Nu när vi hoppas att barnen ska lära sig spanska ordentligt, känns det extra viktigt med svenskan.
Barnen har aldrig bott i Sverige, de är födda utomlands. Jag och Maken är båda svenska, så det är naturligt att prata svenska hemma. Vi har aldrig brytt oss om att prata engelska med barnen när vi är bland ickesvenskar, om vi betraktas som oartiga för att vi talar svenska med våra barn, det bryr vi oss inte det minsta om.
Att barnen hör, förstår och talar svenska är det viktigaste.
Jag ursäktar mig ibland inför vänner och säger: Swedish is a minority language outside of Sweden, this is the best way to learn, by always using it.
Varje sommar reser vi till Sverige minst en månad. Då pratas det svenska i massor.
(förutom när de träffar sina äldre kusiner, nu i 20-årsåldern, som gillar att öva sin engelska med våra barn!)
Det var flera år som barnen gärna gled över till engelska när de pratade med oss föräldrar. Vi fortsatte envist med svenskan och påpekade att barnen skulle tala svenska med oss.
Sommaren 2010 vände det rejält.
Vi hade besök av en svensk familj under två veckor och hyrde hus med dem i Outer Banks, NC. Familjen har barn i precis samma ålder som våra kids. När de reste hem fick vi besök igen av en svensk familj, med äldre barn. Ännu mera svenska hemma. Och efter det reste vi på den årliga svenska sommarsemestern.
Efter det pratar våra barn mest svenska med oss föräldrar. Faktiskt att de talar svenska med varandra en hel del också.
OK, deras svenska är inte helt perfekt. De gör vissa grammatiska fel, men inte så värst många ändå. Och man kan höra att de talar som en konstig dialekt ibland... men inte den där underliga svenskamerikanskan, inte så. Det är något som inte går att sätta fingret på. Bara något.
Deras engelska däremot är helt felfri, utan accent.
Och ja, de kan faktiskt både läsa och skriva riktigt bra på svenska.
Hittills tycker jag att vi lyckats med svenskan!
Grrringo, svensk i Colorado.
12 kommentarer:
Du vet väl att de kan läsa svenska via Sofia Distans och sedan via Värmdö Distans? Ett krav om de någon gång ska gå i svensk skola.
Jo, men vi har hittills tyckt att det är överkurs. Planen är inte att de ska studera i Sverige. Vi sparar för college i USA. Men det är några år kvar... (de är 10 och 12 år)
Ja det låter super! Det är inte alltid lätt detta med språken. Vi har det ändå lätt eftersom vi är två med samma språk hemma. Alltså jag menar att båda föräldrarna kommer från samma land. Då fungerar det ju mer naturligt att barnen hör det språket hemma. Har däremot flera vänner där man inte talar samma språk (föräldrarna) och då är det naturligtvis mycket mer krävande att verkligen försöka lära barnen bådas resp språk. Det krävs mer tid och energi och vilja. Vi pratar engelska med E när vi är bland engelsktalande vänner. Det faller sig naturligt eftersom vi även talar engelska med dem. Visst vore det säkert bättre för hennes svenska att tala svenska då, men det känns för vår del så onaturligt. Särskilt som det nästan alltid är andra icke-svensktalande barn med. Vi får se hur det går med hennes svenska, men just nu känns det tillräckligt att hon förstår och att hon till åtminstone 70% pratar svenska med oss.
Tycker ni varit fantastiska med att hålla kvar intresset för språket hos era barn så att de även läser svenska böcker! Det hoppas jag vi också kan om vi inte flyttar tillbaks till Sverige förstås. För då lär det bli tvärtom så att man vill att hon ska behålla engelskan. :-)
Kram!
