What are the odds?

Så vi flög via Dallas igår, från Jackson. Det blev en lång dag men vi hade lyckats boka poängbiljetter, intjänade flygmil, så flyget kostade typ inget. Vilket var toppen.

När vi just landat på Dallas flygplats och försöker ta reda på vilken gate nästa flyg går från, då hör jag någon säga mitt namn... Och där står vår mexikanska vän Sigrid med sina tre barn! Hon var påväg till Mexiko där barnen skulle vara med på en segeltävling - alla tre barnen är duktiga seglare. De bor i Barcelona sedan några år, så vi har inte träffats på evigheter.

Man kan ju fråga sig vad oddsen är att man träffas sådär! De flög Barcelona-Miami-Dallas-Puerto Vallarta, och vi flög Jackson-Dallas-New York. Och vi råkas på där på Dallas flygplats. Helt otroligt. Sååå kul!

Världen är liten ändå.

Barnen var förresten riktigt tuffa idag. Vi kom hem sent och ingen sov mer än max fyra timmar inatt. Ändå behövde tonåringarna ingen väckning imorse, de hade båda ställt sina väckarklockor och stapplade ur sängarna vid sex imorse som vanligt. På hyfsat gott humör. Men jag skjutsade dem till skolan, tyckte de var värda det.

Det blir en tidig kväll för oss alla.

Hej från köket!

Det var så mörkt idag, regn och grått. Gillar vårt kök så jag hängde där med kaffe inom räckhåll. Sen middagsfix, gjorde gratinerade enchiladas. Det passade en sånhär dag.

Ikväll hade Dottern cheer för basket, andra matchen den här veckan. Roligt och snabbt spel och vårt lag vann! Go Wreckers!

Just taking it easy

Jo jo, det ser vackert ut där vid Long Island Sound men vi har faktiskt ganska kallt, bara runt nollstrecket mitt på dan idag. Det kändes bra att träna spinning inomhus imorse tillsammans med Bev.

Tänkte låta barnen sova ordentligt. Dottern hade två cheerkompisar här på sleepover - de sov länge! - och Sonen som faktiskt inte är nån sjusovare låg och myste med Zingo när jag kom hem från träningen vid halv nio. För jag hade ingen sovmorgon, och Ironman jobbar ju som vanligt.

Annars. Sonen har träffat kompisar och tränat löpning med skolans indoor track, men de springer utomhus, i alla väder. Han kör ju oftast bil själv numera, jag har inte riktigt vant mig vid att han inte alltid behöver skjutsas och hämtas överallt längre. Och nej, här finns inte alternativet bussar.

På eftermiddan kom en annan kompis till Dottern hit, en sophomore tjej, alltså ett år äldre, de har haft Radio tillsammans i skolan hela hösten och trivs så jättebra ihop. Som jag nämnt tidigare, den där Radioklassen var det bästa beslut Dottern nånsin gjort vad gäller skola, hon har lärt sig massor och haft så kul. Hon var yngst i klassen, det var mest Juniors och Seniors som tog klassen och läraren verkar vara en cool gammal hippie.

Imorron torsdag är det skola igen. Och till helgen blir det kanske snöstorm. Samma dag som Sonen ska på bal, Dottern har cheer tävling och här hemma är det meningen att vi ska ha middag för tolv personer. Spännande.

Trött måndag

Back to normal. Skola och jobb. Tvätt, mathandling och så en fika. Det är vardag igen och det känns bra. Men vi är alla trötta ikväll, har fått fel dygnsrytm och måste komma isäng tidigare.

Träning. Vågade mig på att springa idag, har inte sprungit på tre veckor eftersom jag haft nån konstig plötslig smärta i en höft ibland när jag sprungit. Så jag har gjort yoga och spinning istället. Men idag kändes det bra när jag sprang. Enda problemet var att min iPod gav upp, tror den helt enkelt var för kall!

Kyla. Minusgrader hela dan och inatt ska det tydligen bli under -10C. Brrr.

