Lördagskväll på stan

Hastigt och lustigt bestämde vi oss för att äta middag på en restaurang i stan, på Main Street. Satt på uteserveringen i den sköna sommarkvällen.

Sen en promenad vid floden. Barnen åt frozen yoghurt med extra allt.

Nu drar vi vidare på kvällsdrink hos bästa grannarna. Men det blir inte sent, Ironman har en tuff träningshelg med långa cykelpass lördag och söndag.

Almost paradise

Nästan så man får för sig att det är paradiset vi bor i, en timma från storstan. Och en dag som den här är det all bra nära. Varma vindar. Blå himmel. Lugnt och skönt.

Att ha så nära till havet, det är lyx för mig.

Nu tar vi helg. Så det så.

Svenskfika med hyfsad utsikt

Svenskfika. Vi bjöd in ett gäng svenska tjejer, jag och S, till fika på stranden och vädret var verkligen på topp idag. Gjorde det ganska enkelt för oss och skrev i inbjudan att alla skulle ta med eget kaffe, så bidrog vi med resten. Hur trevligt som helst!

Resten. Vi hade med hembakt fröknäcke, jordgubbar och hallon och så hade S bakat en jättegod kaka. Och så den här utsikten då. Dessutom tror jag att jag lyckades bränna näsan där i solen...

Track. Idag var Sonen iväg på sista tävlingen för den här terminen med Outdoor Track and Field. Han kom hem glad, som vanligt. Sammanhållningen i laget är fantastisk. Han har lärt känna så många nya trevliga killar. Och säkert några tjejer också, som han inte berättar om. Tonåringar. Lite coolt är det att bästa tjejen, som är ett år äldre än Sonen, tränar med killarna och är bättre än de flesta av dem. Hon är rankad som en av de absolut bästa i USA i sin åldersgrupp. Vem vet, kanske tränar Sonen tillsammans med en framtida olympier!

Sista rycket. Det är ju bara några veckor kvar av skolterminen, jag får frossa bara jag tänker på det. Så mycket att göra och fixa innan det är sommarlov...

Tråkväder

Skymtade inte ens solen idag. Totalt missing in action. Det blåste kallt och jag ångrade att jag lämnade min hoodie hemma.

Hade planerat kaffe på beachen med ett gäng svenskor idag, men tack å lov flyttade vi det en dag. Hoppas på lite sol imorron fm.

Annars. Tvätt. Handla mat. Shoppa shorts till Ironman. Laga mat. Same old same old.

Datorstrul...

Magiskt ljus imorse vid stranden, solen lyste upp molntäcket underifrån. Och jag sprang hela trettio minuter utan att få ont. Stor framgång. Peppar, peppar, måste man väl tillägga.

Sen hade jag en date med genierna på Apple. För igår tvärdog Sonens nya Macbook Air. Han hade gjort backup på förmiddan och på kvällen lade datorn av. Allt skolarbete sparas via Goggle Docs, alltså inte på hans dator, så det finns också sparat. Nån har tänkt till riktigt bra i stans skoldistrikt, måste jag säga. 

Anyway. Genierna kunde inte skaka liv i datorn, utan frågade om jag ville ha en ny dator istället (den var såklart fortfarande under garanti, köpte den i februari!). Så nu har grabben en sprillans ny dator på sitt skrivbord när han kommer hem från dagens track meet, tävling.

Hoppas han blir glad.

Expatlife: Att inte dissa Sverige

Något som slår mig ibland det är hur en del utlandssvenskar dissar Sverige. Likaså svenskar bosatta i Sverige. Allt är dåligt. Inget är bra. Och vädret det ska man bara inte tala om så förfärligt är det.

Klart jag också kan dissa Sverige ibland, men allvarligt så tycker jag inte att jag kan uttala mig om så mycket längre. En del vet jag ju eftersom vi är i Sverige några veckor varje sommar och jag håller koll på vad som händer via internet.

Men allt det om är bra, då?

Långa semestrar. Föräldraledighet. Fri högre utbildning. Barnomsorg alla har råd med. Sjukvården. Allemansrätten. Rättsväsendet fungerar. Yttrandefrihet. Listan kan göras lång.

