Det är en konstig vecka det här. Barnen har ju lov den här veckan också, två veckor spring break känns lyxigt. Förra veckan var vi på roadtrip.
This week nada planerat. (oj, se där hur jag slänger mig med språken!)
Men just nu känns det sådär att bara hänga. Det riktigt kryper i mig att se barnen knappt göra nåt alls. Vädret gör sitt till förstås, soligt och regn om vartannat.
Två ynka lektillfällen har vi fått till, Sonen träffade en kompis igår och imorron kommer en av Dotterns vänner hit. Det är som vanligt segt på kompisfronten - jag måste skriva om vår erfarenhet här, men det känns svårt utan att låta gnällig.
Vad jag ville ha sagt var att det är tufft att vara ledig i en stad där man knappt känner någon. Eller känner till något. Madrid känns inte sådär enkelt hemtamt ännu.
Nästa spring break ska superplaneras big time.
(och jag har såklart de vanliga måstena den här veckan: laga mat, tvätta, småstäda, träna...)