Båda studenterna hemma

Så skönt att ha båda collegekidsen hemma. Sonen, som ju skulle komma på fredag, ändrade sin biljett  och flög hem i tisdags. Flera av hans professorer bestämde sig för att slopa slutproven, och nån flyttade prov till början av nästa vecka. Nu är Sonen hemma och kommer vara här nån månad och plugga på distans, online.

Dottern är ju redan hemma och idag kom besked att University of Rhode Island kommer ha all undervisning online, på distans, resten av vårterminen. Känns supertråkigt, hon längtar så till skolan.

Men vi har det bra, idag bakade vår tjej jättegoda majsmuffins. Och katter och hund är nöjda, de gillar att ha alla hemma.

High school graduate!

Nu är hon klar med high school, vår fina tjej! Sista finals idag och så var hon en High School Graduate. Tar examen en termin tidigt, för att hon vill och kan, och behöver göra något annat ett tag.

Sen kommer hon börja college till hösten, varnånstans vet vi inte ännu men hon har flera bra skolor att välja mellan. Kanske gör vi ett besök på en av skolorna hon inte besökt ännu, kan vara "the one".

Det finns bara möjligheter.

Peppisar

Nåt år har jag skippat att baka egna pepparkakor, men alltid ångrat det. Det går liksom inte att ersätta hembakta pepparkakor med köpta. Inte alls.

Men det är sån produktion med pepparkakor, det tar evig tid att baka eftersom de ska kavlas så tunt för att bli riktigt bra. Och även om jag gör själva degen så är Ironman bättre på det där med att kavla ut degen, men han är ju i Utah och åker skidor... Så det vara bara att göra det. Baka baka liten kaka. Typ.

Dottern hjälpte till sedan jag mutat henne med en provpepparkaka.

Och just det här, att göra svenska saker till en storhelg är så viktigt för en utlandssvensk familj. Traditioner känns viktigt, så man liksom hör hemma nånstans.

Någon kommer bli glad...

Brasiliansk läsk. Det här är kidsens, hela familjens!, favoritläsk. Guarana från Brasilien. För några dagar sen handlade jag i en mataffär i en grannstad och där fanns läsken! Yes, score big time.

Cheer. Det är cheer tryouts för high school den här veckan men Dottern är inte där. Hon har tröttnat på cheer, särskilt på tränaren som var ny förra året och att hon så ofta hade ont efter skador men ändå tränade. Så det blir ett betydligt lugnare skolår till hösten, vilket blir bra.

Nedräkning. Imorron har Sonen sista skoldagen. Sen är han kvar över helgen i Chicago, bor hos en kompis, för att gå på en musikfestival. På måndag flyger han hem till Connecticut!

Slipping through my fingers.

Hela dan har jag haft den där låten i huvudet, Slipping Through My Fingers, en ABBA-låt. För det är så det känns nu. Den här killen är flygfärdig. På lördag flyttar han in i studentrummet på University of Chicago och på söndag åker jag och Ironman hem igen, utan honom. Jag tycker ju att 18 år är för tidigt att börja plugga på universitetet men det är så det funkar här.

Han kommer dela rum med en amerikansk kille som bor i London just nu. Och rumskompisen är en blondin precis som Sonen. What are the odds, liksom?

Vi tror vi har det mesta för att packa imorgon, onsdag. Enligt tips ska vi packa i blå IKEA-väskor, de finns med dragkedja nu och är tydligen toppen för move-in på college.

Sonen har varit på ett cross country meet på vår high school i eftermiddag. För första gången som bara åskådare. Bästa tjejkompisen G var där också. Nu är de nere vid stranden och äter take-out middag.

Det är fler än jag som kommer sakna Sonen.

Expatlife: Spirit days

Förra veckan var det alltså Spirit Week på barnens high school. Varje dag med olika teman och många, men inte alla, elever som klär ut sig mer eller mindre.

Spirit days har alltid Dottern tyckt är toppen, hon kör på stenhårt. Sonen är kanske som killar är mest, det var roligare när han var yngre, nu på high school är han med minimalt.

