torsdag, september 25, 2008

Kanelbullar, no thanks.

En del amerikanska barn ser inte storheten i svenska hembakade kanelbullar. Jag blir lika paff varje gång, men det händer inte ofta.

Idag har Sonen en kompis här hemma som inte är min favorit av hans vänner. Om vi säger så. Den här killen deklarerade just när jag ställde fram mellanmål på bordet åt barnen:

- Mrs H, I don´t like cinnamon buns, or apples or juice, I´m not hungry.

Vilket är helt ok med mig, men det här är också grabben som sedan brukar komma en halvtimme senare och säga att han är hungrig och vill ha något att äta. Så jag förklarade för honom att detta var vad som fanns på menyn idag, inget annat och inget senare.

Dottern har också en kompis här, det är första gången hon är här på playdate. Världens sötaste smalaste tjej. Hon smällde just i sig sin TREDJE kanelbulle.

2 kommentarer:

cecilia sa...

Hihi, hur kan man inte tycka om kanelbullar - sitter inte det i generna liksom, även hos dem som inte är svenskar? Det borde det göra i alla fall...

Anonym sa...

Under 3 ar hade vi nagra tveksamma besokare som i alla fall smakade, men de flesta kunde ringa o fraga om de fick komma over o ata kanelbullar......

Tank pa att vi narmar oss Kanelbullensdag med stormsteg 4e oktober!

Anki