I fredags kväll fick Dottern skjuts hem av en av sina bästa kompisar som är Senior cheerleader. De hade träning till halv tio - en fredagskväll! - för att lära sig koreografin inför tävlingssäsongen. Ungefär samtidigt kom Sonen hem med två kompisar, alla tre är Seniors som tränar track, alltså springer.
Alla fem var i köket, Sonen poppade popcorn på gammalt hederligt sätt, i en panna på spisen. De åt äpplen och småtomater (ja jag vet, lite småförvånad där!) och drack icetea. Och pratade och skrattade. Jag hade flytt fältet men hörde hur kul de hade.
Dagen efter berättade Dottern vad de pratat om. Cheerleaders och trackkillar.
På senhösten och vintern tränar de i samma stora gymnastikhall. Skolans field house som det kallas är riktigt stort, och kan delas upp i flera olika delar med väggar. En av Sonens kompisar berättade att de springer bara halvfort när de är på sin sida väggen och inte kan se cheerleaders som tränar samtidigt. Men de springer ju hela yttervarvet och när de kommer in på andra halvan där skolans cheerleaders tränar samtidigt, då lägger killarna i en betydligt högre växel och springer för livet!
Se detta framför er: Bortåt 80 trackkillar kutar som galningar när de vet att de kan ses av de 22 cheertjejerna. Samtidigt som killarna försöker se helt oberörda ut. Vaddå, vi springer alltid såhär fort?!! Typ.
Cheerleaders vill såklart också visa sig lite på styva linan och skärper sig när killarna kutar förbi.
Well well. Nu vet vi.