På Elementary school var det spirit days som crazy hair day, pajama day, på Halloween klädde såklart alla ut sig och dag hundra av terminen skulle eleverna klä ut sig till hundraåringar!

Ibland var det nästan för mycket, tyckte jag som förälder. Barnen däremot älskade det.

Svenska barn som flyttar hit är ibland tveksamma till det här med spirit days. De kan tycka att det är fånigt, barnsligt, kanske är de rädda att göra bort sig. Det där med "rätt" kläder verkar ju vara viktigt i svenska skolor, på alla stadier. Men speciellt på Elementary, låg- och mellanstadiet, är det där med specialdagar en viktig del i att skapa en rolig stämning i skolan. De som inte är utklädda blir nästan lite udda.

Å andra sidan, det är såklart inget tvång. Alla blir saliga på sin fason.

Den tårtan...

Vilken tur jag hade idag som var på bokklubb med lunch och till efterrätt bjöd värdinnan på en av mina favorittårtor. Kärt barn har många namn men den kallas bl a Glömminge. Helt perfekt.

Och på tal om mat så har Sonen faktiskt börjat äta som en tonårskille, sen nån månad tillbaka äter han betydligt mer än han gjort förut. Kanske växer han. Kanske beror det på att han tränar tuffare nu - springer och tränar styrka med varsitykillarna - nåt är det.

Märker hur viktigt det är för humöret med mat. Sura barn blir glada när de får äta sig mätta, våra kids har alltid mått bäst och varit trevligast om de får äta ordentligt, på bestämda tider. Om det går för länge mellan måltiderna blir de sura, otrevliga och gnälliga. Därför har jag alltid försökt undvika att de kommer till det stadiet. Gillar att ligga ett steg före vad gäller mat för det är ju så enkelt att i varje fall fixa den delen för välbefinnandet.

Idag gick det inte. Lika med argsint sjuttonåring vid middagen. Men en halvtimme senare, mätt och belåten, var han sitt vanliga trevliga jag.

Mat gör underverk.

Födelsedagsstress

Barnen fyller båda år den här veckan. Stressade iväg imorse och shoppade det sista till Dottern.

Men Sonen. Han som inte har en aning om vad han vill ha. Som ju egentligen vill ha presenter men tydligen redan har allt. Vet verkligen inte alls vad jag ska köpa men har några dagar kvar, så. Lite stressande ändå.

Ikväll lyste solen så fint på det kritvita badvaktshuset, effektfullt mot den mörkare himlen. Perfekt dag, fler såna tack.

When the planets align.

Nästan så var det. Att planeterna för en gångs skull var på rad. Allt stämde här hemma vid middagen.

Glada tonåringar, mat de gillade, humör på topp och vi pratade. Och pratade.

Jag frågade och de berättade. Fick veta både det ena och det andra. Nu brukar de berätta en hel del för mig, och mycket räknar jag ut själv, men det är så kul när vi kan prata tillsammans. Om junior prom. Om hur lite folk bryr sig om klädmärken här, i motsats till Sverige. Om vänner med pojkvän eller flickvän som inte kan koncentrera sig på skolan. Om en matteklass som bara blev en diskussion om antagningar till college (komplicerat ämne). Om varför tonåringar tycker det är cool att röka e-cigaretter, fast mina kids tycker det ser urbota fånigt ut. Om hur många gånger per dag det är ok att krama sin storebrors kompisar i skolan... ja sånt.

Ibland så.

Sweetie hit och dit

Sweetie. Det slår aldrig fel, när man reser söderut i USA blir man kallad sweetie och dear. Så också nu. På hotellet, restauranger och affärer kallades jag sweetie, på ett trevligt sätt.

Långkörning. Sonen var duktig som delade bilkörandet med Ironman, jag har faktiskt inte kört en meter. Idag körde Ironman bara ut ur Philadelphia, sen tog Sonen över, faktiskt över George Washington Bridge också, där brukar det vara ganska snärjigt. Bra träning för en nybliven körkortsinnehavare.

