Bad case of pre-teen

Vi har ett allvarligt fall av pre-teen här hemma.

Den sista veckan har stundtals varit rikigt jobbiga.

Kanske är det extra jobbigt eftersom Dottern, för det är hon som är för-tonåring, blir en sån kontrast till Sonen som är ett sånt solsken hela tiden. Han är glad, hjälpsam, självständig, tar ansvar och gör det mesta man ber honom om utan att protestera.

Dottern däremot.

Jisses.

Hon har plötsligt börjat reta sig på sin fina storebror nåt enormt, och för det mesta helt obefogat. Sen åker hennes känslor berg-och-dal-bana, det är allt eller inget och många tårar.

Sen är hon som vanligt.

Knappt jag kommer ihåg att Sonen ju också var sån här för typ två år sen, men det var han ju. Det är en fas.

Even this shall pass. Så måste man tänka.