Så här är vi påväg, mer än halvvägs. Sonen har med sig sin longboard också och vi tror att han fick med sig det mesta för att överleva och trivas.
Ironman tränar ju inför New York marathon, därför måste han springa några längre rundor emellanåt. Imorse sprang han 33 km . Låter bara ont tycker jag, men han var nöjd och ganska opåverkad. Sån är han.
Ikväll har vi stannat till i en liten stad i norra Pennsylvania för middag, Clarion. Faktiskt en universitetsstad. Det är intressant hur lika små amerikanska städer kan vara, den här påminner om småstäder vi besökt i Colorado och Washington. En större gata genom stan där alla restauranger och butiker ligger. Och det är typ allt.
3 kommentarer:
Ja, det är nog super-amerikanskt! Vi gjorde ju liknade i somras fast vår son då inte är college-student utan doktorand men fullastad lastbil från i alla fall Portland (även om vi landade i SF och körde till Portland) till Pullman, WA.
Och dessa små studentstäder! Maken är ofta i Shippensburg, PA (de har fabrik där) plutte stad med stort univ! Pullman där sonen är har 32 000 inv och av dessa är ca 29 000 studenter! Märkliga städer där univ är i princip hela stan men det passar honom bra!
Lycka till och kör försiktigt!
Lycka till nu! Det är verkligen amerikanskt :-)
En verklig milstolpe, och en väldigt speciell känsla! ja, universitet är det som lyfter många amerikanska småstäder, bra att det är så. DE ger SÅ mkt liv,arbetstillfällen och kultur åt en liten ort. Ha nu en fortsatt bra resa.
Absolut, det måste vara ett väldigt amerikanskt fenomen. Den här resan kommer nog bli ett livslångt minne, något ni alltid kommer minnas och prata om i framtiden "kommer du ihåg den där gången när vi körde dig till Chicago och du skulle flytta hemifrån..". Inte för att bli alltför dramatisk men när man väl flyttar hemifrån och tar sig den här resan som ni nu gör är ju oddsen inte så stora att man någon gång flyttar hem igen. En era är liksom över för alltid. Nej nu blev jag ju dramatisk trots allt... Så är livet och så det SKA vara. Som jag minns jag sa till Annika för flera år sedan, tänk vilken sorg som förälder om man hade ett barn som just gått ut HS och inte har nåt driv eller lust alls att lämna utan bara vill sitta hemma på rummet, inte vill plugga, inte är nyfiken på livet utanför hemmets bubbla. Tror det är väldigt många som är så också. Underbart med er son som är så framåt! Ha en fortsatt fin road trip. Fortsätt skriva om det, jag tycker om det :)
Skicka en kommentar