Så orättvist! Sonen vaknade imorse med förkylningen from hell. Heltäppt (jag var uppe och gav honom nässpray vid sextiden), hostig, ont i halsen, huvudvärk och glansiga ögon. Ingen feber, men det brukar ingen i familjen få när vi är förkylda.
Attans. Just idag.
Efter diskussioner fram och tillbaka och en Son som mycket väl förstod att det kanske trots allt var bäst att köra på idag. Han hade ju kunskaperna, frågan var mest om hjärnan hängde med speciellt på morgonen då han hade första provet, matte.
Stark halstablett och huvudvärkstabletter. Han kom iväg till skolan.
(Maken och jag har pratat i telefon flera gånger idag och funderat på om vi gjorde rätt. Damned if we do, domned if we don´t, typ.)
När jag hämtade barnen på skolan dök först en superglad Dotter upp och berättade om sina provresultat från i fredags.
Sen Sonen.
Och han såg glad ut!
Piggare under dagen, man blir ju det. Han var nöjd med sin insats på matten, ingen katastrof i varje fall, och det var ju det man ville höra.
Nu kan jag andas igen.
Grrringo, svensk i Colorado.
2 kommentarer:
Åh stackars din lille kille. Så jobbigt att behöva gör matteprovet när man mår kass. Men riktigt strongt jobbat av honom att fixa det. Jätteduktigt och skönt att han känner sig nöjd med insatsen också för då har det nog gått bra. Ni fattade rätt beslut för han hade ju pluggat ordentligt och det är ju otroligt skönt att bli av med provet och få det gjort.
Håller tummarna för att det blir fina resultat. Hoppas att han kryar på sig och mår bättre snart.
Kram
tack! Han behöver alla tumhållningar!
Skicka en kommentar