Istället kom jag hem med turkos vattenglas.
Så kan det gå.
Istället kom jag hem med turkos vattenglas.
Så kan det gå.
Dags att ta fram utemöblerna!
Vi var trötta på pasta och krämig risotto, jag gör potatisklyftor till det grillade köttet.
Och takdropp idag då det var nån plusgrad mitt på dan.
Ingen skidåkning för mig, övriga familjen satsade på svåra pister.
Nu kortspel i baren med nyfunna vänner. Barnen dricker nån god italiensk lemon soda och jag njuter italienskt rödvin.
Maken. Han jobbar via telefon och dator. So much for vacation.
Så här långt: det är inte samma snö som i Utah och Montana, där vi åkt skidor de senaste åren. Men det är bra snö!
Och utsikten över bergen här i Gressoney la Trinite.
Gör en mållös.
Så jag har haft en halvpigg grabb hemma som hostar lite.
Men besöket på tandfixaren fick vi till. Och av receptionisten fick jag kaffe. Gott kaffe med mjölk.
Vi har inget internet sen igår mitt på dan. Stort urk! för det.
Det var just efter Sonen och Maken varit på ridlektion tillsammans med brittiska vänner. Nu säger Maken att hela familjen ska lära sig rida.
Hm. Jag är lite halvrädd för hästar. Men kan kanske övertalas. Resten av familjen är entusiastisk.
Så jag känner pressen.
Vad mera?
Försöker få igång det illvilliga wi-fi på två av våra datorer. Blir smått tokig. Igen.
Allt det här i utkanten av Madrid.
Det är kanske det sista som får alltihop att verka lyxigt.
Han ville inte.
Och jag skojade. Förstås.
Men fem cm kortare hår har Sonen nu. Snyggt. Och fortfarande busigast längst hår i skolan, anar jag.
Det var nog det sista vi fixar med här i vårt hyrda hus.
Men vilken skillnad gardiner gör!
Dottern passade på att göra sin läxa. Henne behöver man inte tjata på.
Ännu.
Imorgon börjar skolan igen.
Me like vardag!
Nu är vi hemma i Madrid, Maken mötte oss på flygplatsen och som alltid är det superskönt att vara hemma.
Var än hemma är.
Det är helgdag här i Spanien och superlugnt. Perfekt att såsa omkring vimmelkantiga av trötthet som vi är, men vi håller ut till ikväll.
Nu läser hon första boken i bilen till flygplatsen.
Sonen borde förresten ha medalj idag: han packade själv alla våra resväskor.
Att fixa sånt ligger i hans gener. Helt klart.
Sånt vill man uppmuntra.
(jag var själv en sån som fullkomligt dammsög biblioteket när jag växte upp)
Nu äter vi vad som är kvar efter festen - foie gras, sallad, spätzle, filet mignon - bara gott.
Sonen försvann till en kompis (yay! Så glad) nu snart flygplatsen för Maken.
Sånt man får energi av.
Nu ska Dottern iväg till en kompis på sleep-over, hon är så glad att hon hoppar.
Maken packar, han flyger hem till Madrid idag. Vi övriga stannar några dagar till.