Expatlife: Vad gör du hela dagarna?

Som så många andra medföljande expats jobbar jag inte om dagarna. Eller rättare sagt, jag har inget arbete jag får lön för.

Och tänk att det där sätter myror i huvudet på folk i Sverige. Bara i Sverige verkar det som. För det är verkligen endast i Sverige jag får frågan: Vad gör du hela dagarna?

Medan Ironman arbetar och barnen är i skolan jobbar jag som familjens Personliga Assistent, men utan lön. Tvättar och viker tvätt. Handlar mat. Lagar mat. Bäddar sängar. Lämnar in bilar på service. Försöker få fatt på hantverkare. Ibland hjälper jag till med nåt i barnens skolor. Köper och fixar än det ena än det andra till övriga familjen. Allt sånt som måste fixas under stress på luncher, kvällar eller helger för de som jobbar.

Sen finns tid över till lyxliv för mig! Jag hinner träna nästan varje dag och träffa väninnor för fika eller lunch nån gång i veckan. Socialt liv på dagtid är viktigt för en hemmaförälder.

Men att det skulle vara svårt att få tiden att gå. Nä inte direkt.

Åh jag skulle kunna skriva massor om det här för det verkar vara en så het potatis. Ett rött skynke framför ögonen på svenskar i Sverige. Den lilla detaljen att jag inte jobbar.

När det egentligen bara angår mig och vår familj.

Missing in action

Ja det är Maken det, som vi den här veckan bara sett till frukost. Han är på kurs och det är heldagar som gäller, inklusive spanska middagstider på kvällen.

Alltså hemma långt efter 23 på kvällarna. Då sover vi andra sätt här hemma.

Dottern var stolt när hon kom hem från skolan idag. Hennes skrivna tal om välgörenhet, hon skrev om Läkare utan Gränser eftersom vi skänker pengar till den organisationen varje månad, var bäst i klassen! Läraren hade läst upp vad Dottern skrivit och hon var både superstolt och förfärat generad.

Tio minuter bara

Knappa 15 minuters bilväg har Maken till jobbet nu. Lägg till fem minuter för rusningstrafiken här i ytterkanten av Madrid.

I USA reste han in till Manhattan med pendeltåg, fem minuter till tåget, 60 minuter på tåget och knappt 15 minuters promenad till kontoret. När det inte var några förseningar av tåget.

När han skulle resa, och det gjorde han ju hyfsat ofta, var LaGuardia och JFK knappa timmen bort. Ofta ofta bilköer from hell.

Här bor vi ungefär 20 minuter från flygplatsen. Men tursamt nog hör vi inte flygplanen, starter och landningar går inte över området vi bor.

Om Maken gillar läget?

You do the math...

Dubai-Mumbai-Raleigh

Vår besökare lever ett liv på resande fot. Just nu har han varit en vecka i Raleigh, North Carolina, och jobbat, veckan innan var han i Mumbai, Indien. Och han bor i Dubai, men jobbar egentligen från Stockholm.

Helt galet.

Tänk, ikväll har vi träffat Maken/Pappa

Det känns som evigheter sen vi såg honom, Maken, barnens pappa. Ikväll kom han faktiskt hem i bra tid, redan klockan 18. Det häner inte ofta.

Senaste två veckorna har vi annars inte sett mycket av honom:
Förra måndagen den 12 oktober reste han till Sydamerika (Venezuela och Brasilien). Landade en måndag senare i New York, åkte direkt till jobbet i New York City utan att komma hem. Hemma måndag kväll, den 19 oktober.
Tisdag hade han sen middag i stan, hemma nån gång vid midnatt.
Onsdag mycket jobb, blev riktigt sent och dessutom hade han frukostmöte torsdag morgon 7.00, så han sov faktiskt på hotell i city inatt.
Ikväll torsdag 22 oktober var han alltså hemma.

Men imorron kväll ska han på nån fancy vinprovning i stan tillsammans med grannen N, de är galna i vin båda två.

I helgen. Då ska vi träffas. Dygnet runt.

Var är pappa?

Nu börjar barnen sakna sin pappa. Han jobbar och jobbar och jobbar. Nytt jobb och långa dagar. Han har åkt med tåget till Manhattan innan de vaknar på morgonen, och ofta kommer han hem när de somnat på kvällen. På helgerna är pappa dock hemma och hinner träffa sin familj.

Hoppas och tror att det inte kommer vara så här mer än några månader.