Varning för halvgnälligt expatinlägg.
Om mindre än sex veckor är det alltså sommarlov och vi flyr Madrid. Toppen att komma bort ett tag.
Men. Det finns väl alltid ett men.
Jag ser inte fram emot de välvilliga frågor barnen kommer få från vänner och bekanta: Hur trivs ni i Spanien? Hur trivs ni i skolan? Eller frågan jag verkligen inte gillar, där Spanien och USA ställs mot varandra och barnen förväntas svara vilken plats de gillar bäst.
På alla de här frågorna förväntas bara positiva svar, även om det sanna svaret är något annat. Våra ganska väluppfostrade barn, jo relativt i allafall!, svarar att ja de trivs i Spanien, skolan är bra och sen försöker de slingra sig ur den där sista frågan.
Att fråga barn var de trivs bäst är helt vansinnigt. Jag har varit med om att välmenande människor verkligen pressat barnen till att ta ställning, här eller där, typ. Men dels har barn ingen egentlig makt över var de bor och dels känner de lojalitet mot sina föräldrar, att svara att de trivs bättre på en annan plats känns inte bra.
De här frågorna hör ju till, det är ett sätt att småprata, jag förstår det. Svaret förväntas vara positivt och lättsamt, men skulle också kunna vara som att öppna Pandoras box, man har ingen aning vad som döljer sig där.
Så. Att ställa en snabb fråga om skillnader mellan olika skolsystem, det är ok. Men att pressa barn till att ta ställning till något de inte råder över, nä.
(med det här menar jag inte att barnen inte trivs här, för de trivs bra, men de där pressande frågorna gillar jag, och de, inte)
Grrringo, svensk i Colorado.
7 kommentarer:
Ojojoj, här var igenkänningsfaktorn ENORMT hög! Jag avskyr verkligen när folk ber mig eller barnen ta ställning och säga om de gillar Sverige eller Brasilien bäst. Man ler lite krampaktigt och säger något artigt och intetsägande som att "det finns förstås fördelar och nackdelar på båda ställen..." Men ärligt talat. Hur tänker de?
Jag har full förståelse för de flesta frågor man får som invandrare här och som utlandssvensk på besök i Sverige, men INTE den frågan. Den är helt idiotisk - och framför allt när den ställs till barnen som har rötter på båda ställen. Ingen skulle väl komma på att fråga "Tycker du bäst om mamma eller pappa?"... eller?
Been there, done that! Jag förstår ärligt talat inte hur folk tänker när de ställer denna fråga till barn. De är ju...BARN.
Sen har jag också träffat på folk som verkar tro att internationella skolor är helvetet på jorden, med pennalism, plugg dygnet runt och apfula skoluniformer som hindrar de små från att uttrycka sin identitet. Vissa kommentarer vi fått får mig att misstänka att det ligger en litenliten smula avundsjuka och gnager...?
OCH om jag får fortsätta gnälla...folk som känner sig "kränkta" om jag någon gång säger något positivt om landet jag bor i, något som är annorlunda än i Sverige. När folk tar det som att jag blivit Sverigefientlig. DEN känslan.
Hanna: Precis! Folk tänker inte, alls...
Annie: Ja, barn har ju oftast inget val, de bor där föräldrarna bor. Vi är SÅ glada att barnen inte går i svensk skola, förresten!
Well spoken!!! Känner sååå igen oss. Det är så okänsligt och verkligen svåra frågor som inte har några enkla svar. Men fina barn som svarar så bra de kan ;)
KRAM till er
Cirkus: vad skönt att höra det inte bara är ja som ör överkänslig för den där frågan, eller när det ska pressas fram ett svar/val från barnen...!
Lite sen kommentar från min sida men vill bara snabbt säga att jag förstår dig till fullo! Reagerar och känner precis samma sak och tycker inte alls det är att vara överkänslig. Visst, frågeställaren menar inget illa, har goda avsikter och bla bla men en normalt intelligent person borde ju förstå att det här pressandet och frågandet är rätt okänsligt och osmidigt göra mot barn.
Suck...
Som du är inne på, jag förstår också det är ett sätt vara trevlig, småprata osv men jag tycker man kan ju nöja sig med den legitima frågan "trivs ni bra" varpå kidsen svarar "ja" och sen är det inget mer med det. Mer än så borde det inte vara tycker jag, fullt med följdfrågor och framför allt det här jämförandet av länder. NEJ NEJ!!! Sånt ställer man inte mot vuxna ens, än mindre barn.
Usch, jag blir irriterad bara höra om det. Så...igen, förstår dig till fullo.
Här har jag min framtid. Eller? Allt beror ju på om mina små kommer att ha något att jämföra med. Vem vet, vi kanske stannar i Frankrike ( dit vi är på väg att flytta).
Jag måste dock erkänna att jag SJÄLV ställde samma fråga till en 10-åring en gång för länge sedan (innan jag själv var utlandssvensk) och på dennes min genast insåg att det var en absurd fråga för ett barn att svara på - jag sa det också "äh, vilken dum fråga" och fick medhåll haha. Så kan det gå. Men folk vill nog väl och är uppriktigt nyfikna på hur det är att vara barn i olika system, olika delar av världen.
Jag känner dock igen mig otroligt. Det där enorma avståndet som skapas av att inte dela samma slags vardag...när jag är i Sverige känner jag i många sällskap (inte alla!) att jag helst inte ska prata om mitt liv utomlands (alltså i princip inte prata om mitt liv öht) eftersom de com aldrig varit expats inte kan identifiera sig med det. Det är väl det det grundar sig i antar jag...
Nåväl.
Det är lite som "hej hur är det?" som ingen vill höra annat än "bra" som svar på.
Skicka en kommentar