Expatlife: What can I bring?

Något jag inte kände igen från Sverige men har råkat på utomlands - Brasilien, USA och Spanien - är traditionen att ta med något ätbart när man är bortbjuden.

Både i Brasilien och Spanien tar gästerna gärna med någon slags efterrätt utan att fråga om det skulle passa. Kan vara allt från tårta till chokladpraliner.

Här i USA får man ofta frågan från gästerna om de ska ta med sig något. What can I bring? Jag brukar säga att de absolut inte får ta med något, men om de absolut vill så gärna en flaska vin.

Nu har jag noterat att några av våra svenska vänner här tagit seden dit de kommer och frågar om de ska ta med något. Och det har hänt att jag frågat också.

Men allvarligt. För det allra mesta har jag en meny planerad när jag bjuder på middag. Jag vill ha kontroll över typ allt, från sallad till dessert. När vi bjuder ska gästerna kunna koppla av, inte behöva tänka matlagning.

Sen finns det såklart undantag. När vi firar Thanksgiving och jul och sånt, då brukar vi dela upp matlagningen eftersom det är mer än vanligt, och fler gäster än en vanlig lördagkväll.

Bokklubb på stranden

Höstens första bokklubb träffades på stranden imorse. Så värst mycket böcker diskuterade vi inte. Men trevligt hade vi.

Nog så viktigt.

Eftersom det är så varmt här nu kände jag för gazpacho, något jag ofta hade som lunch när vi bodde i Madrid. Där köpte jag en supergod på Carrefour. Idag letade jag fram flera olika recept och blandade till min egen version. Den blev nästan perfekt. Gott.

Expatlife: Lära sig språk som vuxen

För ett år sen fick jag höra en teori om inlärning av språk som vuxen: personen påstod att han inte kunde lära sig fler språk eftersom han redan talade tre språk flytande. Det var the curse of the 4th language.

Självklart var jag snar att hålla med eftersom jag hade svårt att lära mig spanska. Mitt språkcenter var kanske redan fullt av svenska, engelska och portugisiska. Det gick inte att trycka in flytande spanska också i min vuxna hjärna.

Hm. Troligen är det bortförklaringar.

Jag läste portugisiska i Brasilien och lärde mig till slut att tala riktigt bra, jo jag kan påstå att jag är flytande men det krävs mycket jobb att som vuxen över 30 att lära sig tala och läsa ett språk, skriva hyfsat. Men visst går det.

Sen är det ju så att en del språk känns svårare än andra. Tjeckiskan gjorde jag inte ens ett försök med, inte med två småbarn hemma, tiden fanns inte. Ironman läste en del men konstaterade också att det var inget enkelt språk, och han är annars fena på att lära sig nya språk.

Engelska är ju engelska. Jag var au-pair i Los Angeles för hundra år sen, det hjälpte mycket.

Sen var det spanskan. Enligt Ironman är portugisiska och spanska för lika, man måste glömma portugisiskan för att lära sig spanska. Det kändes helt fel för mig som kämpat så för portugisiskan och till slut vann en arbetsseger. Spanskan blev alltså aldrig bra. Jag förstår massor, men har svårt att göra mig förstådd (beroende på vem jag talar med, verkar som om en del spanjorer vill förstå, andra inte? när jag talar portinol!)

Hur som. Att lära sig landets språk är inte omöjligt. Har jag hört...

(jag läste franska och tyska i högstadiet och gymnasiet, av det kommer jag bara ihåg lite, men man märker ju när man reser att en del kan man trots allt, faktiskt mer än man tror)

Ingen insyn

Så här är det vanligt att det ser ut längs gatorna i mina kvarter. Stora höga murar. Dessutom ofta övervakningskameror och vakter.

Om det verkligen behövs vet jag inte. Kanske. Troligen. För mig är det som en throwback till Sao Paulo, Brasilien. Med den skillnaden att där fanns definitivt ett verkligt behov av bra säkerhet.

Aningens kallt

Jo jag gillar ju att ha det svalt i sovrummet när jag sover. Men igår morse var det lite för kallt. Termometern här visar på 14.5 grC, men det var faktiskt bara 14 innan jag riktade lampan mot väckarklockan och skulle fota.

Det finns faktiskt inget element i vårt sovrum här i Madrid. Något blev fel när huset byggdes och den ledningen finns helt enkelt inte. Element finns, men de har aldrig fungerat. Lägg därtill att halva rummet är direkt över taket till terassen, det finns alltså inget rum under som skulle kunna värma golvet en aning.

Golvet på min sida sängen är iskallt. Verkligen.