Jag har inte lämnat något jag inte kunde stå ut med. Vi skulle kunna leva ett fantastiskt liv i Sverige som familj. Det var mera så att vi ville vidga våra vyer, se något annat. Och så har vi blivit kvar.

Men det gör ont i mitt svenska hjärta när svenskar inte verkar kunna se allt som är bra. Utan väljer att liksom tävla i att se allt i svartaste svart.

Att göra ingenting

I söndags försökte jag mig på att göra ingenting. Det gick ganska bra.

Sprang en sväng vid sju eftersom jag ändå inte kunde sova. Var iväg och shoppade med Dottern. Skjutsade kidsen hit och dit, Sonen hade faktiskt träning som vanligt. Tvättade en maskin.

Sen middag hos bästa S. Gott.

Men allvarligt. Jag har inte gjort nåt. Nothing.

Pink champagne

Vilken helg! Idag var vi bjudna till våra tjeckisk-amerikanska vänner på middag. Fördrink var rosa champagne.

Och både imorron söndag och på måndag, Memorial Day, är vi bortbjudna. Så inget middagsfixande alls här hemma denna långhelg. Känns ovant. Men bra.

These two...

Aldrig en tråkig minut med de här två. Så här såg de ut idag efter skolan när de gjorde chokladbollar.

Nu har vi långhelg. Det är Memorial Day på måndag, amerikanerna tycker att sommaren börjar Memorial Day weekend, som är sista måndagen i maj. Och så slutar sommaren med Labor Day, det är första måndagen i september.

Åska och regn

Blixt och dunder. Vaknade inatt av ett otroligt åskväder och såg några makalösa blixtar lysa upp himlen. Nån knall har det kommit under dan, och nu mullrar det igen. Och ösregnar.

Stortvätt. Eftersom det var så tråkigt väder idag bestämde jag mig för att först handla mat - hittade bra extrapris på Gevaliakaffe! - och sen har jag varit hemma hela dan och stortvättat. Maskin efter maskin. Känns så otroligt bra att få sånt gjort. Renbäddade sängar och rena handdukar överallt.

Bad language. Så NY Rangers är i slutspel, ikväll spelar de semifinal, och den manliga delen av familjen följer matcherna slaviskt. Problemet är bara att när det inte går så bra för Rangers, då får Sonen lära sig en helt ny svenska... Maken som annars har ett städat språk svär så det osar svavel där framför tv:n. Ännu en anledning att heja på Rangers alltså.

Osminkad. Jag är för det mesta helt osminkad, men nu mer än nånsin eftersom det kliar och svider i ögonen. Kanske är det allergi. Har köpt ögondroppar som lindrar något, de är mina bästa vänner just nu, så jag ser hyfsat presentabel ut...

Dammiddag med hund

Ikväll har jag varit på sista bokklubben innan sommaren, vi fick en fantastisk middag av värdinnan. Avokadosoppa, inkokt lax med grön ljuvlig sås och till dessert maräng med grädde och bär. Mmm.

Och under middagsbordet låg gulliga vovven Charlie och vaktade. Kanske hoppades han att vi skulle råka tappa lite mat.

Ridgefield, vilken liten pärla!

Vi gjorde en liten utflykt till Ridgefield igår, S och jag. Det är en så otroligt charmig New Englandstad med massor med fina gamla hus. De rosa dogwoodträden blommade fortfarande. Vita staket framför husen. Idyll, verkligen.

Enda problemet är själva bilkörningen. Jag vill ju se alla dessa underbara hus man kör förbi. Blir lite trafikfarlig sådär...

Ikväll har Sonens high school haft track meet mot just Ridgefield, och Darien. Han sprang 1600 m och det gick bara sådär, tyckte han. Det var i varje fall kul att vara där och kolla, för mig som var åskådare. Och så kunde jag snacka en del med några andra mammor som var där, trevliga E (som bott i Prag som vi!) och gulliga brittiska B.

Expatlife: Locals vs contract

Lite expatlingo (expatspråk):
local - expat som är mer eller mindre permanent bosatt på en plats i utlandet
contract - expat som har ett tidsbestämt arbete på några år i annat land

Locals och de som är på contract lever ibland som olika liv och sällan blandas de. Och då menar jag inte de ekonomiska förutsättningarna som kan vara mycket olika, plus och minus på båda sidor.

