flesta amerikanska hus har inte värmeelement i husen som man kan reglera separat. Inte som man är van vid från Sverige, att alla rum har egna element och alla element kan ställas in på olika temperaturer.

Här gäller oftast värmezoner. Det kan vara en hel våning eller i varje fall flera rum. Vi har fem zoner i vårt hus, men vi har åtta rum plus två hallar/entréer och kök. Termostaten är placerade helfel i några fall. Så värmen är ofta ett problem. För varmt eller för kallt.

En termostat sitter på väggen precis när man kommer upp på övervåningen. Den placeringen kan inte vara mer fel. Värme stiger. Så det kommer upp varmluft från undervåningen och termostatet på övergången tycker att det är varmt och kickar inte igång, så barnens sovrum och kontoret är kallt. Om man inte ställer termostatet på JÄTTEVARMT. Men då blir det alldeles för varmt.

Dessutom vill Dottern ha bastuvarmt sovrum, Sonen vill ha ganska svalt och kontoret borde vara nåt mellanting. Värdelöst. Lösningen var att ställa in ett fristående element hos Dottern.

Vårt sovrum har begåvats med en egen zon, så vi kan ha vår temperatur som vi vill. 16C är perfekt sovtemperatur, tack.

Förresten, vi har baseboard heating, det är som långa element utmed alla ytterväggar. Nyare hus har oftast forced air, varmluft som går via samma system som luftkonditioneringen. Jag gillar baseboard bättre.

Men det där med zonerna. Hur i hela friden tänkte de där?

Soligt och kallt.

Det var kallt imorse men efter bara några timmar värmde solen ganska bra och jag passade på att ta en promenad med Sixten till beachen. Det var lågvatten och han fick glädjefnatt av att få springa fritt och jaga måsar. Och gräva efter musslor. Härligt väder tänkte jag.

Men så vände vi hemåt när det började blåsa ganska bra och det kändes som om händerna skulle förfrysa på vägen hem. Trots handskar.

Sen dess har händerna liksom inte velat bli riktigt varma igen.

Inatt ska det bli flera minus och jag har dragit på värmen rejält. Lagar en risotto med soltorkade tomater och sparris till middag, tyckte det passade. Något lent och värmande.

Power to the people!

Igår kväll stormade det nåt otroligt. Sådär så man tror att taket ska flyga av huset. Sådär att man anar att nu går nog strömmen snart. Det blinkade till flera gånger vid tio på kvällen, jag såg till att vi hade ficklampor inom räckhåll vid sängarna.

När jag vaknade till mitt i natten blåste det inte längre, men det var kolsvart, vi hade ingen ström. Eftersom vi har gasspis kan man ändå använda spisen, vilket är bra, morgonkaffe kunde vi fixa.

Skolorna var stängda, ingen ström och träd över vägarna överallt. Grått och tyst ute. Många utan ström, 27 procent i vår lilla stad. Och vi fick faktiskt inte ström igen förrän vid tre på eftermiddan.

Ficklampan vid sängen får vara kvar där. Ifallatt.

Måndag

Nu gulnar löven och det var som en matta löv på tidvattensdammen idag. Men ännu är många träd helt gröna.

Fortfarande varmt, över 20C. Det känns ju fånigt att klaga på så fantastiskt väder, tids nog blir det kallt i alla fall. Man känner att solen är varm, men det är ingen större risk för solbränna längre, ganska skönt.

Pink out

Varje oktober är rosa månad till förmån för cancerforskning, och igår kväll var det Pink Out för football. Cheerleaders är klädda i rosa och football players har också något rosa på sig.

Jag var på plats tidigt för att hinna ta lite foton innan matchen. Cheerleaders tränade för sin halvtidshow mitt på planen. De hade ljusrosa t-shirts över sina cheerdräkter och Seniors på teamet hade lite mörkare rosa tröjor.

Slipping through my fingers.

Hela dan har jag haft den där låten i huvudet, Slipping Through My Fingers, en ABBA-låt. För det är så det känns nu. Den här killen är flygfärdig. På lördag flyttar han in i studentrummet på University of Chicago och på söndag åker jag och Ironman hem igen, utan honom. Jag tycker ju att 18 år är för tidigt att börja plugga på universitetet men det är så det funkar här.

Han kommer dela rum med en amerikansk kille som bor i London just nu. Och rumskompisen är en blondin precis som Sonen. What are the odds, liksom?

Vi tror vi har det mesta för att packa imorgon, onsdag. Enligt tips ska vi packa i blå IKEA-väskor, de finns med dragkedja nu och är tydligen toppen för move-in på college.

Sonen har varit på ett cross country meet på vår high school i eftermiddag. För första gången som bara åskådare. Bästa tjejkompisen G var där också. Nu är de nere vid stranden och äter take-out middag.

Det är fler än jag som kommer sakna Sonen.