Det finns något som kallas International Newcomers Club på många platser i världen. Eller något i den stilen, som American Womens Club. Hur pass internationell eller amerikansk man måste vara för att bli medlem i de här klubbarna kan variera, men oftast är det inte så petigt. Här i Madrid är det flera spanjorskor som är med i INC, kravet verkar vara att man har viss internationell erfarenhet, alltså bott utomlands, och talar engelska.
De här klubbarna fyller en viktig funktion för många medföljande expats. Man kan träffa andra i samma situation, bara att gå på en coffee morning och ta med något att bjuda på, en kaka eller sallad kanske. Eller spela bridge en gång i veckan om man tycker det är kul. Tennis. Hundpromenader. You name it.
Under alla år som utlandsboende har jag aldrig haft nåt behov av de här klubbarna. Förrän vi flyttade till Madrid. Här var det segt att hitta nya vänner, så jag letade upp INC.
Och det var väl ok att gå på nån coffee morning ibland. Jag var på ett museibesök och en stort möte med hela Madridklubben. Men jag är ju ingen organisationsmänniska, så nja...
Problemet är ju att om man inte klickar med nån på de där träffarna så känns det ganska meningslöst. En klubb består av medlemmar som är människor, individer man måste känna gemenskap med. Och nu i höst har jag tagit ett break från det där.
Men jag är inte emot att försöka igen.
Grrringo, svensk i Colorado.
7 kommentarer:
Jag var med i SWEA i Singapore for att lara kanna nytt folk. Nu var det bara svenskor dar men det var helt ok nar man var ny, men sa fort jag skaffat annat umgange sa blev det faktiskt mindre och mindre av SWEA och har i Dubai har jag inte engagerat mig alls.
Dock blev det ett spontanumgange bland mammor pa sonens skola i Singapore som gav betydligt mer och det var mammor fran hela varlden och vissa har jag fortfarande kontakt med. Det kandes lustigt nog mer otvunget och roligare att umgas med dem an med svenskar!
Oh vad jag känner igen mig! Var med och drog igång Svenska Vänskaps Föreningen här i Kapstaden. Funkade ett tag men sen drog jag mig tillbaka. Är INTE någon föreningsmänniska. Men nu måste jag Googla lite på internationella klubbar här. SWEA har jag också hoppat över för tyvärr är medelåldern typ 70 år och består nästan enbart av svalor (pensionärer som bor här under det svenska vinterhalvåret).
Jag måste säga att jag tycker att de här clubbarna är bra. Jag har här i Basel både gått med i svenska klubben samt AWC. Visst är det som du säger rätt viktigt att man klickar med någon för att det ska vara någon poäng med det hela. Men jag tycker att vissa aktiviteter kan vara trevliga. Det är ett bra sätt att lära känna nya människor och få ett kontaktnät då man kommer ny till en ny stad och nytt land. Numer går jag nästan bara på vinprovningsmötena som är en gång imånaden via American womens club. Går ibland på en AW eller lite tjejmingel på svenskaklubben men allt eftersom man skaffat sig vänner och ens egna kontaktnät vuxit så finns det ju mindre behov.
Kram!
Expat wife: Allt beror ju på de människor man råkar träffa på och klicka med på de här klubbarna!
Familjen K: Min erfarenhet har ju mest varit informella grupper förut, som funkat jättebra. Här har jag försökt mig på föreningsvägen, men njä...
Desiree: Om man träffar rätt personer på de här klubbarna är det perfekt!
Hejsan, hehe ser att Pia från Singapore, nu Dubai skrivit också:) Visst är det så att man kan klicka både med svenskar och andra internationella människor, är fortfarande med i SWEA även om tiden inte tillåtit att engagera mig mer:)
Och visst finns det rabarber här i Singapore, otroligt va!
kram
Jag förstår det!
Jag har heller aldrig engagerat mig i SWEA etc. Inte tyckt jag haft ngt behov av det. Jag har ju träffat alla mina fina svenska vänner på annat sätt.
SWEA DC bestod på den tiden mest av gamla, tjusiga damer som inte hade så stort intresse av unga tjejer. Det är säkert annorlunda idag, vad vet jag? Jag går ju inte ens på deras basar längre. Det har bara blivit så...
Fel dag etc.
Jag är inte heller en föreningsmänniska, men skulle jag flytta till en ny stad i USA skulle jag nog leta upp SWEA och förhoppningsvis, förhoppningsvis skulle jag klicka med ngn där.
Kram!!
Tillhörde Women´s International Club i Bandung, Indonesien, och blev snabbt sekreterare. Det var en blandning av indonesier och andra nationaliteter. Jag skrev också i vårt månatliga "newsletter" då och då. -reporter wannabe :)-
Det var ett bra sätt att bli bekant med Indo. kvinnor och få tillfälle att besöka deras hem, eftersom våra möten hölls hemma hos olika medlemmar.
Ett av de roligaste mötena var hemma hos mej. Kl. 10 fm med kaffe och té etc. Sen ville Indonona dansa, så jag drog för draperiet i det stora fönstret mot gatan, satte på dansmusik, och sen var det full rulle. När Indona var tillsammans med sina makar, var dom för det mesta ganska tysta och tillbakadragna, men i kvinnligt sällskap släppte dom löst.
Ruth i Virginia
Skicka en kommentar