Sommaren så här långt

Solnedgångar. Många fina solnedgångar i sommar. De här bilderna är från i torsdags, solen gick ner samtidigt som mörka regnmoln drog in. No filter needed, på riktigt.

Hund på flyg. Det gick ju som en dans, även den här gången, att flyga med Sixten. Han är så glad, nyfiken och orädd. Såklart han blir uttråkad på hemvägen, då är det ju dagflyg över åtta timmar. Vi visade bara upp hans nya EU-pass påvägen hem till USA och det funkade finfint. Tullen här i USA tittade knappt på honom, och kollade inte hans microchip, vilket förvånade oss.

Sommarjobb. Båda kidsen jobbar och gillar det de gör. De känner att de verkligen gör nytta på sina respektive jobb, att de behövs, tillför något, och samtidigt lär sig massor. Sånt är ju värt hur mycket som helst!

Två veckor går snabbt. Bara två veckor i Sverige gick alldeles för snabbt, man hinner inte så mycket om man vill ta det lite lugnt också. Vi hann inte åka in till Stockholm och det var flera vänner vi inte fick till träff med, men det får bli nästa gång.

Expatlife: Att besöka moderskeppet

Moderskeppet. IKEAs inofficiella namn bland utlandssvenskar. Idag var jag där en sväng för att spana in sommarutbudet.

När man bott där det inte finns IKEA är man än mer glad och tacksam över att det finns en butik inom hyfsat avstånd. Vi har ungefär en halvtimme till New Haven. I Brasilien saknade vi verkligen Moderskeppet, jodå vi överlevde, men det var tufft.

Numera är ju utbudet av mat på det stora varuhuset under all kritik. Men eftersom det är Påsk om nån vecka köpte jag en del plockgodis till tonåringarna i familjen. Hittade en ursnygg blå-vit duk för terassen och så köpte jag stora värmeljus.

Ja IKEA alltså. Lite sverigekänsla en regning måndag i Connecticut.

Soppa med spenat och kokosmjölk

Det här var världens enklaste soppa, jag hittade receptet hos Nigella. Bara mycket spenat, kokosmjölk, grönsaksbuljong och grön curry. Ungefär. Perfekt en sånhär dag när det bara regnar och är grått.

Träffade Ironman ikväll! Han har jobbat mycket och sent, hemma vid tio, men idag kom han hem i vanlig tid, innan åtta. Vi planerade nästa sommar men kom väl inte fram till några exakta datum. Vet bara att vi ska till Sverige och troligen göra en roadtrip med RV tillsammans med vänner här i USA igen. Både vi föräldrar och barnen tokgillade förra resan med RV.

Expatlife: Måsten på Sverigeresan

Funderar på de "måsten" jag har, vill uppleva och köpa, inför sommarens Sverigeresa. Listan är faktiskt inte så lång.

Men att äta en god prinsessbakelse är viktigt. Där är jag sanslöst nöjd att ha fått med våra utlandsfödda barn, de vill också ha en prinsess. Många måsten handlar om just mat: hönökaka, lagrad prästost, smågodis, leverpastej.

Ljusa sommarkvällar där solen aldrig går ner.

Att gå runt i sommarstockholm och bara känna sig hemma. Fast det var jättelängesen Stockholm var hemma.

En räksmörgås på Lisa på Torget.

Känna doften av smålandsskogar och plocka blåbär.

Och så behöver vi ett gäng disktrasor typ Wettex.

Expatlife: När fan blir gammal...

Nä så religiös har jag inte blivit, men jag har ändrat mig en del vad gäller svordomar och dåligt språk. Kanske är det en del av min amerikanisering.

Förr om åren har jag alltid hävdat att det är fånigt och inte förenligt med free speech att censurera musik på det sätt de flesta amerikanska radiostationer gör. Artister spelar in speciella versioner av sina hitlåtar där de som exempel byter ut ordet bitch mot girl, för att man inte får svära på radio. Eller så suddas ordet helt enkelt ut och man hör bara första ljudet (sh... istället för shit). Ni förstår.

