Tiden rusar fram och nu är det sex månader sen vi flyttade tillbaka till Connecticut, från Madrid.
Så hur känns det?
Mycket bra. Som hemma, det här är helt klart hemma för oss.
Men ni bor fortfarande inte i ert eget hus?
Nä, det är ju uthyrt till sista augusti så vi bor i ett hyrt hus, men vi trivs jättebra här, det är nära till skolorna och nära till Post Rd. Nackdelen är väl att vi inte har promenadavstånd till havet.
Hur har barnen det i skolorna?
Båda trivs i skolan, high school och middle school. Sonen tycker att lärarna tar sig mer tid och i allmänhet förbereder mera inför större prov, som nu finals. De tycker om att det är stora skolor, nästan 500 freshmen på high school (grade 9) och nästan 300 elever i grade 7.
Kompisar?
Jag trodde ju att barnen skulle komma tillbaka och ha sina gamla kompisar, men så har det inte riktigt blivit. De har i princip, med några undantag, bara nya vänner. Speciellt vår supersociala tjej träffar nya kompisar hela tiden. Tror hon kan namnet på alla i hela sin grade...
Och ni vuxna?
Vi träffar våra grannar en hel del, vi har ju känt dem i nästan tio år så vi är som typ kusiner numera. Det känns som om vi tagit vid där vi slutade sist med vänner här, toppen. Jag har råkat på en del trevliga nyinflyttade mammor också.
Saknar ni storstan Madrid?
Inte direkt. För oss var Madrid en bra 2.5 års stad. Det känns bra att vara hemma i Connecticut igen.
Grrringo, svensk i Colorado.
5 kommentarer:
Borta bra men hemma bäst. Det märks att ni trivs och har hittat hem här i Conneticut.
En lätt och smidig tillbakaflytt för er. Skönt. Som att komma hem.
Ja, stora skolor har sina fördelar, verkligen. 640 i Karolinas klass som tar sin examen imorrn. Hellre en stor skola än en liten, känns det som.
Så skönt att livet flyter på för er!
Det är härligt att känna sig hemma.
Speciellt när barnen är äldre är det bra med stora skolor, har jag märkt...
Hemma bäst!
Skicka en kommentar