Modern kommunikation. Så här sitter jag i soffan, bloggar, och pratar med Dottern via Text. Lite galet. Jag vet.

Snabb make. Ironman sprang ett 10K lopp i går morse i en liten grannstad och fick till en tid strax under 40 minuter. Bra gjort av honom, han har inte sprungit många gånger nu i höst, han cyklar ju mest.

Uniform, check!

Uniformer. Dottern och kompisen J fick sina uniformer för respektive sport idag. Field hockey och cheer.

Konstig september. På måndag är det Labor Day, så långhelg. Måndagen därpå Rosh Hashana, också skollov. Och onsdagen veckan efter det är det Yom Kippur, skollov igen...

Ute på uppdrag. Först hos Toyota för att fixa bilen, där satt jag i 2.5 timme... Sen ägnade jag resten av dan åt köpa reservdelar till en toalett som slutat spola, köpa kattmat, leta kokosvatten - hittade dessvärre inte exakt det Sonen ville ha - vattna träd i trädgården och laga mat. Tvättade en maskin också. Så gick den dan. Living the glam life!

Extra middaggäst. Den här veckan har vi haft Sonens kompis W här på middag flera kvällar. Han är ensam hemma och jag lovade hans mamma att se till att han fick ordentlig mat. Tror han känt sig lite ensam också.

Pee Gee

De här småträden heter Hydrangea PeeGee, det är ett hortensiaträd som inte blir så stort. Vi hoppas de ska trivas just utanför lekrummet, och att det blir fint där vid gången mot vår entre.

Idag har jag väntat på en inspektör från byggnadskontoret som skulle kolla så vi hade rätt antal brandvarnare här hemma. Nån gång mellan 11 och 15 skulle han komma hit. Klockan 14.35 dök han upp - pust! - och kollade snabbt så allt var ok. Jodå, vi hade faktiskt en extra brandvarnare t o m.

Det här betyder att vi äntligen får ett CO, certificate of occupancy, efter vår renovering av köket. Jippi för det.

Läxa med katt

Det funkade bra, enligt Dottern, att göra läxan med Zingo i knäet. Bra att hon inte förbereder sig för nåt viktigt prov, tror det var si och så med koncentrationen.

Ny morgonrutin för mig är att vattna de nio nya träd som en trädgårdsfirma planterade i söndags. Tyvärr hade flera av våra andra träd dött, men nu hoppas vi på de nya, fina.

Tumhållning, tack!

Vita jeans i kubik

Dagens beach i sol och skugga. Folktom.

Var iväg och lämnade en massa kläder till Person-to-Person, hoppas de kommer till användning nu. Vi hade rensat bra i garderoberna.

Och lite kul, ikväll på tjejmiddagen hade sju av nio vita jeans på sig. It's the season!

Tisdag, what´s new

Well. Inte så mycket mer än att vi har fantastiskt vårväder. Sådär som man vill vara utomhus och fixa i trädgården, plantera. Och jag insåg just att jag behöver spraya terassen med gift mot allt ogräs som växer som... ogräs.

Dottern har typ ledigt den här veckan från tumbling. Eftersom hon klarade uttagningen till high school cheer kan hon ta det lugnt en vecka. Hon har jobbat hårt med tumbling och stretching, visst är hon naturligt vig, men hon har också jobbat hårt med att stretcha för att lyckas med och komma längre. De där cheer poserna, scorpion, bow and arrow och vad de kallas, de kräver en hel del träning.

Dagens pluspoäng: Ironman fick många plus när han mailade mig och berättade att han bokat bord på en bra restaurang på torsdag kväll. Han kom ihåg! Det är vår dag, dagen vi träffades för många år sen.

No more rain

Efter en heldag med regn igår tittade solen fram idag. Tänk att allt känns så mycket bättre då.

Så även om jag i princip bara tvättat och vikt idag så är humöret på topp.

Mera bra: när jag hämtade Sonen efter hans träning frågade han om han fick laga middag i helgen. Den här grabben vill lära sig laga mat och kan nu få till en riktigt god wok när han känner för det. Bland annat.

