Expatlife: ACT och SAT

Som en del i att söka till college/university här i USA ingår delen att göra ACT eller SAT. Eller för den delen båda. Man kan förenkla och säga att båda är en slags variant av högskoleprovet, med den skillnaden att i USA måste man - med några få college som undantag - göra provet för att komma in på en skola, man söker med både sitt SAT eller ACT och betyg (och annat, mer om det en annan gång!).

Alla college godtar båda proven, och de flesta Juniors (och en del Sophomores och Seniors) gör proven flera gånger i förhoppning om att få bättre resultat varje gång. Det är vanligt med kurser i hur man lyckas på proven, eller privatlärare, en tutor. Sonen gick en kurs och han tyckte att det hjälpte honom. Det går ju inte att plugga in proven som så, men att lära sig hur man hanterar tiden under provet och andra tips, visst. Och att göra flera gamla prov för att få en känsla för det.

Någon sa att ACT är ett mått på vad studenten kan och har lärt sig i skolan, och SAT är ett slags intelligenstest. Nytt för i år är att SAT inte längre ger minuspoäng om man svarar fel, på ACT får man inte minuspoäng.

Det är två oberoende institutioner, men konkurrerande, som gör de här testen. Traditionellt har SAT gjorts av fler studenter men för något år sen gick ACT om i popularitet och nu är det något fler som väljer att göra ACT.

Eftersom Sonen valt att koncentrera sig på ACT har jag bäst koll på det. Där ingår fyra delprov, plus en frivillig uppsats. English, Math, Reading och Science, man kan få max 36 poäng per del, sedan räknas ett genomsnitt ut. Självklart skickar man sedan in sitt bästa resultat till skolorna man söker till.

Många college använder sig av super score, då tar man de bästa delresultaten från de prov studenten gjort och lägger ihop dem.

Här pustar vi ju ut nu, Sonen är nöjd med sina ACT. Skönt.