Det är ett återkommande ämne, barn och svenska. Dagligdags är den enda svenska de hör när vi i familjen talar med varandra. När barnen pratar med varandra blir det oftast engelska, det är ju faktiskt deras starkaste språk. Det de använder i skolan, med kompisar. Bara envisa mamma och pappa som pratar svenska.
Men jag tycker de talar bra svenska, utan brytning. De gör en del grammatiska fel när de pratar men inte så många.
Därför blir jag så glad när de själva hör och har en känsla för hur svenska används.
Imorse rättade Dottern sin storebror när han sa, "plocka upp mig sen". Hon tyckte han borde sagt "hämta mig sen, han säger som man gör på engelska, pick me up".
Och det hade hon ju helt rätt i.
Stolt mamma.
Grrringo, svensk i Colorado.
4 kommentarer:
Absolut stolt ska du vara!! Vilken rikedom med svenskan. Jag är så glad att jag gett K svenskan. Nu talar hon inte svenska varje dag längre (på college) men så fort jag pratar med henne via facetime eller telefon blir det svenska. Alla textmeddelanden mellan oss går på svenska. SÅ ja, vi SKA sträcka på oss, AM, vi som gett våra barn svenskan från den dag de föddes!!!
Underbart att din dotter rättade :-)
Det är ett alldeles suveränt sätt att hålla svenskan levande, just att alltid prata det hemma.
Definitivt, stolt ska du vara. Det där är en bedrift och hänger ju enbart på mamma och pappa om barnen får chansen att faktiskt bli flerspråkiga och få svenskan. Det är verkligen något du och andra i din situation (som Annika här ovan) som ska känna stor stolthet över och är en sån där grej som platsar på "saker jag är mest stolt över att ha gjort i mitt liv"-listan.
De är ju väldigt bra att de håller svenskan igång sinsemellan sig också som syskon. Att kunna flera språk är något som alltid är en vinst.
Skicka en kommentar