Det här är de snälla låtarna dock. Och de tycker jag fortfarande inte man ska censurera det minsta.

Sen flyttade vi till Spanien och fick en helt annan ljudbild. Där spelas alla engelska låtar på radio utan några klipp och det gjorde mig mörkrädd. För en del av de sånger som spelades var hemska vad gäller svordomar och sexsnack. Svensk radio är snäppet bättre eftersom svenskar är såpass bra på att förstå engelska.

Nu är jag nånstans mitt emellan. Att radion censurerar vissa ord men sedan får man höra Pitbull insinuera värre, sexuella grejer, det har jag svårt för. Å andra sidan, varför måste låtskrivare slänga in grova svordomar i sina låtar, nä, det vill jag inte höra.

Så om jag laddar ner en låt via iTunes eller Spotify, då blir det originalversionen. Även till barnen.

Men nu är det ju så att folk bryr sig om bad language här. På cheer i höstas hade coachen valt I love it, med svenska Icona Pop. De använde originalversionen till sin halvtidsshow, som verkligen inte behöver censureras! Ändå var det en förälder som klagade och till slut kände sig coachen tvingad att använda den snälla versionen.

Att vårda sitt språk är förresten bra. Men jag tror på en medelväg. Nånstans mitt emellan amerikansk musikcensur och svensk radio - lyssnade via Spotify på svensk radio, tror det var P4, för nån vecka sen men fick stänga av för jag trodde mina öron skulle trilla av på pga alla svordomar...

Expatlife: Bittra utlandssvenskar

Känns som om de här är en repris, men jag bara måste skriva några rader om bittra utlandssvenskar.

Det finns en sorts utlandssvenskar som spyr galla över Sverige så mycket de kan. De är så bittra att det är komiskt. Som en gammal repad lp-skiva som hängt upp sig.

De senaste dagarna har jag råkat på flera stycken på internet, via olika forum. Egentligen är de ganska tragiska typer. Jag klassar dem som troll, för vad som än diskuteras säger de samma saker. Om och om igen. Vad har hänt dem som gör att de tycker så otroligt illa om Sverige? De bor ju inte där? Varför slösa energi?

Jag kan se både plus och minus med Sverige. Precis som jag kan se att det finns positiva och negativa aspekter med alla länder jag bott i - Brasilien, Tjeckien, Spanien, USA. Det finns inget perfekt land.

Men de där trollen. Trista typer. Verkligen.

Plugg och morning coffe at the beach

Studier. Igår kväll var Sonen i skolans bibliotek för att kunna studera utan att bli distraherad av något. Den här veckan och nästa är biblioteket på high school öppet mellan 18 och 21 för dem som vill vara där och plugga inför finals, jättebra. Sonen var så nöjd för han hade verkligen fått något gjort.

Världen är liten. Det var fika vid beachen för Middle Schoolföräldrar med barn som var nya i stan imorse. Pratade med en trevlig amerikanska som bott i Stockholm. Vi insåg att vi hade gemensamma vänner, trevliga familjen V (som vi känner sen Brasilien). Tänk att världen är allt bra liten.

Privatlektioner. Här är det inte ovanligt att barn får privatlektioner i olika sporter, säkert med baktanken att det med tiden kommer leda till ett collegestipendium. Well vi tänker inte på college men på high school för Dotterns del, när jag nu försöker få till privatlektioner i tumbling. Hon vill ju försöka komma med skolans team i cheerleading, men det är tuff konkurrens. Nu har jag kontakt med en av tränarna som ger lektioner och det är tydligen Dotterns favorittränare på tumbling. Yay!

Saknar jag inget mer? Vi får besök om en vecka, barnens farmor och farfar kommer hit. De undrade vad vi ville ha från Sverige och min ynkliga lista var: två tidningar, smågodis till barnen, vaniljsocker och disktrasor/Wettexdukar.

Expatlife: Sommarstressen

Nu kommer den smygande, den sedvanliga sommarstressen.

