Som så många andra medföljande expats jobbar jag inte om dagarna. Eller rättare sagt, jag har inget arbete jag får lön för.
Och tänk att det där sätter myror i huvudet på folk i Sverige. Bara i Sverige verkar det som. För det är verkligen endast i Sverige jag får frågan: Vad gör du hela dagarna?
Medan Ironman arbetar och barnen är i skolan jobbar jag som familjens Personliga Assistent, men utan lön. Tvättar och viker tvätt. Handlar mat. Lagar mat. Bäddar sängar. Lämnar in bilar på service. Försöker få fatt på hantverkare. Ibland hjälper jag till med nåt i barnens skolor. Köper och fixar än det ena än det andra till övriga familjen. Allt sånt som måste fixas under stress på luncher, kvällar eller helger för de som jobbar.
Sen finns tid över till lyxliv för mig! Jag hinner träna nästan varje dag och träffa väninnor för fika eller lunch nån gång i veckan. Socialt liv på dagtid är viktigt för en hemmaförälder.
Men att det skulle vara svårt att få tiden att gå. Nä inte direkt.
Åh jag skulle kunna skriva massor om det här för det verkar vara en så het potatis. Ett rött skynke framför ögonen på svenskar i Sverige. Den lilla detaljen att jag inte jobbar.
När det egentligen bara angår mig och vår familj.
Grrringo, svensk i Colorado.
32 kommentarer:
Huvudet på spiken där! Jag hade tänkt ligga på soffan och äta praliner när vi flyttade, eftersom jag inte skulle jobba, men de där pralinerna ligger ta mig tusan kvar i skåpet fortfarande, för visst, jag har tid att träna och träffa kompisar någon gång i veckan, men annars är det verkligen fullt upp och aldrig tid över.
Dessutom är jag inte beredd att jobba till sena kvällar och betala 10.000 kr/mån för fritids när samhället är uppbyggt så att det går att leva på en lön.
Håller med. Lata dagar? Nej, disk, tvätt, hundvalp, laga mat, handla, städa....Nu ska jag börja jobba halvtid för att testa på och för att komma in i arbetslivet här och nu för Mr H också börja hjälpa till lite här i hemmet :)
Hmmm...tycker mig känna igen frågan... Vad ska jag skylla på då, som inte har så många av de där göromålen på listan, fast jag har inga problem att få dagen att gå jag heller! Utan praliner ;)
Jag förstår verkligen att det inte är svårt att få dagarna att gå! Vi bor i Sverige, jobbar heltid och har fyra barn. Vi har genom åren funderat av och till på ett "expatlife" men det har aldrig tidigare blivit av (förrän ev. nu). Det jag har oroat mig över är att känna mig ensam om dagarna och att bara längta till familjen kommer hem, att jag ska sakna ett liv även utanför hemmet. Pensionen är en annan sak jag har oroat mig över. Hur ser du på detta? Kan behöva lite "pepping" :) Tack för intressant läsning! / Karin
Kunde inte sagt det bättre själv det du tar upp här. Jag jobbar och har fullt upp med jobb och plugg under dagarna här fast utan lön precis som du. Jag har fått frågan sååå många gånger i sverige, vad gör du hela dagarna? Har du inte trååååkigt? Nej är mitt svar. Det finns hur mycket som helst. Mycket jag också tackar nej till för att jag inte hinner eller för att jag inte vill ta på mig ett uppdrag som är allt för långt om jag får napp på jobbfronten. Vi som inte ens har barn. Men det är fullt upp hela dagarna. Lyxen är dock att slippa den där tokstressen och att slippa göra allt hushållsarbete på kvällar och helger. Då får man istället tid över till att göra trevliga grejer ihop. Jag saknar inte något jobb direkt, det är väl mer pensionen man bör tänka på.
Kram!
Bra skrivet. Jag jobbar bara 2 dagar i veckan och folk undrar vad jag gör de andra dagarna och jag gör precis som du och det är fullt upp, knappt en lugn stund. Jag är också väldigt involverad i Matildas skola.
Jag gillar hur man tänker här i USA och att vara hemma är helt okej.
Kram Bodil.
Jag är så trött på den där frågan man får hemma: MEEEEN vad göööör du hela dagarna?
Lika ställd varje ggn också fastän jag VET att den kommer. SUCK!
Jag brukar lista det du tar upp. Och ja, det är bara hemma jag får frågan.
Jag är så glad att jag varit hemma under alla dessa år med K. När hon var yngre var jag ju chaufför också, hela tiden.