Det där tror jag är så viktigt. Ni har gjort rätt och kämpat väl som verkligen har varit konsekventa. Jag tror det hjälpte era barn mycket att kanske inse att svenska var mycket mer än ett vuxenspråk som sina föräldrar talade mest när de fick upp ögonen genom att umgås en längre period med barn i deras ålder som talade svenska. De var tvungna att kör med svenska när de skulle leka ihop. Det är svårt och många gånger kämpigt att var konsekvent och jag tror att många ger upp lite för snabbt. Men det är underbart att kunna ge sina barn ett ytterligare språk på det här sättet. Jag tror språket också hjälper till att förankra deras svenska rötter och ger dem en närmre samhörighet med Sverige. Det är också väldigt bra att ni ser till att komma till Sverige en månad varje år både för språkets skull och för att barnen ska få lära känna sina svenska släktingar ordentligt. Jätteviktigt i det långa loppet.
Min pappa är svensk men min mamma är från Mexico och vi har ju bott utomlands i olika perioder då jag växte upp fast mest i Sverige. Visst kan jag spanska men jag önskar att jag kanske hade fått öva mer på det. Jag svarade helst tillbaka på svenska även om min mamma pratade spanska med mig precis så som det varit för dina barn.
Kram och trevlig helg
Saltis:
Det är en stor fördel att båda föräldrarna är svenska, ni kommer att lyckas ska du se!
Desiree:
Precis, språket och identiteten sitter ihop. Särskilt som vi flyttat en del (Brasilien, Tjeckien, USA, Spanien, även om båda barnen inte varit med i alla flyttar!). Vi vill att barnen ska känna sig svenska, vi tycker också att vi uppfostrar svenskt, men har insett att vi nog influerats en del av åren utomlands...
Detta med tvåspråkighet är ju en av de stora erfarenheterna och fördelarna som barnen få med sig i livet! Fantastiskt att höra om dina barn och deras språkkunskaper. Forskare säger väl dessutom att om man är tvåspråkig tidigt har man en stor fördel när man ska/vill lära sig ännu fler språk.
Det är väldigt intressant, det här med språk.
Spike var 3,5 när vi flyttade till England, och jag tror att de första åren gjorde mycket. Vi talar alltid svenska hemma och är superstränga med att han skall tala svenska med oss när vi är hemma. Nu är han sex år och har samma nivå på svenskan som han har på engelskan, även om stavningen ibland blir lite märklig, det märks att han tänker på engelska när han skall skriva, och det är ju inte så konstigt eftersom han går i engelsk skola.
Dock talar vi alltid engelska när vi är bland andra engelsktalande, men det är ju olika hur man väljer att göra. För mig är det otroligt viktigt med gemenskap och respekt, och jag tycker själv att det är respektlöst när vissa av de franska mödrarna (t.ex.) talar franska med sina barn och därmed stänger ute mig och Spike. Man är ju redan, ibland, i en lite utsatt social situation som expat-barn och jag vill att han skall känna att han är en del av samhället.
Väldigt roligt att läsa om hur andra tycker och tänker, det är ju inte helt lätt, det här med tvåspråkighet
Åh, det här är verkligen superintressant tycker jag! Och oerhört fascinerande! Jag har ju förvisso dilemmat att vara i minoritet (Maken är brasse och vi bor i BRasilien), men våra barn bodde sina första år i Sverige, vilket förstås gjorde att de fick en bra grund, och så pratar vi mest svenska hemma. SOmmarsemestrar i Sverige hjälper ju förstås också. Duktigt av er att ha lyckats så bra när barnen faktiskt aldrig bott i Sverige - det gäller att vara envis... Jag pratade med en brittisk tjej i Sverige en gång som sa att hon blev tokig när folk sa att det var så bra när barn till föräldrar från olika länder fick ett extra språk gratis. "Gratis?!!" fnyste hon. "Det är absolut inte gratis! Det är hårt jobb för föräldrarna!" Och visst ligger det en del i det... :)
Ni är duktiga som har "fått" barnen att tala svenska trots att de inte bott i Sverige.
Lycka till i fortsättningen. Och hoppas ni hittar många bra böcker på svenska.