Betygen för 3rd quarter har förresten kommit... Och vi kunde glatt konstatera att hårt skolarbete ger utdelning!

Personligheter

Så olika och roliga. Zingo myskatten som älskar att ligga i knäet, han jamar lågmält när han pratar. Och Soda som inte gärna kramas, bara ibland och som hörs mest! Båda spinner ofta och högljutt.

Men de är lika snälla. Aldrig att de använder klorna eller bits. Aldrig. Barnen är totalförälskade i de här små matvraken.

Snow day. Igen.

Så blev det snödag igen, skolorna är stängda. Tågen är lite opålitliga så Ironman jobbar hemma.

Sonen fixade vår garageinfart och hjälpte sen till hos Bästa Grannarna. En hel del snö, sen isregn och nu snöar det igen. Vinter i Connecticut.

Dottern skjutsade jag till en kompis. Sakta på lite sliriga vägar. Nu har jag bakat en riktig nostalgikaka, tosca, "den gör alltid mormor" sa Sonen!

Ett steg efter

Bra dag men det kändes som om jag låg ett par steg efter hela tiden.

Utom imorse. Hoppade över träningen och var i mataffären vid åtta redan. Typ jag och ett gäng pensionärer som handlade så tidigt.

Noterade att det var extra högt tidvatten när jag stannade till i stan, Saugatuck River var fylld till bredden. Jo jag hade sett på nyheterna att tidvattnet skulle vara högt, sånt spelar roll när man bor nära havet.

Sen lunch och bokklubb här hemma och för en gångs skull kunde alla komma. Jag gjorde laxpaj med spenat och äppelkaka till efterrätt. Gott.

Amerikansk skollingo för middle school

Oops, tänkte mig inte för när jag skrev om pods och homerooms. Det är ju amerikanska ord jag hör så ofta.

Pod: varje årskurs på Middle School är indelad i tre pods, tre stora grupper på mellan 80 och 100 elever. Eleverna har sina huvudämnen med elever i samma pod. En lärare har huvudansvaret för varje pod.

Homeroom: En mindre grupp elever, 15-20 personer, som bildar en klass och har en homeroom teacher, en klassföreståndare. Varje morgon träffas eleverna i sitt homeroom på morgonen för genomgång av dagen och veckan.

Middle school är årskurs 6, 7 och 8 där vi bor. Barnen fyller 11 år det år de börjar 6th grade. Middle school är som svenskt högstadium ungefär, olika klassrum för varje lektion. Lunch har alla i samma årskurs samtidigt, och alla börjar och slutar skolan samma tid varje dag, 8.00-14.45.

Svenskfika med hyfsad utsikt

Svenskfika. Vi bjöd in ett gäng svenska tjejer, jag och S, till fika på stranden och vädret var verkligen på topp idag. Gjorde det ganska enkelt för oss och skrev i inbjudan att alla skulle ta med eget kaffe, så bidrog vi med resten. Hur trevligt som helst!

Resten. Vi hade med hembakt fröknäcke, jordgubbar och hallon och så hade S bakat en jättegod kaka. Och så den här utsikten då. Dessutom tror jag att jag lyckades bränna näsan där i solen...

Track. Idag var Sonen iväg på sista tävlingen för den här terminen med Outdoor Track and Field. Han kom hem glad, som vanligt. Sammanhållningen i laget är fantastisk. Han har lärt känna så många nya trevliga killar. Och säkert några tjejer också, som han inte berättar om. Tonåringar. Lite coolt är det att bästa tjejen, som är ett år äldre än Sonen, tränar med killarna och är bättre än de flesta av dem. Hon är rankad som en av de absolut bästa i USA i sin åldersgrupp. Vem vet, kanske tränar Sonen tillsammans med en framtida olympier!

Sista rycket. Det är ju bara några veckor kvar av skolterminen, jag får frossa bara jag tänker på det. Så mycket att göra och fixa innan det är sommarlov...