Nej jag tänker på att jag träffat på många locals som säger att de inte vill umgås med contracts. Av den enkla anledningen att de inte orkar byta vänner var tredje-fjärde år, när det är dags för de på kontrakt att flytta vidare. Det kan man ju förstå.

Så locals umgås med locals och contracts med contracts. Ofta är det så (men ingen regel utan undantag!).

Vår inställning har alltid varit att se till personerna först och bortse från hur länge vi kan ha dem som vänner på plats. Vi har ju själva varit på båda sidor och vet hur svårt det kan vara att hitta nya vänner när man flyttar till ett nytt land, och hur hårt det känns när nyblivna bästa vänner flyttar efter några år.  Det är verkligen heartbreaking.

Nu har det blivit så att de flesta av våra vänner här i Connecticut är locals, men ett fåtal är contracts.

Vi försöker vara öppna och se till människorna, inte hur länge de kommer stanna. Jag tror att man vinner på det i längden.

Almost a winner!

Först måste jag berätta att Ironman inte vann det duathlon han tävlade i nu idag, men han kom på andra plats i sin åldergrupp och är därmed kvalificerad till de nationella mästerskapen här i USA i juli! Nästan så man blir mållös. Men något hans tränare trott på hela tiden.

Kom just hem efter en trevlig middag hos bästa grannarna. Grillad hummer med smält smör och god sallad, hallå! vad gott. Och som avslutning en svensk sommartårta. Jag trodde vi skulle ha en massa tårta kvar men inte en smula blev över.

Ready to party!

Tjejerna redo för nästa Bat Mitzvah! De har nästan likadana klänningar, men tyckte det var ok.

Med höga klackar blir Dottern en bra bit längre än mig, hon är ju redan nån cm längre. Man är verkligen lilla mamma här hemma numera.

Vi övriga tänkte oss middag på restaurang, om vi kan bestämma var och vad.

Fredagsbilder

Här har vi haft gråväder och liksom halvskymning hela dan. Sånt som gör att man liksom blir seg och inte vill göra något vettigt. Alls.

Det var stopp i tågtrafiken till New York imorse, så Ironman bestämde sig för att jobba hemifrån. Bra beslut för då kunde han träna på lunchen, nu på söndag har han ett duathlon race några timmar härifrån, det är löpning-cykel-löpning. Tuff make man har!

Femtonåring

Hurra! för vår svensk-brasse som fyller femton år idag. Grabben med det illblonda håret och de långa ögonfransarna. Han är godhjärtad, smart, händig och familjens it-guru. Det bästa han vet är vattensporter och att åka skidor, och nu har han upptäckt att det är ganska kul att springa också.

Bästa presenten var en GPS-klocka, liknande den Ironman har, så han kan hålla koll på sina träningstider.

Extra bonus idag var att när vi besökte tandregleraren nyss fick grabben veta att om tre veckor blir han av med tandställningen. Han kommer få en retainer, en sorts avtagbar tandställning som han inte behöver ha dygnet runt. Glad idag!

Post Road hell

Tomma picknickbord vid stranden, men till helgen är det alltid fullt med folk.

Post Road kallas vägen som går genom hela stan och den här veckan har det varit köer där hela dagarna eftersom en körbana stängts av när det pågår upprustning av elledningar utmed vägen. Frustrerande när det tar dubbelt så lång tid att ta sig från A till B.

Så jag har försökt undvika Post Rd. Men det är liksom stans pulsåder, förr eller senare hamnar man där i alla fall.

Idag på eftermiddan var det i varje fall bättre. Pust.

Imorron har vi förresten nästa födelsedag i familjen...

Nu blommar det!

Nu blommar det för fullt. Faktiskt att en del träd har börjat tappa sina blommor, det som snöar i luften av alla små blomblad från körsbär och äppelträd.

Dottern hade ju sitt kalas redan i fredags och hon var såååå glad efteråt, för det var bästa kalaset nånsin. Tydligen. Jag fick inte planera för mycket, antar att kalas inte får vara för styrda i den här åldern. Men mina förslag att ha chokladprovning och doppa jordgubbar och marshmallows i smält choklad, det gjorde de, och gillade. De var åtta tjejer och ljudnivån var MYCKET hög.

