Idag har jag agerat budbil. Inte en gång utan två gånger.
När jag var ute och sprang, efter att jag vinkat av barnen vid skolbussen, kom jag på att Sonen skulle haft med sig sin cello till skolan. Så när jag svettig och hemsk kom hem, packade jag snabbt ihop cellon och levererade den till skolan.
Det var första leveransen.
Hann duscha och börja ta fram frukost då Sonen ringde. Han hade glömt sin social studies notebook hemma vid datorn.
Det var andra leveransen.
Nu äter jag min frukost, äntligen, klockan är nästan 10.30.
Vid tre ska jag till skolan igen, barnen är pick-up på tisdagar för att vi ska hinna med allt.
Grrringo, svensk i Colorado.
1 kommentar:
Åh det låter alldeles underbart! Med risk för att du tycker jag är knäpp...men jag saknar det där och framförallt saknar jag underbara livet i Westport!!! Vi kan snart inte se på filmer eller serier från trakterna utan att vi blir sittande med drömska i blicken;(
Kram kram
Skicka en kommentar