Beachen i april

Här är det kyligt idag, bara 9 grC, och regnet hänger liksom i luften. Jag har varit hos en sjukgymnast och hon gav mig hopp om att kunna springa igen, men försiktigt. Ska börja med en minirunda på 1.5 km imorron.

Igår var jag på stranden, och då var det toppenväder:

Nya badvaktstorn inför sommaren stod och väntade på att placeras ut. Många båtar i marinan, men ännu var den inte full. Snart så.

Expatlife: Vad gör du hela dagarna?

Som så många andra medföljande expats jobbar jag inte om dagarna. Eller rättare sagt, jag har inget arbete jag får lön för.

Och tänk att det där sätter myror i huvudet på folk i Sverige. Bara i Sverige verkar det som. För det är verkligen endast i Sverige jag får frågan: Vad gör du hela dagarna?

Medan Ironman arbetar och barnen är i skolan jobbar jag som familjens Personliga Assistent, men utan lön. Tvättar och viker tvätt. Handlar mat. Lagar mat. Bäddar sängar. Lämnar in bilar på service. Försöker få fatt på hantverkare. Ibland hjälper jag till med nåt i barnens skolor. Köper och fixar än det ena än det andra till övriga familjen. Allt sånt som måste fixas under stress på luncher, kvällar eller helger för de som jobbar.

Sen finns tid över till lyxliv för mig! Jag hinner träna nästan varje dag och träffa väninnor för fika eller lunch nån gång i veckan. Socialt liv på dagtid är viktigt för en hemmaförälder.

Men att det skulle vara svårt att få tiden att gå. Nä inte direkt.

Åh jag skulle kunna skriva massor om det här för det verkar vara en så het potatis. Ett rött skynke framför ögonen på svenskar i Sverige. Den lilla detaljen att jag inte jobbar.

När det egentligen bara angår mig och vår familj.

Köksarbete är farligt

Soligt vid stranden imorse. Senare på dan försvann solen och vi fick lite regn på tidiga kvällen.

I fredags kväll höll jag på att skära av toppen på ringfingret. Det var så dumt. Jag stod där med potatis och skulle dela i klyftor och tänkte som vanligt att potatis är ganska hal och det är lätt hänt att man slinter. Och så gjorde jag just det! Slant! Först vågade jag inte titta, bara tryckte på hushållspapper. Men sen såg jag att lyckats snitta till halva yttersta toppen på vänster ringfinger, och nageln. (Ironman gillar vassa knivar!)

Nu har det väl börjat läka hyfsat men det gäller att vara försiktig. Små sår och fattiga vänner ska man ju inte beakta. Och det här är inte så illa litet, faktiskt.

Anyway. Jag var hos doktorn idag för min onda vad, och hon skickade mig på ultraljud, som enligt ultraljudssköterskan inte visade på så mycket. Men ont har jag fortfarande, kanske är jag lite bättre för att jag knaprar ibuprofen eller för att jag inte tränar. Hoppas på svar snart hur som helst.

Ironman har flugit till Texas. Barnen gör läxor. Jodå här har vi vardag igen.

Morning by the shore

Nu tar jag paus från tuffare träning, det är fortfarande nåt knas med ena vaden. Imorse tog jag istället en promenad vid havet, och kände direkt att det ska bli underbart att flytta tillbaka till vårt eget hus efter sommaren.

För även om det bara är fem minuters bilväg till havet nu, så är det ännu bättre med några minuters gångavstånd.

Tillbaka i verkligheten

Sådär glada barn imorse... Men de kom iväg till skolan som de skulle och jag var på gymet. Ironman var också iväg till sitt gym innan han tog tåget till stan. Allt som vanligt alltså.

Tvätt och tvätt och mera tvätt och ändå har jag inte tvättat allt på långa vägar. Handlade mat på både Whole Foods och Trader Joes, det är svårt att handla allt på ett ställe, alltid nån specialgrej man vill ha som bara finns i en viss butik. Lyxproblem.

Vardag igen. Känns ändå ok.