Tacksam att kalaset bara höll på i dryga tre timmar, mina öron hade inte pallat mer.

Igår på själva födelsedagen fick hon en extrapresent, vi flyttade barnens iMac till skrivbordet i hennes rum, den har tidigare stått på ett skrivbord just vid köket. Dessutom bestämde vi att det var bara Dotterns dator, vi andra i familjen har ju egna bärbara, så det var väl inte mer än rätt.

Trettonåring

Hon fyller tretton är idag, vår lilla hoppetossa! Denna underbara, omtänksamma, smarta och utåtriktade tjej som aldrig slutar prata.

Ballongen i megaformat fick hon i fredags av sin bästis J, de har känt varandra tio år och träffas flera gånger i veckan. Aldrig en lugn stund när de är tillsammans.

Tänk att nu har vi två tonåringar här hemma!

(Expatlife tar paus den här veckan, återkommer nästa måndag.)

Mammas Dag i USA

Här har vi Mors Dag, vi hade en brunch på terassen som barnen fixade. Gott.

Jag sprang en minirunda på 20 minuter utan smärta. Ironman cyklade med nåt gäng i tre timmar, han har ett antal lopp inplanerade framöver. Galning.

Nu middag med bästa vännerna, en härlig mix av tyska, tjeckiska och amerikanska. Och så vi svenska. Love it.

Regn, sol, regn och sol igen

Två glada tjejer efter ett dopp i havet. De var utmanade att göra en Polar Plunge, fast så kallt är det ju faktiskt inte längre i vattnet. Men det är lustigt hur en high school-grej nu smugit ner på middle schoolnivå. Oh well.

En hel del skjutsande av barn här idag, Ironman suckade och tyckte de var too much! Welcome to my world, tycker jag...

Dottern är iväg till en kompis för nåt välgörenhetsprojekt och resten av familjen åt middag på en fransk bistro. Jag beställde musslor och det var himmelskt gott. Kan faktiskt ha varit de bästa pommes frites jag nånsin ätit.

Goodie bags för trettonåringar

Här är den, presenten gästerna får med sig hem från Dotterns kalas idag.

Det är sk Mason Jars (burkar man har för att sylta hemma) men med handtag och plastsugrör. Vi har fyllt dem med godis. Den här varianten glasburkar för dryck är otroligt populära nu, ser dem överallt.

Vi ville ha något som vi tror tjejerna kommer använda. Inte bara nåt småkrafs som man slänger direkt.

Nu ska jag iväg och handla och hämta glasstårtan!

Polar plunge, nästan

Polar plunge. Det går runt en dare - utmaning - på high school som går ut på att kidsen ska doppa sig i kallt vatten. De flesta är på stranden och springer ut i Long Island Sound, som inte är så värst varmt ännu. Doppet filmas och klippet läggs upp på Facebook. Sonen tror att han är näst i tur att bli utmanad...

Mera rehabilitering. Tycker det går sakta, sakta men säkert framåt vad gäller min träning och rehabilitering. Sjukgymnasten tejpar min vad, ger laserbehandling och gör något som kallas Grastonteknik - som gör ONT! - och nästa steg är att försöka springa 20 minuter.

Duntäcken no more. Förra veckan bytte jag till sommartäcken i alla sängar här hemma, det var lite för varmt med vinterduntäcken. Fast det har allvarligt talat varit lite väl svalt med sommartäcken, så både jag och Dottern har haft duntäckena liggande ovanpå. Inte killarna i familjen, de är riktiga isbjörnar.

Mors Dag. På söndag är det Mors Dag här i USA, jag hoppas på en god middag lagad av Ironman.

River view

Utsikt över floden idag i vår lilla stad. Toppenväder här och jag sprang en minirunda igen, och det kändes bra. Baby steps.

Nu har jag och Dottern fixat de goodie bags hennes gäster ska få på kalaset, så fina små överrasknkngar. Perfekta för sommaren...