Running on campus. Varje morgon sprang Ironman och Sonen över en timme runt campus på de universitet vi besökte. Ett bra sätt att se campusområdet och omgivningarna runt college.

Sortera intrycken. Det har varit mycket collegesnack nu några dagar. Vi har pratat fram och tillbaka om vilka kriterier man ska ha när man väljer. Gjort listor. Det här var ju de första universiteten vi besökt, och dessutom några av de svåraste att komma in på. Men inte omöjliga. Någonstans måste man börja.

Äntligen intresserad. Med de här collegebesöken har Sonen äntligen visat sig intresserad av hela processen. Han har kunnat jämföra för- och nackdelar med de skolor vi besökte. Jag tror att det liksom har blivit konkret för honom, om ett år vet han förhoppningsvis var han kommer studera.

Expatlife: Lärare i svenska

Sen en månad är Dottern hjälplärare på svenska skolan på måndageftermiddagar. Meningen är att hon ska hjälpa till med den yngsta gruppen som består av en ganska stor grupp sex och sjuåringar. Hon läser med dem, övar stavning och leker. Bara på svenska.

Förra gången var läraren för äldsta gruppen, jag tror de är runt elva år gamla, borta och Dottern hoppade in som vikarie. Hon tyckte det var jättekul!

Nästa måndag ska hon vara vikarie för hela den yngsta gruppen, vilket hon ser fram emot. Som hon säger, "barnen verkar tycka det är kul att jag är där, och det är kul att vara uppskattad!"

Jag är så glad att hon ville göra det här, och vi har en baktanke: att det här extrajobbet kan vara bra att ha på ansökan till college. Här är det ju vanligt att tonåringar gör olika typer av community service och sånt för att det kan ge pluspoäng för college. Men vi tyckte att om barnen ska göra något sånt så ska det vara något som utgår från dem själva, som verkar logiskt och där de verkligen genuint kan säga att de faktiskt bidrar med något.

Som lärare i svenska kan Dottern verkligen göra skillnad. Det är en win-win situation. Hoppas vi.

Livräddare på riktigt

Ibland går det undan. För precis en vecka sen frågade Sonen om vi tyckte det var ok om han började jobba lite på helgerna. Jo... om han har tid för skolan bara. High school är ju hans jobb, tycker vi. Well, en av hans tjejkompisar hade just fått jobb på YMCA här i stan som livräddare och han ville också söka jobb där.

På söndagen mailade han om jobb. På måndag var han på intervju. På tisdag hade han ett erbjudande om deltidsjobb för söndagar. På fredag morgon lämnade jag alla papper YMCA och på lördag morgon var Sonen på introduktion om jobbet.

Lördag eftermiddag jobbade han extra eftersom det var någon som plötsligt inte kunde jobba sitt skift. Idag söndag jobbade han 9-13. Sen två timmar extra, med extra betalt, eftersom den som skulle jobbat inte kunde.

Så there you go. Vi har plötsligt en kille som jobbar extra.

Den där kursen i livräddning som han gjorde i gymnastiken/skolan var verkligen bra.

Jag är riktigt riktigt stolt att han tagit alla kontakter och fixat allt själv. Han är ingen liten kille längre vår swedezilian.

May I date your sister?

Ja, Sonen har fått frågan flera gånger under hösten och vintern, från killar i skolan. De undrar om det är ok om de ber hans syster om en date. Well, you have to ask her, har varit hans svar.

Men det är lite roligt det där, att några faktiskt frågar storebror först.

Det är kul att se hur nära varandra de kommit varandra, storebror och lillasyster. De ber varandra om råd om allt möjligt. Läxor, kläder, kompisar. Klart de bråkar också, de är ju syskon, men oftast uppskattar de verkligen att ha varandra.

Man får passa på att njuta och uppskatta att det funkar. För det kan såklart när som helst vända och de bråkar som hund och katt. (Vilket de iofs aldrig gjort, inte på den nivån, men vem vet.)

