Med facit i hand kan vi konstatera att det går att sikta på stjärnorna och komma ända fram. University of Chicago var definitivt en reach skola för Sonen, svår att komma in på men inte omöjlig. När han blev deferred i december var det som ett nja, och en dryg månad senare bestämde sig Sonen och Ironman för att flyga till Chicago för besök på campus. De gjorde en tour för att se skolan och Sonen intervjuades av admissions, han tyckte det kändes bra efteråt. Men vad vet man.
Det är bra att söka några college som studenten har svårt att komma in på, reach, plus några som ser ut att vara just right och till sist några safety schools.
Faktiskt att han fick nej av en av de skolor som var en safety! Å andra sidan var han i gott sällskap, flera andra som också borde kommit in fick nej.
För att få stipendier bör eleven söka strategiskt till universitet som är super-safety. Söka under sin nivå, så att säga. Sonen hade kunnat få en full ride, hela utbildningen betald, om han sökt vissa universitet. Han var erbjuden ett hyfsat scholarship och plats i honors college på en skola, och plats i en speciell honors på ett annat college. De har han alltså inte valt.
Till sist en intressant artikel om vad som kan spela roll för admissions. Pengar såklart. Inte ett dugg förvånande.
Grrringo, svensk i Colorado.
7 kommentarer:
Oj, ja, ja det är skönt allt det där bakom sig. Fasiken vad stressigt och jobbigt det var alltså. OCH det är en sådan komplicerad process.
Nu är ni iaf lite varma i kläderna till nästa ggn det är dags.
Stipendier är ju också en djungel som vi knappt kunde navigera när det begav sig. Tacksam över det lilla vi fick från skolan, trots allt.
Oh well, nu får ni spetsa in er på att snart bli college-fldrar.
De där full ride som man läser handlar ju verkligen om en av två saker, antingen att eleven är en superstar akademiskt, eller jättebra akademiskt med jättebra ACT/SAT och då söker neråt... Precis, nu har vi lärt oss processen, Dottern siktar redan in sig på några college som är bra på den inriktning hon är intresserad av.
Artikeln du länkar till nämner i förbifarten att athletic coaches kan ha åsikter om vem som skall antas. Och det är ju verkligen sant. Å ena sidan kommer studenter in på sina idrottsprestationer även om de inte riktigt håller måttet akademiskt. Och det är inte alltid så bra. Å andra sidan, om man är bra på en sport är det värt det att satsa på det och kunna använda det som biljett till en bra skola. Skolan jag jobbar på är div. 1, utan att vara jättebra. Men det finns mycket pengar till scholarships och studenter som annars inte skulle haft råd får en bra chans. (Även om de sen får jobba hårt med att balansera skola och sport.)
Det där med sport... Vi har alltid uppmuntrat barnen att plugga, sport är inte lika viktigt, ser hellre att de klarar studierna bra! Det där med scholarships för sport eller att komma in på ett toppcollege för en sport... eh... don´t get me started. Athletic coaches har absolut makt. Och du har rätt, studenterna får jobba hårt för att klara skola och sport. UChicago som är ett av de bästa universiteten i USA har endast div 3 sport, me like!
En av Karolinas bekanta fr HS fick full ride. MEN hon var underpriviligierad och duktig till max. Hon fick en full ride till Vassar. Men annars tror jag inte inte jag känner till ngn som fått full ride. Stipendier ja, och in-state tuition fastän det är out of state, det känner jag till. Ja, nu är ni varma i kläderna tills nästa gång. Håller med dig, AM, det där med sport scholarships alltså...det kan man verkligen diskutera, och det för mig också rätt förbannad. Elon har ju heller inga stora sporter att skyta med, suits me fine, too.
Så intressant höra mer hur det fungerar. Ska läsa länken direkt när jag är klar här. Det verkar otroligt komplext tycker jag, hela ansökningsproceduren, hur man stratetgiskt ska tänka/söka, allt som rör stipendier. Ja, komplicerat helt klart. En annan frustrerande sak jag tänker mig många också behöver tampas med är att ungdomen inte vet alls vad hen vill. Din son verkar ha rätt klart siktet inställt på vad han vill, är intresserad av. Men jag misstänker många är förvirrade, osäkra och inte alls klara över vad de ens vill läsa... Då blir ju hela ansökningsförfarandet än mer komplicerat. Minns lite själv hur det var för mig, jag visste jag skulle läsa på uni, ATT jag skulle göra det men visste inte vad...i Sverige där det är gratis gick det göra "misstag" och sedan rätta till när poletten förhoppningsvis föll ner, men misstänker det är svårare här pga kostnaderna. Samtidigt, det händer väl förstås även här hela tiden att studenterna byter både inriktning och kanske även skola.
Att ta ett GAP year tycker jag är idealiskt för de osäkra och de som inte alls vet vad de vill. Jag vet inte alls hur populärt och vanligt gap years är, jag har känslan av många föräldrar är oroliga att tar ungdomen ett år till annat så kommer hen aldrig att börja utan tappa kontakten med skollivet och den världen under sitt gap år. En del verkar ha inställningen att det är "slappisar" som tar gap year. Personligen tror jag det är tvärtom, för den som inte alls har ett hum än vad läsa, kan det vara mycket bättre att då göra nåt annat ett år för att mogna och förhoppningsvis få insikter i vad hen vill göra. Då tror jag det blir mycket bättre när hen sedan väl börjar, än att börja på college direkt för att man "ska" men hen har ingen aning om vad hen vill läsa.
Förresten, en helt annan aspekt. Hur känns det att snart ha ena barnet utflugen och så långt borta som i Chicago? Jag förstår förstås ni med rätta är superlyckliga och så stolta över att han tagit sig in på ett sånt fantastiskt universitet, men hjärtat följer ju inte alltid logiken... Känns det samtidigt läskigt släppa iväg ungen så långt bort eller känner du att du mentalt är redo och ställt in dig på det som komma skall så det känns rätt ok?
Sorry, trodde jag svarade dig! Gap year har vi pratat med Sonen om, men han vill inte riktigt. Det är inte så vanligt här och han är faktiskt inte skoltrött. Dessutom vet han vad han vill plugga, economics, och då finns det typ ingen bättre skola än UChicago!
Skicka en kommentar