Mid-terms season

Vi är mitt uppe i mid-terms. Senior school har stora prov på allt de studerat hittills, i princip alla ämnen, och eftersom Dottern går sista året på Junior school har hon också några mid-terms, men inte på fullt allvar, mer för att de ska förstå vad som förväntas av dem nästa år.

Sonen kommer ha prov med början på fredag och sen hela nästa vecka. Men två dagar nästa vecka är spanska helgdagar, tisdag och torsdag, då förväntas alla barn plugga.

Så. Det är mycket nu.

Och ja just det. Dottern är också förkyld och Maken på gång han med.

Most amazing dress, ever!

Well well, här är klänningen Dottern tänker sig till nyår. Tydligen ska hon på fest.

Klänning från H&M.

Ligger lågt

Känner att jag bara vill sova och ta det lugnt. Jag är dunderförkyld.

Men det är sällan jag är sjuk. Så jag ska inte klaga.

Apples to apples

Vi har spelat Apples to Apples ikväll, barnen, maken och jag.

Himmel så jag skrattat! Och jag vann! Jihoo!!!

Nu hoppas jag barnen sover. För jag behöver sova och ta hand om förkylningen som hotar ta över.

Ikväll blir det glögg

Lite adventstämning ska vi nog få till.

Panna cotta

Idag gjorde jag (och Dottern) en efterrätt jag aldrig vågat mig på: panna cotta.

Här hemma är jag dessertchef, alltid, men just panna cotta har jag aldrig vågat mig på. Det var nåt med gelatin som jag inte vågade prova, det verkade svårt.

Så fel jag hade.

Busenkelt!

Och gott, med färska jordgubbar.

Passade superbra efter middagen med lasagne, dessutom.

Familjen Flanell

Smått genant kanske, men jag tror vi måste utnämna oss till Familjen Flanell.

Nu går alla tre hemvarande familjemedlemmar omkring i flanellbyxor, som pyjamaspyxor, och myser här på fredagskvällen. Flanell hör till vintern för oss, något vi snappade i amerikat där alla har flanell på vintern. Barnen rapporterade att en del barn hade flanellpyjamasbyxor till skolan också.

Där drar jag definitivt gränsen.

Maken, han har också flanellbyxor, men inte just nu. För han är på flyget från Rom och landar i Madrid om nån timme.

(amerikanskt är också att ha flanellakan på vintern, det har inte vi, men jag kan intyga att det är supermysigt, vår vän i Park City, Utah, har det och där sover jag alltid som en prinsessa)

Att fixa pluspoäng

Så här fixar man pluspoäng hos barnen:

När de har med sig kompisar hem från skolan på fredagen, då bjuder man på ugnsvarma nachos med smält ost på, fruktsallad och apelsinjuice.

- Oh yeah, sa Dottern. You rock, mom!

Jag sträcker lite på mig och shoppar sen några Black Friday-deals via internet. Leverans till grannarna vi besöker i jul, hemma i Connecticut.

Och så ska jag fixa min egna glögg. Om jag hittar nån vodka att lägga kryddorna i.

Ensam lunch

Ensam men god lunch här hemma: tuna salad sandwich.

Musik jag lyssnar på: Vanessa Daou, "Zipless"

Barnen i skolan. Maken påväg till Milano och Rom. Igår var han i Lissabon över dan.

Skorna snyggt på hög...

Huset vi hyr har många garderober.

Ändå ligger barnens skor i högar, liksom urhoppade i farten när de kommit hem från skolan.

Ingen ordning alls. Hm...

Early morning puzzle

Det här kommer ta tid. Men att lägga pussel är kul och en typisk vinteraktivitet i vår familj.

Dottern fick till några bitar innan skolan imorse.

Ikväll sitter vi där igen.

Björn Skifs!

Var tvungen att stanna och lyssna lite extra på Carrefour idag.

Musiken i högtalarna var "Hooked on a feeling", med Blue Swede/Björn Skifs.

Då kände jag mig mycket svensk.

Sen söndagslunch

Vi hade trevliga brittiska familjen C här på sen lunch idag. Det regnade och var grått hela dan, ovanligt väder för att vara Madrid enligt våra gäster som bott här i typ femton år.

Lunchen passade en mulen höstdag: Boeuf bourguignon, cous cous, rostade grönsaker och sallad bestående av rucola, fetaost och pink grapefruit. Riktigt gott.

