American life: Prom dresses

Promdresses, eller balklänningar. De kan kosta en hel del, men man behöver inte spendera mycket. Dottern och flera av hennes vänner beställde från Lulus, där finns många snygga klänningar under 100 dollar. Det går ju mode i balklänningar och det är också olika vad som är populärt beroende på var man bor. Tjejerna på high school här i stan har ofta ganska enkla, smala klänningar. Ingen tyll eller för mycket glitter. Men gärna urringat.

Som en av mammorna sa i lördags när hon såg tjejernas klänningar: There´s a lot of boob on display. (Fast jag skulle vilja säga att ändå inte, konstigt nog.)

Allra viktigast vad gäller valet av promdress är att man är ensam om den på balen. Möjligtvis kan några ha samma klänning men olika färger. För att undvika att två har likadan klänning tar tjejerna kort på klänningen de väljer och skickar bilden till en stor grupp. Så är klänningen paxad.

På high school i vår stad är det kort klänning som gäller på Junior Prom, på de andra balerna är det långklänning.

Skorna ska vara skyhöga helst. Dottern hade ett par vinröda i sammet från Target, tror de kostade 39 dollar.

Killarna? Enkelt. De har smoking.

My kids love Target!

- Och så skulle vi behöva åka till Target, men det vill ni säkert inte heller, avslutade jag när jag berättade om torsdagens planer för barnen. Det var nämligen bara nej och fy till allt vi hade att göra.

- Jooooo! Vi älskar Target! hojtade de unisont från baksätet.

- Men det blir inga leksaker, ni får gärna titta lite, men vi ska inte köpa några, förklarade jag.

Det accepterade de. Och sen var de så trevliga och glada, både i bilen och när vi handlade. Inget tjat om leksaker, bara Storebror som kom på att han behövde simglasögon, vilket är sant, men de var dessvärre helt slut. Vi köpte pennskrin till skolan, det är Storebror som ska ha med sig, men köper man till en måste man köpa till den andre. Och för 99 cent var det ok för mig.

En dag kvar. Jag tror faktiskt barnen saknar skolan också.

Det man inte har i huvudet

... får man ha i benen. Eller något i den stilen. Gammalt talesätt jag fick lära mig som liten och idag var det minsann extra sant. Fast det var bilen som fick jobba: hade planerat åka till Target direkt på morgonen och vara där när de öppnade kl 8. och det var jag. Men när jag skulle ta handväskan från bilsätet intill mig var den inte där. Den var ingenstans.

Det var bara att vända hemåt igen, 20 minuter med bil på motorvägen igen. Hemma stod handväskan precis innanför ytterdörren där jag lämnat den. Iväg igen till Target och så lyckades jag faktiskt köpa hel del julklappar.

Hemma igen och avlösning, maken iväg för att cykla några timmar med sin ex-boss. Jag och kidsen till skridskobanan för den fria åkningen. Jag och dottern åkte över en timme, sonen en halvtimma extra.

Nu är granen klädd och barnen sover sött.

Måste måste måste baka lussekatter imorgon kväll.