Först får vi besök här i Connecticut. Sen åker vi på roadtrip i Colorado, Wyoming, Montana och Utah två veckor. Därefter hem och tvätta och packa om och så off till Sverige tre veckor, utan Ironman. Tillbaka till USA i mitten av augusti en vecka innan skolan börjar eftersom Dotterns cheer startar.

Några dagar i skolan och sen iväg till Rio de Janeiro på bröllop.

Tror jag fick med allt.

Det svåra är balansen mellan att resa till Sverige många veckor och vilja se och upptäcka annat också.

Ja, och så det ständiga dåliga samvetet att man inte lyckas träffa alla man borde under Sverigebesöket.

Samtidigt tänker jag på alla dem som inte har möjlighet att resa till Sverige varje år. Som kanske inte har råd, eller inte har tillräckligt med semester.

Så det är en priviligierad sommarstress jag lider av. Nä det är inte det minsta synd om mig. Alls.

Expatlife: Att inte dissa Sverige

Något som slår mig ibland det är hur en del utlandssvenskar dissar Sverige. Likaså svenskar bosatta i Sverige. Allt är dåligt. Inget är bra. Och vädret det ska man bara inte tala om så förfärligt är det.

Klart jag också kan dissa Sverige ibland, men allvarligt så tycker jag inte att jag kan uttala mig om så mycket längre. En del vet jag ju eftersom vi är i Sverige några veckor varje sommar och jag håller koll på vad som händer via internet.

Men allt det om är bra, då?

Långa semestrar. Föräldraledighet. Fri högre utbildning. Barnomsorg alla har råd med. Sjukvården. Allemansrätten. Rättsväsendet fungerar. Yttrandefrihet. Listan kan göras lång.

Jag har inte lämnat något jag inte kunde stå ut med. Vi skulle kunna leva ett fantastiskt liv i Sverige som familj. Det var mera så att vi ville vidga våra vyer, se något annat. Och så har vi blivit kvar.

Men det gör ont i mitt svenska hjärta när svenskar inte verkar kunna se allt som är bra. Utan väljer att liksom tävla i att se allt i svartaste svart.

Expatlife: Barn och svenska

Hur det står till med våra barns svenska har jag skrivit om förut. Men jag tycker det är så viktigt att ett lite mer allmänt inlägg om svenska utomlands kan vara på sin plats.

Jag tror på att vara konsekvent. Att aldrig ge upp. Och att som förälder skärpa sig i sitt eget språkbruk.

Innan vi fick barn kunde vi blanda in en del portugisiska och engelska ord när vi pratade med varandra, Ironman och jag. Det spelade ju inte så stor roll hur vi talade med varandra, mest var det såklart svenska eftersom vi båda är uppväxta i Sverige och flyttat utomlands som vuxna. Men när vi fick barn var det slut på det bestämde vi. Skulle barnen lära sig bra svenska måste de höra oss tala bara svenska med varandra och med barnen.

Det har funnits perioder då särskilt engelskan häll på att ta över. När barnen började skolan och hade i princip bara amerikanska kompisar. Nästan hela deras värld var ju på engelska. Ja, även de fåtal svenska vänner de faktiskt hade pratade också engelska, det var lekspråket helt enkelt.

Vi har läst böcker på svenska, sett svenska barnprogram och filmer. Rest till Sverige varje sommar. Jag tror det är jätteviktigt att resa till Sverige varje år, det gör under för språket.

Några år i Connecticut gick de på svenska skolan, det är undervisning för utlandssvenska barn, en gång i veckan nån timme. Det är bra för det får barnen att se att de inte är ensamma om att tala ett annat språk än det de hör i vanliga skolan hela dagarna.

De har lärt sig läsa på engelska och sedan kunnat överföra den kunskapen på svenska, eftersom de redan kunde svenska var det ganska enkelt att läsa på svenska. Nej, de är inte lika bra på att läsa och skriva på svenska som på engelska, men vi tycker det är ok. Planen är inte att de ska studera i Sverige när de blir äldre. Men vem vet.