Syskonkärlek.

Expatlife: 16-åringar med körkort

Här i USA kan man ju ta körkort ganska tidigt, runt 16 år, men det varierar ganska mycket mellan de olika staterna vad som gäller. Vi håller oss såklart till de lagar som gäller i Connecticut.

För att får börja övningsköra måste man vara fyllda 16 år och ha klarat teoriprovet. Man kan alltså försöka få tid på DMV, Departement of Motor Vehicles, samma dag man fyller 16 år. Det är bra att kunna körregler och vägskyltar innan man börjar köra, så där har CT fått till det. Gillar.

Sedan kan tonåringen köra upp tidigast efter fyra, eller sex månader. Det beror på vilken extra teorikurs tonåringen tar, antingen 30 timmar eller 8, föräldrar måste också vara med på en av klasserna. Och om de är privatister, kör på körskola, eller inte.

Därefter är det dags för uppkörning, och ja det är betydligt enklare att köra upp här än i Sverige.

Men sen har tonåringar specialregler, de får inte köra när som helst och inte heller med vem som helst i bilen. Bilförare under 18 år får inte köra bil mellan klockan 23 på kvällen och 5 på morgonen. Och de första sex månaderna som körkortsinnehavarare får man bara köra ensam eller med föräldrar i bilen. När det gått sex månader är det tillåtet att skjutsa yngre syskon. Först efter ett år får tonåringarna ha kompisar i bilen.

Det finns en del undantag, men det är ganska tuffa regler det första året. 

Så ja, Sonen är 16 år och har körkort men han är lite som Askungen och måste vara hemma långt innan midnatt!

På jakt efter smoking

Om några veckor ska Sonen på bal och behöver då en smoking. Det är en välgörenhetsbal för Juniors i high school och vad som är lite speciellt är att det är tjejerna som bjuder killarna på bal. Och Sonen är alltså tillfrågad.

Killarna i familjen letade smoking idag men hittade ingen de gillade, så imorron tar jag över och letar vidare.

Vår kille är smal, mycket smal. Eftersom han var på sitt årliga läkarbesök för en vecka sen vet vi att han är medellängd, 55 procent är kortare än han är. Men han är en lättviktare, det är bara 5 procent av amerikanska sextonåringar som väger mindre än han gör... Så det är inte helt enkelt att hitta kläder till den här grabben.

Förbereder inför julen

Vilken skön söndag! Sovmorgon för hela familjen, sen pepparkaksbak och vad gott det är med hembakta pepparkakor! Jag tror hela familjen blir helgon nu eftersom vi råkade äta så många pepparkakor.

För det vet ju alla, man blir snäll av pepparkakor.

Sen har Dottern och en kompis gjort julgodis, knäck och nån slags Bountybollar. Kan hända att den där knäcken blev helt perfekt och vi åt en massa...

Snart är middagen klar, pulled pork, sweet potato fries, guacamole och coleslaw. Bästa grannarna kommer över på middag, trevligt.

Det blev en söndag i köket, me like.

Expatlife: Utlandssvenska tonåringar

Barnen verkar konstigt nog inte ha några nationella identitetsproblem. Faktiskt att våra tonåringar, 16 och 14 år gamla, verkligen känner sig svenska. Trots att de aldrig bott i Sverige. Jo jag vet att jag skrivit om det tidigare men jag är stolt och det tål att upprepas.

När vi är i Sverige några veckor varje sommar träffar de en del svenska jämnåriga och det är verkligen nyttigt att de lär sig hur det är att vara tonåring där. Vad som gäller. Vad de pratar om. Hur man klär sig. Hur man agerar. Sånt man som utlandsförälder inte kan lära sina egna barn. Jag har ju ingen koll, det var ju ett tag sen man själv var tonåring.