Vi använder extraelement, två stycken, det funkar ok. Men häromnatten hade jag stängt av dem och då blev det såhär...

Kompisar. Lite irriterande.

Nu när vår tid i Spanien börjar gå mot sitt slut tänkte jag ventlilera några saker som gjort mig irriterad vad gäller barnens kompisars föräldrar. Oförstående. Förvånad.

Dottern hade en kompis - de är inte ovänner numera men inte längre bästa vänner - som hon träffade då och då på fredagar efter skolan. Antingen följde kompisen med hit eller så åkte dem hem till kompisens hem. Tills förra vintern. Då mamman i andra familjen plötsligt tyckte att det var en bra idé att boka in gitarrlektioner på fredagar.

Så rann den vänskapen ut i sanden.

Sonen hade flera kompisar första året, men tyvärr flyttade två av dem efter det året, till Sydkorea respektive Singapore. Sedan dess har han mest träffat sin bästa kompis som bor på andra sidan stan, på fredagar efter skolan. Fredagen innan höstlovet hade killarna gjort upp om att Sonen skulle följa med kompisen hem. Då bokar plötsligt mamman en läkartid till kompisen efter skolan, och tycker "det är väl inga problem, din kompis kan väl följa med och så kan ni ha kul efteråt..." Nä tack, tyckte Sonen, och så blev det inget.

Det här är ganska typiskt. Med några få undantag. Föräldrar försöker liksom inte hjälpa sina barn att ha ett socialt liv. Barnen går i privatskola och kommer från alla håll och kanter, har kanske långt till sina skolkompisar. Jag kan tycka att när man väljer en skola långt från där man bor, då får man som förälder hjälpa till att skjutsa till kompisar då och då. Men attan vad det verkar svårt.

Eller att man skapar ett hinder så barnen inte kan träffas. Som gitarrlektioner.

Blä för det, tycker jag.

(det här kan jag utveckla, spinna vidare på och skriva massor om, så det blir kanske mer nån dag...)

Spansk cheer

I lördags var spanska mästerskapen i cheerleading. Dottern är för ung för att vara med i tävlingsgruppen, man måste vara 14 år, men hon och några andra som inte tränat tillräckligt länge var med i en uppvisning på stora scenen.

Hon var så nervös innan. Riktigt nervös. Men när uppvisningen var över var hon hellycklig för det hade gått fantastiskt bra.

Ja där är hon, högst upp, vår lilla cheerleader!

Klubben hon tränar med blev förresten spanska mästare.

Rocking it!

Gårdagens shopping resulterade i de här jeansen, från Zara.

Hur coola som helst och de passar verkligen vår lilla långben till Dotter. Hon är supernöjd.

Totally rocking these jeans!

(de är så snygga att jag vill ha ett par egna, tyvärr finns de inte i vuxenstorlek.)

Jag har shoppat...

Bild från zara.com

Och jag kom hem med något helt annat än planerat. För det fanns inga stövlar, istället bidde de en kappa.

Det är en ganska tunn höstkappa från Zara. Som jag känner mig snygg, elegant och fashionable i. Nåt som inte händer så ofta.

Nu: hämta egna barn och några extra. Senare middag med svenska besökare.

Helgen är här.

Spanskt och brasilianskt

Letade ny musik och hittade den här med två av mina absoluta favoriter, Alejandro Sanz och Ivete Sangalo. Spanskt och brasilianskt när det är som allra bäst.

Alltså. Bara ryser när jag hör det här.

Annars, skolåret har dragit igång ordentligt. Läxor i kubik. Barnen har många nya lärare iår, då tar det alltid ett tag innan de vet vad de nya lärarna förväntar sig och vad deras undervisningsstil är. Eftersom kompisarna bor ganska långt bort blir det en del tid framför datorn så de kan prata via Skype, diskutera läxor. Och annat.

Dagens höjdpunkt: Ironman är påväg hem från Dubai, han lyckades komma ifrån en dag tidigt!

Morgonhumör

• Morgonhumör. Tonåringar har ju ett speciellt morgonhumör, allt som oftast. Så också Sonen, som ju fyllde 14 i maj. Det ska vara tyst och mörkt på mornarna tycker han. Allt man får göra när man väcker honom är att säga "godmorgon", inget mer, då är det för mycket ljud. Sen aktar jag mig för att säga nåt mer - fast oftast måste man påpeka att "klockan den går..." - innan han ätit frukost. För efter mat blir hans humör några snäpp bättre.