Konsert på middle school

Kom just hem efter vårens 7th grade konsert, det var band, orchestra och kören som uppträdde, Dottern är med i kören. Så duktiga!

Expatlife: Att bli lite amerikaniserad.

Det är hälsosamt att påverkas en del av sin omgivning. Att liksom acceptera och ta in och följa med strömmen där man bor. Nej man behöver inte bli exakt som alla andra, men att ständigt försöka simma mot strömmen tar på krafterna.

Första åren här i USA höll jag på att bli knasig på en del amerikanska företeelser, som snow days i skolan. Att skolorna stänger om det snöar mycket och vägarna inte är ordentligt plogade. Sånt finns ju inte i Sverige, eller på andra platser med mycket snö. Knasigt.

Men det där är en typiskt exempel på något jag inte längre blir lika upprörd över. Det finns många andra saker som man som svensk bara inte förstår sig på, men om man inte tar det med en klackspark blir man ju snart skogstokig. Och så kan man inte leva. Eller då är det dags att flytta tillbaka till Sverige, eller något annat land som passar en bättre.

Amerikaniserad. Anpassad. Lite i alla fall. Bra för sinnesfriden.

Lazy Sunday

En sväng förbi Long Island Sound är aldrig fel. Nu när våren är här måste jag säga att det känns lite fel att inte bara kunna promenera till stranden, som vi kan från vårt eget hus. Men till hösten. Då. Den här stranden är den mindre, den som ligger närmast oss.

På morgonen sprang jag en runda på knappa 20 minuter, ganska långsamt (vad mycket flås man tappar på en månad!), säkert lite längre än vad sjukgymnasten ville jag skulle springa men ahhh! vad underbart det var. Vädret. Våren. Joggingskorna som dunkade mot asfalten. Och det kändes bra, inget ont. Peppar peppar.

Under tiden var Ironman ute och cyklade med ett gäng triathleter, nästan tre timmar. Han kände sig stark när han kom hem trots att de cyklat i högt tempo. Good for him!

Resten av dan har varit ganska lugn. Nästan lazy. Ganska skönt.

Igår kväll var ju Dottern på en Bar Mitzvah för en fd granne. Det var tydligen århundradets party - well, enligt Dottern som snart fyller 13 år... - men det är otroligt vilka pengar som spenderas på de här tillställningarna. Sanslöst.

Dancing queen

Så var Dottern redo för nästa party, en Bar Mitzvah för en kompis.

Sonen gick inte att stoppa idag, han skulle absolut springa med en kompis. Kom hem glad och stack ut igen på en... hike.

Ibland förstår man ingenting av tonåringar. På ett bra sätt.

House Tour

Idag har jag varit på Design House Tour med två vänner. Man betalar ett pris, som går till välgörenhet - tror det var 55 dollar - och så får man biljett och möjlighet att se några privata hus som är helt otroliga.

Årets tour innehöll fem hus, de flesta av dem i typ 3-plus-miljoner-klassen.

Men åhhhh...

Torsdag och fika

Sjukgymnast. Nu har jag varit hos en sjukgymnast som hjälper triatleter och långdistanslöpare, har träffat henne två gånger den här veckan. Idag fick jag en sån där snygg illblå tejp på vaden, som värsta elitidrottaren, den ska sitta på fyra dagar. Har börjat springa också. Yttepyttelite.

Fika. Svenskfika idag med ett gäng trevliga mammor. Det är kul att träffas och byta erfarenheter, idag pratade vi om dåliga amerikanska hus och mode bland svenska tweens, bland annat.

Förkylt vare här. Sonen är förkyld, jag har hört hur han snörvlat flera dagar men att lägga av träningen några dagar vill han ju inte. Nu var han så mosig i huvudet att han inte kunde koncentrera sig i skolan idag, tränade gjorde han såklart, men nu ska han i alla fall vara hemma från skolan imorron och har lovat låta bli att träna i helgen också. Kanske.

Bemärkelsedagar. Två födelsedagar på gång, Dottern och sen Sonen fyller år i mitten av maj. Har köpt några presenter men måste planera Dotterns kalas till nästa fredag också. Hoppades att jag fixat mitt sista barnkalas men icke, hon vill absolut ha kalas här hemma.