Sånt som gör mig glad:
När Dottern insisterar på att hon i framtiden kommer gifta sig med en svensk kille (well, det får väl ödet utvisa!).
Att Sonen inte gillar när man blandar svenska och engelska, svenska är svenska tycker han.
Att Dottern gärna lyssnar på svensk musik. Hela hösten har hon spelat Danny Saucedos "Brinner i Bröstet",  och nu är det "Girl from Sweden" med Eric Saade. Hon gillar också Veronica Maggios "Satan i Gatan", och annat.
När barnen textar på svenska till mig. Att de faktiskt är hyfsade på att skriva på svenska tycker jag är ganska fantastiskt.

Livräddare i familjen

Livräddare. Som en del i gymnastiken nu under Junior year har Sonen valt att göra lifeguard training, att utbilda sig till livräddare för pool (för öppet vatten krävs ytterligare utbildning). De har just avslutat träningen i poolen och nu börjat med CPR, första hjälpen. Hur bra som helst att ha en certifierad livräddare i familje snart!!

Tråkväder. Nej jag klagar inte, men idag har det varit grått hela dan. Mulet, lite duggregn av och till, dimma.

Syskonkärlek. Noterar att kidsen faktiskt kan prata med varandra på ett helt annat sätt nu när båda går på high school. De frågar varandra om råd. Särskilt Sonen som är två år äldre kan hjälpa lillasyster med hur saker och ting funkar. Sen agerar lillasyster modekonsult.

Date your sister. Tydligen har Sonen fått flera förfrågningar från killar i skolan om det är ok att de ber hans lillasyster om en date. Det kan väl inte jag bestämma, tycker Sonen, fråga henne! Lite kul ändå, tycker jag.

Planerar Thanksgiving. Vi får Sverigebesök och ska fira dagen här med flera vänner. Frågan är vem som ska laga vilken mat och så tider, det är football game på morgonen så Dottern har cheer, sista för säsongen.

Det bidde ingen orkan

Nä Joaquin tog en annan väg, ute till havs, och det är vi innerligt glada över. Vågorna har ändå gått höga här idag och tidvattnet är högre än beräknat - eftersom vi har en tidvattensdamm på vår tomt ser vi ju om tidvattnet är extra högt. Så pust!

Hämtade hem en glad och trött cheerleader efter nattens sleepover. Såklart de hade haft jättekul, men enligt pappan i familjen blev det inte så mycket sömn. De tystnade inte förrän efter två på natten. Oh well...

Mera. Sonen tränade som vanligt. Om det inte är tävling så är det träning på lördagarna. Idag hade de intervallträning i backe. Han var så trött att han inte orkade övningsköra hem efteråt. Men ikväll var vi ute en sväng och han körde vår gamla Volvo med stick shift, manuell växel. Jodå, det går framåt och han är riktigt bra på att växla nu.

Expatlife: In praise of mixing classes every year

Enligt amerikansk modell blandas klasserna här varje år. Barnen har aldrig samma klasskompisar nästa år, några är samma men aldrig en hel klass. Dessutom byter de lärare. Det har fungerat jättebra för våra barn, deras Elementary school hade fyra klasser i varje årskurs så det var över 80 barn att blanda varje år.

Vi har aldrig stressat över vem de kommer få som lärare eller vem som hamnar i deras klass. Ett år är ändå bara ett år, sen blir det många nya klasskompisar och ny dynamik.

Märker nu hur enkelt och smärtfritt det är och varit när de börjat nya skolor. På Middle school är eleverna indelade i pods, det är upp emot 100 barn i en pod och där blandas eleverna hej vilt, de har engelska med några och spanska med andra. Och så nya pods året efter.

High school fungerar mer som universitetet. Där väljer eleverna kurser och har inga indelningar i vare sig klasser eller pods, de är bara freshmen, sophomores, juniors eller seniors. Dessutom kan de ta en del klasser valfria år, så Dottern som är freshman (9th Grade) har nu ämnet Radio tillsammans med både sophomores, juniors och seniors.

Blir så glad när de inte tycker det är nån big deal om de känner nån i klassen från början eller inte. Det spelar ingen roll alls, enligt kidsen.

Så ja, det här är in praise of mixing it up. From the start.