• Tillbaka till skolan, the Spanish way. Det absolut viktigaste i matväg för spanjorer är den spanska skinkan, jamon. De större mataffärerna har hela avdelningar där det säljs jamon i massor, både skivad och hela. Vi hade väldigt kul åt det här på Carrefour, extraerbjudande om att köpa en hel skinka inför skolstart.

• Barcelona. Imorgon hämtar jag barnen tidigare i skolan och så tar vi snabbtåget till Barcelona! Ironman är redan där och vi ska träffa vår mexikanske Miami-vän över helgen. Så kan vi bocka av ytterligare en spansk stad.

Söndag med god mat

Fiskade upp Sonen och till min förvåning ville hans kompis mamma prata med mig. Sånt gillar jag. Man vill gärna känna barnens kompisars föräldrar.

Anyway. Hon undrade om vi kunde komma överens om hur mycket våra söner spelade online, tillsammans. Skolan är ju viktig också, tyckte hon.

Halleluja! tyckte jag. Now we're talking.

Så nu har vi som föräldrar kommit överens så det kan inte bli nåt snack om att "min kompis får spela massor!", jättebra.

Nu massor med mat. Pulled pork. Guacamole. Coleslaw. Black beans. Sallad.

Bring it on.

Santiago de Compostela

Nu är vi i Santiago de Compostela, passar bra att bo här en natt, barnens camp är bara ungefär en timma bort (start imorron).

Klarblå himmel över denna otroligt vackra historiska stad. Vi var ju här förra året, det är lika fint nu.

Man kan liksom känna historiens vingslag här. Sånt är jag svag för.

Tomt gym och annat

• !Hola! Förra veckan bestod halva spanska skvallertidningen av bilder från Prinsessan Madeleines bröllop, eller Magdalena som hon heter på spanska. Den här veckan fortsätter med flera uppslag från smekmånaden och fler bilder från bröllopsfesten.

• Glest på gymet. Jag har fortfarande inte fått sommarlovsstress, men många andra har nog för på gymet är det glest med folk nu på mornarna. De har inte tid att träna längre. Jag försöker få till min vanliga träning, för på sommaren är det svårare. Men jag behöver fortfarande nya skor, aj.

• Midsommar. Det känns overkligt att det är midsommar, redan. Vi kommer inte fira något men nån liten skagentoast ska jag nog få till, lite svensk sommarkänsla på det. Och så har jag köpt spanska jordgubbar som såg väldigt goda ut, de senaste gångerna jag köpt jordgubbar här har de smakat som smultron!

• Bortskänkes. Vi har haft fem STORA kassar - varav tre stora blå IKEA-kassar, ja den storleken! - med urväxta och utsorterade kläder och skor stående i garderober här hemma. Nu fick jag kontakt med en tjej som distribuerar just kläder till behövande familjer i Madrid. Inga fler stora kassar som tar plats, och kläderna får ett andra liv. Hur bra som helst.

Nästan hel familjen igen

Konstig helg det här, särskilt för mig. Ironman bortrest och barnen ganska upptagna. Igår var de båda iväg flera timmar på skolans Summer Fair, jag hade inte lust. Sen hade Dottern sin gulliga svensk-mexikanska kompis här, de badade, tittade på film och bakade de ljuvligaste cupcakes.

Sonen vad bjuden till en spansk klasskompis på sleepover. Det är killen vars pappa har extremdyra bilar. Och två swimmingpools. Fotbollsplan. Basketplan. Tennisplan. Sauna. Och lunchen idag fixades av tre kockar.

Jo jag blir lite matt. Men det är bra att kunna umgås med personer från olika bakgrund, det är ju det, så why not liksom. Jag hämtade Sonen idag sent på eftermiddan och han hade haft hur kul som helst. Bra.

Under tiden i vår lilla värld. Jag och Dottern hade pizzalunch och det var jättegott. Tunn pizza på krispig botten. Just the way we like it.

Nu väntar vi på Ironman som landar sent ikväll. Han mådde oförskämt bra sa han när jag pratade med honom. Längtar.

Koltrasten sjunger i skymningen

Varje kväll nu på försommaren hör vi sången från träden runt huset: en koltrast som sjunger så vackert.

Man vill bara sitta still och riktigt njuta. Så perfekt. Så rogivande.

Ikväll när vi satt på terassen, Ironman och jag, och just var klara med middagen - kycklingsallad - satte koltrasten igång.

Underhållning i Madrid. Så kan det vara.

Barnkalas, trigonometri och annat.