I höst vet jag inte vad jag ska göra? Då är K i CT, som du vet. Ska jag jobba? Kanske. Men vill inte jobba heltid.
Grubblar en del över hösten, kan jag säga...
Just det!
De tre åren utomlands innan barn jobbade jag en hel del som frilans. Men sen är jag hemmamamma.
Praliner nej tack, och man hinner ju inte!!!
Det är SUPERVIKTIGT att hitta väninnor att umgås med när man är hemmamamma. För även om man är upptagen så måste man ha nån att prata med då och då! Pensionssparar gör vi till mig, självklart.
Håller helt med, att slippa det mesta av tråkgörat på helger är jätteskönt!
Det är ju inte bara i USA det fungerar med en förälder hemma, det var samma i Brasilien och Spanien, många hemmaföräldrar.
Jag brukar provocera och säga att jag gör så lite som möjligt... men framtiden funderar jag på också...
Men jag måste kontra litegrann nu känner jag.
Flera av mina amerikanska vänner som inte arbetar skulle väldigt gärna göra det om de hade möjligheten att arbeta "lite lagom" (flera av dem är jurister och där gäller 60-80 timmars veckor). Visst är det bra att möjligheten att stanna hemma finns, men för många är det svårt att prioritera sin egen karriär just för att det är så hiskligt svårt att få till när man fått barn. Dessutom är kostnaden för barnomsorg hårresande.
Själv är jag inne på andra året som hemmamamma, och jag är glad att jag stannade som sådan istället för att ge mig ut på arbetsmarknaden vilket jag planerat när vi flyttade hit. Jag vet faktiskt inte hur vi skulle löst logistiken om jag också skulle jobbat - au pair kanske? Nej, det har varit en bra paus. Kanske hade det varit lite roligare om jag haft mitt eget hus.
Och att fylla dagarna - ja det är ju inte svårt, det håller jag verkligen med om.
Du har såklart rätt. Också. Vad jag menar är att svenskar i Sverige inte förstår, eller accepterar mitt val. VÅRT val.
Tycker det är sa trist att folk inte kan acceptera andras val. Det angar väl bara dig & din familj...kanske man borde sluta säga "jag jobbar inte" (att sköta hushall, barn, alla aktiviteter ÄR jobb, man far tyvärr bara inte betalt för det-precis som du skriver!). Tror dina barn uppskattar det jätte mycket att du är hemma! Haha, gillar att du brukar säga att gör sa lite som möjligt ;-)
Kram, Lisa
Svenskar är ett inrutat folk, så är det bara. Jobb, pendla, dagis, villa och Konsum. Klart att man ska jobba, men man är också duktig på vabba, man lever för helgen och man lever för sina fyra veckors semester. Lite krasst men så är det.
Det där med att bry sig hur andra har det eller får livet att gå runt, också svenskt att "bry" sig på det. Jag blir så trött och irriterad på det.
Mitt liv här i USA är annorlunda från ett vanligt Svensson liv och det trivs jag bra med. Jag har många vänner här som är hemma med sina barn och det är ju inget märkvärdigt alls. Man gör ju vad som är rätt för sin egen familj, eller hur?
Bra inlägg!!
Kram
Tack för ett verkligt bra inlägg! Huvudet på spiken så att säga!
Blir trött på att få kommentaren "vad gööör du heeela dagarna" av människor i Sverige, tycker att det ofta känns väldig nedvärderande.Tycker att det är tråkigt att behöva försvara vårt val inför andra. Jag har aldrig hört om någon som fått frågan varför dom jobbar hela dagarna i stället för att vara hemma.
Kram från Sara i Dubai
Amen till det här inlägget!
Frågan kommer alltid och jag lovar att den kommer att komma i sommar också. Acceptansen och förståelsen finns inte för att människor kan göra andra val än de svenska., som ju förstås är de enda rätta och de bästa... där är normen alla gör likadant och alla andra livsval ses på med skepsis.
Jag tycker överlag det gäller mycket, inte bara stanna hemma frågan utan alla livsval vi som boende gör här och inte överensstämmer 100% med den svenska och "rätta" modellen (vad det än må handla om) ifrågasätts.