Expatlife: Sånt man köper med från Sverige

Listan blir kortare för varje år som går. Vi köper inte längre med så mycket från Sverige när vi är på besök. Klart det har varierat över åren beroende på var vi bott. Utbudet i Brasilien och Tjeckien var inte alls detsamma som i USA. Och tiden gör att man hittar alternativ i det land man råkar bo. Jag menar, spansk ost är helt ok, just saying.

Men ändå.

Pärlsocker. Vaniljsocker. Disktrasor. Svenska inredningstidningar. Nån Marabouchoklad. Citronpeppar.

Där tar listan i princip slut numera. Tunga saker som nåt speciellt shampoo eller knäckebröd som smulas sönder i packningen går bort. Västerbottenost och falukorv äter vi när vi besöker Sverige på sommaren, sen får man klara sig till nästa år.

Till helgen får vi besök och då hoppas jag på ett paket vaniljsocker, mitt lager var lågt på den fronten. Men det är faktiskt allt jag behöver.

Expatlife: Vem är Saade?

Det är inte enkelt att ha koll på vad som händer i Sverige när man inte bor där. Nya svenska ord och fenomen.

Som fredagsmys. Eric Saade. Banan-nånting. Eller mellis, ett tag trodde jag att jag hade koll på vad det var - mellanmål - men nu när svenskar kallar Melodifestivalen för mello (eller säger de mellis?) blir jag förvirrad igen.

And the list goes on.

Betänk då att jag nästan varje dag kollar de största svenska dagstidingarna online, så viss koll har jag faktiskt. Men det är ju bara på håll, bara på ytan jag vet en del. Det har hänt massor i Sverige under de 17 år vi bott utomlands och det har såklart lämnat ett stort hål i mina svenska nutidskunskaper.

Och Ironman, sen. Honom ska vi inte tala om. Han har totalt loggat ur. Läser aldrig svenska nyheter. Vet verkligen ingenting. Men politik och ekonomi i det land han bor i det kan han.

Barnen... ja de har ju aldrig ens bott i Sverige.

Jag märker att det är frustrerande för människor i Sverige ibland, att jag inte förstår, inte vet vad de talar om. Kanske tycker de att man gör sig lustig eller raljerar när jag uppriktigt inte vet vad nutida svenska fenomen, händelser och personer handlar om, eller är.

Nä det är inte så enkelt att hänga med alla gånger.

Lista på en söndag.

Känner mig lite wild and crazy idag så jag kör en lista, trots att det inte är torsdag.

• Swebus. Jag och barnen reser med Swebus till Småland idag, det är billigt och hyfsat snabbt om man tar en direktbuss. Dessutom finns det gratis wifi, det gillar vi. Om vi skulle ta tåget skulle det visserligen gå lite snabbare, men också betydligt dyrare.

• Sista besökarna på ön. Igår kom familjen L på besök och barnen har varit på full speed i ett dygn tillsammans, på natten sov alla fyra kidsen i båten. Jag hörde dem skratta långt in på nattenkröken...

• Knäckebröd. Äntligen har Dottern upptäckt att det är gott med knäcke! Favoriten är Leksands, precis som övriga i familjen.

• Och sommaren fortsätter. Ironman reste visserligen tillbaka till Madrid idag på morgonen, men jag och barnen har en dryg vecka kvar i Sverige. Sen blir det surf camp för barnen i norra Spanien och så avslutar vi med en veckas bilsemester i norra Portugal, tror vi.

Lunch på Skeppsholmen

Igår. Söndag i Stockholm. Lunchade med en svensk familj som flyttade tillbaka för ett år sen, nu bor de innanför tullarna och barnen går i engelskspråkiga skolor.

Det var kul att träffas alla. Och solen den sken och Stockholm var vackrast i världen.

Sen satt vi och såg på solnedgången här på ön och våra brittiska vänner njöt en ny svensk favorit, Noblesse mjölkchoklad apelsin. Kan vara världens godaste, faktiskt.