• Spanska barnkalas. Oftast kort framförhållning. Som den här veckan, i måndags blev Dottern bjuden till ett kalas nu på lördag, och i tisdags fick hon inbjudan till ett kalas på fredag. Min erfarenhet från Connecticut är att kalasinbjudningar brukar komma minst två veckor innan kalaset, oftast tre veckor innan.

• Trigonometri. Sonen har matematik som inte ens Ironman självklart hänger med i längre, han får kämpa lite. Just nu är det trigonometri, bara benämningen låter komplicerad tycker jag. "Äh, säger Sonen, det är ju IGCSE-Math, det ska inte vara enkelt!" Matteläraren är en av de mest populära lärarna i skolan och har examen från Cambridge. Det är verkligen guld värt att ha en bra lärare i just matte.

• Skön vår. Jag njuter av den relativt kyliga våren, det här är temperaturer jag gillar. I helgen ska det bli typ 23-24 grC. Perfekt för mig som inte gillar att ligga och svettas nån längre tid i solen, bättre med nån halvtimme då och då.

• Spanska krisen. Flera butiker har slagit igen i två av de shoppingcenter jag brukar åka till. Några nya har öppnat men det är bara lågbudgetbutiker verkar det som. Ledsamt.

• Stay. Vi hörde en remix av Stay med Rhianna på radion imorse, när jag skjutsade barnen till skolan. Sen dess har jag haft den på hjärnan hela dan. Sjöng när jag gick till gymet. Gick och nynnade den när jag handlade mat. Nu när barnen ätit middag hör jag hur Sonen nynnar samma sång. Han kunde heller inte sluta tänka på den!

14 år

Ugnspannkaka med mycket bacon, självklart serverat med lingonsylt, det var vad Sonen önskade sig idag på sin födelsedag. Gott.

Tänk att det är 14 år sen vi blev föräldrar för första gången. Vår lilla Swedezilian, svensk-brasse. (vilket påminner mig, han behöver nytt brasilianskt pass). Fortfarande rejält blond. Han är stark och klok så man baxnar. Och längre än sin mamma.

Maken åkte till Barcelona tidigt imorse, nån konferens med jobbet, dåligt planerat tycker jag eftersom det är helgdag här idag, San Isidro. Jag har svårt att hålla koll på de spanska helgdagarna, men den här på Sonens födelsedag kommer jag ihåg.

Jordgubb och mango

Barnens frukost, smoothie på jordgubb, mango, banan, ananasjuice och grekisk yoghurt. Klart att de gillade det!

Jag har tränat spinning, ett ganska händelselöst pass även om det var tufft. Spinning kan ju vara trist men tufft, och de pass jag brukar gå på här är just så. Det händer liksom inget på passen. Men tufft är det ju för det och svettas som en tok gör jag.

Sen var jag iväg på bilprovning för min lilla VW Polo. Jag hade bokad tid men det var det ingen som tog hänsyn till, samma kö för alla. Nästan en timme i kö. Men sen var det effektivt och attans! vad killarna som jobbade där var trevliga och serviceminded. Tydligen var nåt av halvljusen ur funktion, så jag måste komma tillbaka och visa upp bilen igen... Men då faktiskt ta en annan kö och inte betala något, så ok, det kan jag ta.

Dottern pratade om att baka imorse, så nu måste jag kolla att vi har ingredienser hemma. Häpp!

Middag och spanska barn

OK, så det här förstår jag inte: Sonen spelar ofta dataspel tillsammans med sina vänner online på kvällarna. Han sitter med headset och pratar med kompisarna samtidigt. Klockan 21 spelar han plötsligt själv eftersom kompisarna - spanjorer - då äter middag. När vi tycker att det är dags att stänga av spelet och gå och borsta tänderna en halvtimme senare eller så, varva ner lite med en bra bok istället kanske, då är kompisarna på gång igen och vill spela minst en timme till.

De FÅR spela en timme till. Tydligen.

Och förstår såklart inte alls varför Sonen då måste sluta spela vid strax efter 21.30.

Sonen är inte glad över sina läggtider, men han är ändå relativt snäll och oftast behövs det inte så mycket tjat innan han går och lägger sig. Långt före alla andra kompisar.

Vad jag inte fattar är varför skolbarn äter middag klockan 21 på kvällen. Är det verkligen då spanska barn behöver energin? Våra kiddos får middag när de kommer hem från skolan, vid halv fem, för det är då de behöver energi att göra läxor och annat. Dessutom mår de bättre och lär sig mer i skolan när de är utvilade, alltså inte somnar så sent på kvällen.

Kanske spanska barn är totalt annorlunda mot svenska barn. Ändå.