Jag jämför bara med de vänner jag har, de nätverk jag tillhör men jag tycker det är mycket mer harmoniska familjer här jämfört med de svenska kompisarna. Det finns mer tid för varann, för familjen ,då helgen kommer och den hemmavarande har fixat och donat i veckan med allting som behöver göras. Från svenskt håll, kompisar där, så hör jag mycket om stress och problem få vardagen att gå ihop, familjer som spricker, bråkar och inte är i harmoni, men jag ser det inte i mina kretsar här. Det finns en större harmoni i familjen, mindre stress då det finns en hemmavarande. Därmed inte sagt det inte är jobb vara hemmavarande, det är det ju. Som du så bra skrev och alla i kommentaren intygar. Många dagar hinner jag knappt sätta mig ens för en paus, förrän kvällen är här. Men med en hemmavarande så slipper man så mycket onödig stress som fixa och greja med nödvändiga saker på dyrbar ledig helgtid.
Jag som svensk och boende i Sverige blir ändå förvånad över att folk frågar sånt. Men det är kanske för att vi är så vana vid att alla jobbar här och att hushållsarbetet görs på kvällar och helger.
Jag skulle tycka det vore hur bra som helst att ha sådant gjort under dagen så att man har tid att umgås med familjen och göra roliga saker tillsammans istället för att min man gör fint i köket medans jag hänger tvätt och barnet får försöka roa sig själv. Hur kul är det liksom. Men jag skulle inte vilja vara hemmaförälder i Sverige, då skulle jag dö av tristess eftersom det inte finns några andra hemma här utom föräldralediga och pensionärer. Samhället är ju inte uppbygt för att en ska vara hemma. Vi skulle dessutom inte klara oss på bara en lön.
Men det vi gör i Sverige är väl rätt? Alltid?? Typ......
Folk borde ge sig ut mer i världen.
Om vi bodde i Sverige skulle jag helt klart jobbat utanför hemmet!
Tror det ligger ett uns av avundsjuka i frågan också, ibland...
Vänner som flyttat tillbaka till Sverige efter några år utomlands saknar ofta den här o-stressen! Det finns plus och minus med det mesta iofs.
Precis. Man gör det som känns bra för ens familj. Här passar det oss bästa att jag är hemma, med en make som kommer hem strax före åtta på kvällarna så...
Låter underbart :)
Alltså... Det skulle aldrig falla mig in att fråga vad du (eller någon annan) GÖR hela dagarna. Jag skulle ÄLSKA att ha hela dagarna att fylla med det som behövs och det jag vill. (Så, visst, så klart ligger en del avundsjuka i det hela.) Det jag däremot skulle VILJA veta (men troligtvis aldrig fråga) är hur det går runt ekonomiskt. Min enda slutsats är att maken (som oftast verkar vara den som jobbar när en är hemma) måste ha en VÄLDIGT bra lön, men när nu flera har tagit upp hur dyrt det är med barnomsorg i USA så kanske det också balanserar en del att en är hemma. Lönen den som är hemma skulle dra in kontra avgifter för barnomsorg kanske skulle ta ut varandra, vad vet jag.
Det är helt GIVET att jag också skulle välja att vara hemma om jag kunde ekonomiskt. Det är INTE svårt att få dagarna att gå, det finns ALDRIG tillräckligt med tid.
Good for you, tycker jag!
Tycker att folk kan få välja hur det vill och har man råd och och vill så får man väl göra vad man vill med sin tid. Sen tycker jag att det är lite lustigt att folk frågar vad du gör om dagarna, läser de inte din blogg just av anledningen till att se vad du gör om dagarna? :p
Min stora fundering är mest om du saknar jobbet? Om jag förstått det rätt så jobbade du som journalist förut, saknar du det? Själv så är det jag jobbar med min stora passion här i livet och har länge drömt att kunna få ha det yrke jag nu kommit in på utbildning för (doktorat i barnpsykologi som kommer göra att jag blir vad i Sverige skulle kallas "legitimerad psykolog med inriktning på barn"). Känns som om allt slit, möda och tid (+ pengar) jag lagt ner på utbildning (undergrad i utvecklingspsykologi, masters i 'Child Studies' och nu doktoratet) skulle bli bortkastat om jag valde att stanna hemma när jag väl får barn vilket är rätt vanligt här i UK... Detta är bara mina funderingar och kanske blir det helt annorlunda och omprioriterat när man väl fått barn. Men som sagt funderar bara på om du saknar ditt jobb?
Heja dig! Bra inlägg! Kram
Det är en kombination av att ha en make med en bra lön, inte slänga pengar på en massa dyra saker, och dessutom kostar som sagt barnomsorg massor här.
Hade vi bott i Sverige hade jag absolut jobbat, helst inom media. Vi prioriterade om när vi fick barn, det kändes viktigt att själva kunna ta hand om barnen. Det är lyx det.
Skicka en kommentar