Nu har vännerna rest till London och vi tar det lugnare än lugnast.

Med båten till joggingspåret

Imorse var Sonen gullig nog att skjutsa över mig till fastlandet så jag kunde springa en runda. Här på ön finns bara en ynka liten stig som man inte direkt kan springa på. Nu känns det bra, gillar ju att träna på morgonen.

Barnen lekte i vattnet med sina våtdräkter. Bara 16 grC i havet, det är inte så värst mycket om man ska vara i en stund. Idag blir det nog nån tur med vattenscootern för Sonen. Och så vattenskidor.

Några stockholmsnoteringar

Eftersom vi var i Stockholm förra veckan kör jag på en lista om sånt jag noterade där:

• Så många handsfree. Det var vansinnigt vad många som går omkring och pratar i mobil via olika typer av handsfree, särskilt in-ear hörlurar. Överallt folk som pratar. Hela tiden. Den tysta svensken finns inte längre.

• Utbudet i matbutiker. Det märks att svenskar lagar mycket och exotisk mat hemma. Himmel! vilket utbud det är i affärerna. Här i Madrid är frukt och grönt fantastiskt, men sen ligger spanska matbutiker i lä rejält, i förhållande till de svenska. Och amerikanska Whole Foods, såklart, som är mathimlen på jorden.

• Trendiga 65-åringar. Å ena sidan kan jag tycka att det är klart alla ska klä sig som de vill. Men å andra sidan blir det nästan tragiskt när man ser män som definitivt passerat 60 släntra över Östermalmstorg i coola sönderslitna, ganska snäva jeans, tröja från Abercrombie och Converse, självklart med messengerväska, inte portfölj. Eller kulturtanter i samma ålder från topp till tå i Odd Molly. Oh Boy... saknade de spanska damerna och herrarna här i vår del av Madrid som är så otroligt snyggt klädda i klassiskt mode, utan att se trista ut.

• Cykla till jobbet. Många av våra vänner cyklar till jobbet, och de bor ändå inte inom tullarna, men tillräckligt nära. Härligt såklart när vädret tillåter.

• Svenska skolan. Pratade en del skola med vänner i Sverige, intressant. Stressen över betyg och arbetsbörda verkar komma på gymnasiet i svenska skolan. Jag säger inte att det är dåligt, bara annorlunda mot vad vi upplevt i den amerikanska skolan och internationella brittiska skolan, där ganska höga krav kommer betydligt tidigare och gradvis. Jo fast jag gillar ju verkligen de skolsystem barnen och vi har erfarenhet av utomlands, det verkar helt klart passa våra kids. (svensk skola av idag har vi ju ingen erfarenhet av)

• Kändisspan: jag såg både Tommy Berggren på en restaurang och Michael Bindefeld i Östermalmshallen.

Best friends

Bästa vänner behöver inte alls vara dem man träffar varje dag. Nej det är de man känner något extra för och man liksom tar vid där man slutade sist, även om det var nåt år sen sist.

Nu har vi spenderat många timmar med vännerna som vi saknat. Tankat energi.

Oh my. Bästa, verkligen.

Some Liseberg fun!

Svischade iväg till Göteborg för en heldag med barnen på Liseberg.

Himmel! De kan det där med att åka bergbanor och allt annat med för den delen. Själv vågar jag inte längre, blev bara otäckt yr när jag försökte mig på ganska snälla karusell-slänggungan. Kände mig patetisk.

Men det var underbart att se barnen ha så roligt. Och att kolla folk, det är en kul sport det.

Regatta

Sonen är med på regatta idag, på en båt med moster S, kusin F och några till. Fick just den här bilden från segelbåten. Han ser ut att ha det bra.

Sailing in Barsebäck

Söderut. Barnen och jag och mormor hälsar på Lillebror i trevliga soliga Barsebäck hamn.

Sonen och kusin F seglade optimist i det fina vädret. Vi övriga badade i det varma vattnet. Jo jag också. 

Gillar verkligen det här. Tånglukt och utsikt över till Danmark.