Åh, vet att det är irriterande med folk som säger A men inte B. Med hela den här collegeprocessen blir det så, man vill så gärna berätta men kan liksom inte med att... Och det är samtidigt svårt att hålla tyst. Vilket man borde istället.
Men what the.
I fredags blev Sonen antagen till ett riktigt drömcollege.
Han var ute med kompisar på restaurang och ringde hem. Det händer aldrig. Tonåringar textar bara. Men han hade fått ett email från universitet X och jag började typ hyperventilera när han berättade. Jag. Trodde. Inte. Det. Var. Sant.
Det här är en skola han blev deferred av i december, vilket innebar att hans ansökan flyttades fram till nästa ansökningsperiod. Nu är han antagen, class of 2021, och grabben är riktigt, riktigt glad, men det verkar som om han behöver lite tid att smälta det här. Ja, och så väntar han ju fortfarande på några colleges som inte kommer svara än på över en vecka eller mer.
The saga continues.
8 kommentarer:
Jo tack, jag vet... Och även om min son söker plats på högre nivå så är det ungefär procedur. Mycket väntan, eller som sonen sa: Det flyger runt ett gigantiskt frågetecken ovanför mitt huvud och runt det svävar små frågetecken.
Nu vill vi att det stora ska bli ett utropstecken snart!
Finns det något magiskt datum för er son? För vår är det 15 april så snart.
Egentligen svarar inte sista universitetet förrän den 15 april, men de andra sista mars, så jag hoppas han kan bestämma sig typ 1 april och typ skippa den sista.... Även om det är en jättebra skola och kanske den vi hoppades på mest, men nu har han flera jättebra ja, så...
Jag vet precis vad du menar... man vill inte vara den som retfullt säger a men inte b och man borde vara helt tyst men samtidigt så bara bubblar det därinne så man kan inte vara helt tyst heller...
Hur som helst, så himla spännande och vad ROLIGT det kommit så många bra ja-svar. Som kronan på verket ett ja från en drömskola. Jag kan själv riktigt känna pirret du måste känna, ja sonen också. Berätta mer detaljer när allt är klappat och klart, tids nog kommer det ju gå släppa mer besked. Haha, lite som med en gravid som går och sprickfärdigt vill berätta men vill hålla det hemligt ett tag förrän det är tryggt och säkert den här graviditeten nog kommer gå vägen, sluta lyckligt. Men förr eller senare går det inte dölja utan det är svart på vitt och en unge kommer ut. Halvtaskig liknelse. Men tids nog får vi nyfikna veta mer :) Grattis i alla fall, du ska vara en stolt mamma!!!
Ganska bra liknelse i alla fall! Jag är så glad och fr allt stolt över sonen! Hard work pays off! Vi har lärt oss så mycket i den här collegeprocessen och kommit fram till att mycket av det man hör inte alls behöver stämma. Mera om det senare i bloggen. Skulle kunna skriva en bok...
Ser sa fram emot att lasa mer om er college process och var sonen kommer landa. Ocksa valdigt nyfiken pa om stipendium ni sokt, galler pa alla college och hur er process har sett ut dar. Far lite panik infor denna stora process kanner jag och da ar Cassandra bara Freshman annu...A andra sidan maste vi pga var situation med flyttar etc, tanka mycket pa det redan nu, sa att hon far dom credits hon behover for att graduate HS etc..inte alla HS som har samma amnen och system och pga flyttar blir det det ju lite annorlunda. Suck, det ar sa mycket att tanka pa!
Så spännande! Förra sommaren jobbade jag med first-year orientation på min skola och träffade studenter som skulle planera sina första scheman. Stort steg i livet. Jätteroligt!
Som freshman gäller det bara att hålla sig till den smala vägen! Och välja så bra kurser som möjligt i high school. Om möjligt honors i flera ämnen. Sonen gjorde inga AP förrän Junior year, men han har hela tiden gjort de flesta honors.
Der verkar som om sonen ser fram emot college, han är faktiskt inte skoltrött! Ännu. Ingen direkt senioritis... Tack o lov.
Skicka en kommentar