Egentligen har jag ingen erfarenhet av att flytta med tonåringar, eller med tonåringar som är lite äldre. Sonen var visserligen nästan 15 när vi flyttade tillbaka till USA, men vi flyttade liksom hem till något vi kände till hyfsat. High school var iofs nytt. Men ändå.
Det börjar spela roll när man flyttar på tonåringar. Skolan och utbildningen spelar roll. Kompisarna spelar en stor roll. Framtiden spelar roll.
Jag har sett svenska tonåringar flytta utomlands och ändå liksom fortsätta halva sitt liv med kompisarna i Sverige, online. Vilket i sin tur betyder att de inte kommer in i sitt nya liv, där de faktiskt bor. Så de längtar hem.
Som förälder är det inte bara att dra iväg med en svensk tonåring som snart ska börja, eller redan börjat gymnasiet. Man måste ta reda på vilka regler som gäller när och om man flyttar tillbaka till Sverige. Antagningsregler med utländska betyg. Om tonåringen kan studera något på distans kanske. Allt sånt.
Tonåringar måste man involvera i flytten på ett helt annat sätt. Kanske ha familjeråd. Prata om fördelar och nackdelar. Komma överens om att flytta bara ett eller två år för att se hur det går, och sen vara beredd på att tonåringen ändå vill flytta tillbaka till sina vänner i Sverige.
Med vana expatkids verkar det vara ett mindre problem att flytta. De har redan flera flyttar under västen och håller man sig till ungefär samma skolsystem är det inget problem, brittiskt/internationellt/amerikanskt.
Familjeråd och öppna sinnen alltså. Tror det är en bra början för utlandsflytt med tonåringar.
4 kommentarer:
Dina inlägg om Expatlivet är så intressanta och på pricken! Vi flyttade iofs utan barn, våra gick på högskola i Sverige när vi flyttade till USA. Men många av våra svenska vänner i PA hade stora problem med just tonåringarna. Enklare med de yngre barnen helt klart. Att som föräldrar tagit beslutet att flytta långt hemifrån med familjen och sedan se barnen ha det jobbigt är tufft. I vår värld har det ofta varit tvåårs kontrakt och många vänner har valt att flytta hem efter den tiden just för barnens skull. Samtidigt tror jag att man efteråt ser de åren som något väldigt positivt och utvecklande för hela familjen. Hoppas jag!!
Önskar dig en fin dag i CT, själv njuter jag av sol och värme i Tyskland.
Kram!
Kan tro att det är svårt. Har ju ingen erfarenhet alls av detta, men nog måste det vara bland det svåraste som finns: att flytta med tonåringar. De vill nog oftaast absolut inte flytta heller. Peter fick ju flytta mkt, mkt under sin uppväxt eftersom han är en sk Air Force Brat. Vet att han har ett och annat att säga om den uppväxten...
Ha en fin dag!!
Det är en tuff tid att flytta... De flesta tonåringar vill bara vara som alla andra, och det är svårare att hitta nya vänner etc.
Det spelar så mycket mer roll för framtiden för större barn! Kan vara toppen men också tufft.
Vad glad jag blir att du uppskattar mina Expatlivs-inlägg!!!
Skicka en kommentar