Hola,
Min sambo "el gato" gick och lärde sig svenska på Universitetet när vi flyttade till Stockholm och bodde där några år. I hans klass gick en svensk kille som hade vuxit upp i USA med svenska föräldrar. Han pratade bra svenska (hade alltid pratat svenska med föräldrarna) fast ibland hade han en knasig "accent". Han var inte så duktig på att skriva så det var det han gick och lärde sig där + att för att få plugga på Universitet i Sverige. Det räcker det inte med att föräldrarna är svenska ifall du har gått i skola utomlands (om det inte är skandinaviska skolan då kanske). Man måste gå den här kursen som är 1 år eller mer (minns ej)och sedan göra en tenta som ger behörighet till svenska Universitetsstudier. Du måste naturligtvis ha högstadiebetyg och övrig behörighet förstås. Om inte dina barn skall plugga i Sverige så behöver du inte oroa dig för hur de skriver även om det alltid är bra för deras egen skull! :-)
Saludos desde Madrid,
La Madrileña
Hanna:
Nä deet krävs en del för att barnen ska lära sig svenska. Det vore enkelt att slentrianmässigt snacka engelska med dem.
Cari:
Vi jobbar på! Svåraste biten är att skriva...
la Madrilena:
Planen är inte att de ska studera i Sverige. Vi sparar pengar för amerikanskt college. men vem vet.
Ah sa roligt att du tar upp detta med flersprakighet. Nagot som forstas ligger mig varmt om hjartat. De flesta utlandssvenskar som jag stott pa hittills ar ju ofta yngre och utan barn, sa det ar jatteroligt att hittat nagon med barn och vara dottrar ar ju tom lika gamla om jag forstatt ratt. Min ar fodd 2002, i Tyskland. Hennes forsta sprak som baby-2,5 ar var tyska, sen bodde vi i Sverige tills hon var 4,5 och da flyttade vi till USA. Hon pratar idag helt flytande engelska utan accent och pratar bra svenska, men den borjar glida efter lite nu eftersom det var lange sedan vi var i Sverige. Senast vi var dar var innan tvillingarna foddes sa sommaren 2009 var senaste gangen. Detta ar har vi inte heller mojlighet, men nasta ar hoppas jag. Hon pratar bra svenska nar vi ar i Sverige, och aven nar jag propsar pa att hon ska prata svenska, men jag glider alltfor ofta in i engelskan med henne. Det ar sa mycket laxor och annat med skolan sa engelska ar enklare, skulle vara konstigt att prata svenska angaende skolan och amnen och laxor..forvillande.
Min man ar ju amerikan och pratar bara engelska, men aven flytande Schweizertyska da hans pappa var fran Schweiz, svenska forstar han, och pratar val en del ord har och dar, men inte sa man kan fora en konversation med honom. Det ar jattesvart att halla uppe svenskan, speciellt nar hon inte har nagra andra barn att prata med, eller andra svenskar runt om kring oss heller for den delen. Jag har aldrig propsat pa att lasa och skriva pa svenska, jag vill ju att hon ska vilja det sjalv och att hon ska kunna det, men nar hon borjade skriva/lasa, var det viktigast att fokusera pa engelskan tyckte vi, da det ar det sprak hon pluggar pa och pratar hela dagarna.
Det ar svart nu med tvillingarna, jag vill ju att dom ocksa ska lara sig svenska, men jag marker att det ar sallan som jag pratar svenska med dom..ibland forsoker jag att lara orden dubbelt som med alla pekbocker med djur etc, men det ar svart, dels tycker min man att vi ska fokusera pa engelskan forst, da det ar har i USA vi bor, men ar inte emot att jag vill lara dom svenska. Men det kanns fel att prata svenska med dom nar han ar hemma, da han inte forstar..
Oj, blev langt, men jatteeloge till er som haller svenskan i liv sa bra, klart att det ar fordel att bada pratar svenska hemma men anda, det ar inte latt!! Bra jobbat! Nagra tips for att locka till att skriva/lasa pa svenska for aldsta dottern?
Skicka en kommentar