Till efterrätt en svensk äppelpaj med vaniljglass. Inte en smulpaj, jag gör en paj med pajdeg av smör, socker, ägg och mjöl. Den går alltid hem. Överallt i världen. 

Och Sonen, han skulle kunna leva på enbart den där pajen. Morgon, middag och kväll.

Grabben shoppar

Foto via iPhone, utsikt från sovrummet, soluppgång

När jag och Dottern skulle iväg och shoppa julklänning till henne, ville Sonen följa med. Mycket oväntat.

Sen kom vi hem med fler kläder till Sonen än Dottern. Allt han provade ville han ha. Plus pyjamasbyxor i flanell till båda, finns ju inget skönare att mysa i.

Och söta festklänningar, det hittade vi.

Girl is ready to party!

Hej då kryckor!

Idag har jag inte använt kryckorna alls. Och jag har gjort min första egna utflykt, åkte till IKEA och fyllde på lagret av värmeljus och köpte skrivbordslampor till barnen.

Jag haltar en hel del, trappor tar lång tid och jag kan bara använda oknutna gympaskor. Snygga höststövlar kan jag bara drömma om. Men det är ok, för det går framåt och det blir lite bättre för var dag som går.

Tre veckor på kryckor. Nu ser jag ljuset i tunneln.

Paris, mon chéri

Fick ett email från Maken nu på morgonen, han skulle tydligen träna innan det var dags för möten:

"Ska ut o springa runt paris nu. Vi hors."


Stackare. Eller inte alls...

Det här med stavning.

I tisdags hade jag parent-teacher conference med Dotterns lärare i Year 6. 

(snubblar fortfarande på vilket årskurs barnen går i, 10-åringen i 6:an och 12-åringen i 8:an, känns helt galet, men brittiskt...)

Allt var så bra så bra. Enligt läsförståelse läser hon snäppet över sin ålder, men läraren trodde att nästa test till våren kommer visa på högre läsålder eftersom Dottern läser så mycket. Dessutom var testet på brittisk engelska, en del uttryck och ord förbryllar ibland amerikaner.

Och stavningen. Dottern som vi alltid tyckt haft en mycket, ähum!, innovativ stavning, hon stavar tydligen som en 12-åring. Enligt skolans brittiska test.

Där ser man. Alla investeringar i böcker till Dottern, hon plöjer lätt en om dan om hon är ledig, ger resultat.

Säkert jultecken

Total julskyltning på Carrefour idag när jag var där med barnen efter skolan. Jag på kryckor - men nu går jag faktiskt, försiktigt - och barnen plockade varor och körde kundvagn.

Och så köpte vi årets chokladkalender.

Spanskt, del 4 - dunjacka

Det är lustigt hur många människor som klär sig efter kalendern, istället för vädret.

Första november började spanjorerna ta på sig dunjackorna. Då var det tydligen vinter.

Sen spelar det ingen roll om det är som en skön svensk vårdag utomhus, 18 grC och soligt. Sådär varmt och skönt att man vill sätta sig på en uteservering med en kopp kaffe och njuta.

Är det november så är det.

Lära sig franska, igen

Det här är bara nyttigt för mig. Att förhöra Sonen på franskaläxan.

Trodde jag glömt allt men lite kommer jag allt ihåg.

Har också läxförhört om geografi och läst igenom Dotterns anteckningar om JK Rowling som hon valt att göra en kort biografisk text om. Otroligt vad hon skrivit mycket på bara nån timme!

Maken är ute och flyger och far. Milano och Paris den här veckan.

Klart tjejen ska ha gröt

Inspirerad av farfar och farmor, och sin pappa för den delen, ville Dottern ha havregrynsgröt till frukost idag.

Ovanligt nyttigt för att vara söndag. Då brukar det vara Nutella på rostat bröd om hon får välja.

Nu är vi utan gäster, de flög hem till Stockholm idag på morgonen.

Maken och Sonen har cyklat på de fina cykelvägarna runt Madrid, över 40 km cyklade de. Bra gjort.

November i Madrid

Inte så dumt alls.

Min nya bästis

Låt mig få presentera min nya bästa vän: en Bosu Ball.

Här tränar jag onda fotleden. Medan jag sitter på sängen.

Ett steg framåt hur som.

