Vänner, vad gjorde man utan vänner

Det är frågan det.

Sonen har ju börjat på hockey, idag var första träningen. Men hockeytiderna går inte alls ihop med Dotterns hiphop på onsdagar. (det blir bättre i december, för då kommer hockeyn flyttas till torsdagar).

Hiphopen slutar 17.15, just då jag och Sonen bör sätta oss i bilen och köra mot hockeyträningen.

Så jag ringde snälla M och hon lovade hämta Dottern, och skjutsa hem henne. Här hemma fanns sedan bästa grannarna A och N hemma, bra för Dottern att veta (men hon ville ju absolut vara själv).

Sonen var glad som en lärka efter träningen, så även om det kommer bli en massa åkande och trixande med den där hockeyn känns det som om det är värt det. Glada barn är mycket värt.

Och vänner. Såna man kan ringa och be om lite allt möjligt.