Ikväll har vi haft en ledsen Dotter här hemma. Det handlar om kompisar som delar upp vänner i olika grupper och Dottern har hamnat lite utanför, men inte helt. Det är komplicerat:
Några tjejer i klassen - det handlar om second graders, de är sju år gamla - leker popgrupp i skolan. Det är lite oklart vilka som är med i gruppen, någon hoppar av men blir sedan medlem igen. Dottern är inte medlem, hon blir istället bodyguard och manager för gruppen, en position hon först verkar tycka är ok, men nu smyger det fram att det är ju inte alls vad hon vill. Klart hon vill vara med i popgruppen hon också!
Men nu är gruppen som den är, kan inte ändras. De är fem i popgruppen, de var fyra ett tag, men nu är de fem igen och flera kan de inte vara enligt medlemmarna och Dottern är manager och inte medlem.
Nu är frågan hur jag ska göra för att hjälpa. OM jag ska göra något.
Jag har en ledsen Dotter. Klart jag måste!
Grrringo, svensk i Colorado.
3 kommentarer:
Åhh, sånt är jobbigt. Man vill ju inte vara den där morsan som lägger sig i men samtidigt vill man hjälpa och samtidigt vill man ju att dom ska "klara" såna konflikter själva. Åhh jag avundas inte din situation som jag tror att jag kommer att hamna i om två-tre år.
Lycka till med var du än väljer och det kommer att bli bra oavsett.
/Mia, som smygit runt ett tag ;)
Åh, det är supersvårt. Dottern vill att jag ringer en av mammorna, men nu tror jag att jag ska föreslå Dottern att starta en egen popgrupp, med andra tjejer!
Jättesvårt! Har inga egna barn, men har ju varit liten själv. Nåt alla måste igenom kanske? Nåt som hör livet och barndomen till?
På samma gång så förstår jag att man som mamma/pappa vill hjälpa (och ska!), det är ens hjärtegryn och barn det handlar om. På samma gång kan jag känna att man inte heller skulle vilja vara en curlingförälder som sopar banan ren och alltid tar hand om barnens konflikter utan att det kanske hör livet och utvecklingen till att barnen måste reda ut vissa saker själv också.
Skicka en kommentar