Skolorna slutar och det betyder att det är Farewell Season. Avskedssäsong.
En av konstanterna som expat det är flytt. Antingen flyttar man själv eller så flyttar nya vänner.
Med skolbarn är det enklare att flytta på sommaren, när skolan slutat. Packa ihop flyttlasset, med container över världshaven tar det flera veckor, kanske månader, innan man har sitt bohag igen. Bra att passa på att flytta när det är sommarlov.
Brasilien var galet. Där lärde vi känna så många människor som passerade revy i våra liv och sedan flyttade vidare. Spridda runt världen.
I Prag hade vi tur, bästa vännerna flyttade samtidigt som vi, de till Nordirland och vi till USA.
Sonen hade två jättebra kompisar första året vi bodde här i Madrid. Men sedan flyttade de till Sydkorea respektive Singapore.
Nu i sommar flyttar min vän Norrländskan med familj till ett annat land i Europa.
Under våra år i USA hade vi en blandad vänkrets, både de som man visste var där för att stanna, locals och amerikaner, och de som bara bodde där några år. När grannen bakom oss flyttade tillbaka till Sverige efter några år grät både jag och Dottern i flera dagar av saknad.
Och det här är bara några exempel av många. Alltför många känns det som ibland.
Farewell Season är tufft. Men sen är det sommar och efter kommer hösten och förhoppningsvis nya bekantskaper. Det är så vi lever.
Grrringo, svensk i Colorado.
10 kommentarer:
Oj, vad jobbigt att säga farväl.
Hoppas att sommaren blir bra och nya bekantskaper till hösten.
Kram Bodil.
Ja, nog har man haft många goda vänner som kommit och gått under dessa år.
Verkligen.
Många har jag fällt tårar över också. Det har varit mkt sorgligt.
Nu håller jag med ihop med local-Swedes. Det är rätt skönt. men även ngn där kan ju få för sig att dra vidare. Speciellt de som lever i helsvenska familjer. man vet aldrig med de, fastän de bott här i snart 20 år...
Kram!
Bodil: Farväl är aldrig kul.
Annika: Vi tänkte ju att vi var kvarstannare i CT, se hur det gick...
Ni har det verkligen ännu jobbigare med farväl och avsked än vi, och då tycker jag ändå det varit en del väldigt jobbiga sådana här. Men inte alls så frekvent som varje år! Det svåra är väl att hela tiden "börja om på nytt". Det är iallafal vad jag själv känner. Man har n'ära vänner och så när de "försvinner" så måste man liksom börja om igen, och sedan lagom tills att man fått en bra och kanske lite djupare relation med nya familjer så är det dags igen. Vi har ändå varit förskonade mot många avsked, men de vi haft känns fortfarande. och även om man gärna vill ses så blir det ofta inte så. Att bo långt ifrån varandra gör det helt klart svårare, särskilt som de enda något längre ledigheterna man tar går till Sverigeresor. iallafall för oss. Inte så mycket tid att resa och hälsa på vänner då... tyvärr.
Fördelarna är ju såklart att riktigt bra vänner finns där oavsett avstånd! :-) Men just för barn kan det vara svårt eftersom tiden är så annorlunda för dem.
Kram!!
Avsked ar som sagt aldrig latt eller roligt, men tyvarr nagot man mer eller mindre vanjer sig vid.
Manga avsked har det blivit under aren, och vissa bekantskaper och vanskaper klarar inte avstand. "Out of sight, out of mind"..
Idag ar det ju tackochlov enklare att halla kontakten med sa mycket teknik, Facebook, Skype, Bloggar och annat, an nar det var dyr telefon och pappersbrev man skickade.
Det ar svart och ibland satter man upp en barriar kanske att inte vaga/vilja/orka oppna upp for mycket och engagera sig nar man hela tiden blir brand eller man vet att det snart ar avsked igen.
Hos oss i militaren blir det ju avsked minst var tredje ar, och det ar svart ocksa, och jag tycker det ar svarare att fa nya vanner ju aldre jag blir. Samtidigt som man ar bunden vid hemmet och barnen under kvallar/helger sa ar det svarare att hitta pa saker med bekanta for att hinna bli "vanner" mot nar man var yngre och inga barn hade och man traffades for drinkar, middagar, biotraffar och annat.
Nasta ar ar det val aven dags for er med stor flytt tyckte jag mig lasa hos en annan bloggerska?? :) Spannande! Den processen ser jag fram att lasa om, da den ju sakert ar helt annorlunda mot vara flyttkaos!
Kul tema du startat, finns mycket att ta upp inom detta amne!
Stor kram och ha en fin start pa veckan!
Det var ett tufft uppbrott att flytta fr tomten bakom er. Vi har många härliga minnen o längtar ofta tillbaka både till CT o till att ha er lite närmare för att kunna ses mer ofta.
Kram
A
Jag förstar att det är tufft. Avsked är tufft. Det är en stor anledning till att jag inte är med i Rivieraklubben, Svenska Kyrkan... och inte direkt har nagon större längtan efter att umgas med svenskar pa Rivieran eftersom de oftast bara är här för en bestämd tid och sen drar vidare eller hem igen.
Hur länge blir ni i Spanien?
Kramar
Martina: Planen har alltid varit tre år, så ett år till.
Här var det tårar senast igår pga avsked. Även om expats flyttar oftare och med större säkerhet så är det minst lika många andra runt oss som flyttar, folk som vill tillbaka till sina hemländer efter några eller många år, eller bara flyttar vidare. Förra året var det vi som flyttade från Washington till Kalifornien.
Väldigt många av svenskarna vi känner här har bott i andra länder tidigare. Har man en gång bytt land är det lättare att byta igen.
Ja, många av dessa avsked är verkligen jobbiga :(
Men å andra sidan har jag under mina utlandsår haft förmånen att lära känna en och annan underbar människa som jag lyckas hålla kontakt med och träffa ibland.
En speciell grej är att bli vän med andra expatsvenskar som också flyttat hem. Med dem kan jag dela erfarenheter och tankar som är svåra att dela med mina andra vänner här hemma.
Skicka en kommentar