Ju mer åren går som jag bor utomlands, desto mer påverkad blir jag av min omgivning. Känner ofta när jag pratar med kompisar i Sverige, eller läser svenska tidningar att nä, jag är nog inte så svensk som jag en gång var.
Barnuppfostran, som exempel. När barnen var små kände jag mig jättesvensk och försökte på många sätt fostra barnen svenskt. Eller i varje fall vad jag tyckte och trodde var svenskt. Mycket utelek. Lagade nästan all mat själv. Köpte med välling från Sverige. Ytterst lite tv.
Så gick åren och frågan om smink dök upp. Nu i höst har Dottern börjat sminka sig, hon fyllde 13 i maj och går sista året på Middle School. Hon sminkar sig ytterst lite, det syns egentligen inte om man inte kollar lite extra. Jag har förut sagt att hon får använda smink när hon börjar High School, men har sett att många av hennes kompisar sminkar sig nu, så böjde mig för trycket. Och för att hon faktiskt gör det så lowkey.
Å andra sidan har jag sett att svenska tweens faktiskt sminkar sig. Blev ganska chockad för några år sen när jag en sommar såg att en av Dotterns svenska tjejkompisar sminkade sig, då var de bara 11 år. Tydligen var det ingen big deal i Sverige. I den åldern var det absolut inga av tjejerna i Dotterns klass som använde smink. Jag vet att många av föräldrarna förbjöd smink, åtminstone första året på Middle School.
Hur svenska föräldrar i Sverige resonerar vet jag faktiskt inte. Och det är det som är intressant, att jag inte förstår. För i den här frågan tänker jag helt klart mer amerikanskt. Jag tycker bara att det är för tidigt, vid 11 års ålder.