Strålande sol idag här i Madrid. Life is good.

Sånt man hittar i flyttlasset

Tvål och diskmedel fanns med i dagens lilla flyttlass. Favoritdoften. Mmmm.

Nu har vi allt och mer därtill. Det är ju alltid så när man flyttar, att man står där med grejer som inte alls passar i nya huset.

Smällar man gärna tar, för det är kul och nyttigt att flytta på sig ibland.

Typ byta världsdel fyra gånger på femton år.

Jag försöker gå

Nu har jag i flera dagar ytterst försiktigt gått med båda fötterna. Mest hängt på kryckorna. Inte så mycket, knappt nån!, kraft eller tyngd på vänsterfoten.

Men idag har jag försökt mer.

Långsamt går jag omkring härhemma, alltid med kryckorna som hjälp. Försöker att lägga lite mer tyngd på vänster. Det känns bättre. Jag är nog på g.

Problemet är att 1. foten är svag efter totalvila i nästan två veckor. 2. fortfarande lite svullen, vilket känns konstigt. 3. det känns svagt och instabilt och jag vågar liksom inte helt ut eftersom jag är rädd.

Imorron ska jag träna igen.

Annars: svärföräldrarna fixar och hjälper till. Typ hundra tvättmaskiner har körts och femtielva flyttlådor är uppackade. Såna gäster gillar man!

Maken är i London på nån smokingtillställning med 1.500 gäster. Låter flott men jag är alltid lika glad om jag slipper följa med på såna tillställningar.

Spanskt, del 3 - parkera varsomhelst...

Kanske är det sydeuropeiskt. Men för oss är det chockerande:

Dubbelparkering i rondeller.

Spanska trafikplanerare verkar ju ha samma förkärlek till rondeller som sina svenska kollegor. Så det finns massor av rondeller här.

Som direkt blir till parkeringsplatser. Trots skyltar om parkeringsförbud.

Märkligt.

Sömnig dag

Har varit trött hela dan. Nu efter att ha haft läxförhör med Sonen, franska och latin, kan jag knappt hålla ögonen öppna längre.

Roligt i veckan som kommer: barnens farmor och farfar kommer på besök. Helgdag på onsdag. Och på torsdag kommer sista delen av flyttlasset.

Vilket innebär att vi kommer ha en jetski på infarten...

French toast

Vilken frukost: french toast, maple syrup, massor av färska hallon, apelsinjuice och bacon. Kaffe med mycket mjölk.

Så borde man starta varje söndag.

Speciellt som jag inte fixade något av allt detta goda själv. Bara satte mig vid dukat bord.

(När jag hasat ned från övervåningen med kryckorna i högsta hugg, inte särskilt graciöst...)

Tack söta A för att ni hälsade på!

Nu i stereo

Vi har musik i vårt hus! Ett stort steg framåt tycker jag.

Och rockar loss lite med kryckorna.

Maken är i Valencia på nån jobbgrej, hemma imorron igen. Vi övriga håller ställningarna utan problem.

Jo det går framåt

Sakta sakta packas lådorna upp.

Utan gulliga vännen A hade nog inget hänt alls. Hon är en klippa, bara bäst!

Fotleden? Svullnaden har gått ned, kan nästan ana fotknölen där. Vickar på tårna. Men vågar inget mer.

Gipset av...

Ikväll tog Maken bort gipset och bandaget. Hm...

Vi bestämde att det räckte nu. Även om jag fortsätter använda kryckor hoppas jag kunna vicka på tårna och göra småövningar med foten. Kanske inte stödja på den. Men fem dagar tror vi räcker.

Hoppas det var rätt beslut.

Och så packar vi upp lite till

Här har flitens lampa lyst idag.

Vi har packat upp kartonger och arrangerat om möbler så det står härliga till. Nu börjar det likna nåt här. Det ser ut som hemma.

Fast med några kartonger kvar i hörnen.

Jag har inte kunnat göra så mycket, det är svårt att fixa saker när man skuttar på ett ben och båda armarna är upptagna med kryckor. Hoppar omkring eller sitter på en stol och berättar var saker och ting bör hamna. Kan ju tyckas lyxigt att sitta på häcken och bara peka och inte göra, men (morr!!!) vad frusterande det är. Känns så helfel.

Men imorron kommer världens bästa A hit med sina tjejer. Det ser jag fram emot.