fredag, oktober 27, 2017

Coyote på nära håll

Det är mörkt på mornarna när jag går ut med Sixten. Inga gatlyktor på vår gata, knappt några alls här i stan egentligen, mer än på huvudgatorna. Men med ljuset från vårt hus och garage, och några grannar, så är det ändå inte kolsvart. Och solen masar sig upp över horisonten.

Imorse såg jag något jag inte ville se. En coyote på nära håll som sprang på en av grannarnas gräsmatta. Sixten blev som tokig. Jag förstod först inte att det verkligen var en coyote, men så stod den framför oss. Kanske 30 meter bort, kanske närmre.

Sixten skällde som en galning, drog i kopplet och ville iväg och jaga prärievargen, coyoten. Jag skrek för att krämpa iväg coyoten.

Den zick sackade över gatan, först lite bortåt, men sen mot oss! Jag tog upp Sixten i famnen och vände mig om för att skynda hem igen. Det kändes ganska otäckt. När jag tittade bakåt var coyoten påväg mot oss, sakta.

Sen tittade jag inte bakåt mer utan nästan sprang hem!

Nej, jag tror inte att coyoten skulle gett sig på mig. Men den var väldigt orädd och intresserad av den lilla hunden jag hade.

Usch.

Ikväll såg jag coyoten igen hör på vår gata, när jag körde iväg till football game.

Troligen bor den här nånstans.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hua... sådana vill man ju inte ha där man bor. Här har grannar sett vildsvin, inte heller så kul.

eastcoastmom sa...

Jag har sett coyotes förut, flera gånger. Men nu när vi har en liten hund på 3.5 kg känns det lite väl spännande... Vi släpper i varje fall aldrig ut Sixten ensam, och han får aldrig gå utan koppel.

Anne sa...

Usch, låter lite läskigt faktiskt. Jag som är rätt rädd av mig hade helt klart känt mig obehaglig till mods av det där. Speciellt eftersom du hade lille Sixten med dig. Jag har också sett coyotes, till och med mitt på dagen, i bostadskvarter där den bara lugnt och orädd travade runt. Inte vet jag, men inbillar mig de blivit mer orädda för människor och kommit mer in i bebyggda områden (antagligen ett måste eftersom de väl får sina naturliga skogar och platser begränsade med all bebyggelse). Skulle jag ha katt skulle jag inte ha den ute nattetid, det skulle nog kunna sluta illa.
Det där med gatlyktor annars, tror det är nåt rikstäckande amerikanskt fenomen, bristen av gatlyktor även i tätbebyggda förorter, känner igen det här också. Faktiskt nåt jag kan irritera mig på ibland, men samtidigt så är man ju van...