Jag vet att jag skrivit om det innan, men ändå: det är otroligt vad bra kompisar de är numera, storebror och lillasyster.
De pratar om allt. Skrattar och har kul. Inside jokes bara de vet om. Ger varandra råd om kompisar. Dottern får hjälp med läxorna i matte och biologi när det behövs. Sonen frågar om den t-shirten passar med de där shortsen.
Det skiljer ju exakt två år, de har egentligen inte alls samma kompisar och umgås inte i samma gäng. Men trots att deras high school är stor, ungefär 2000 elever, känner de många. Särskilt Dottern som är supersocial. Hon känner alla, både elever, lärare och rektorer. Och Sonen som vi trodde var extremt blyg, han verkar veta och känna många han med. Sånt förvånar, på ett bra sätt.
Vi har sån tur att vi välsignats med tonåringar som är hyfsat morgonpigga. De har egna väckarklockor, går upp utan tjat, fixar egen frukost, går iväg till sin bil eller skolbussen. Det händer att de glömmer nåt hemma, då åker jag till skolan och lämnar i receptionen. No big deal.
Tonåringar. Imorron kan allt vara annorlunda. Men nu är de glada och positiva och gillar varandra.
Man ska leva i nuet.
Grrringo, svensk i Colorado.
7 kommentarer:
Du har så rätt i att man ska leva i nuet. Himla kul att de kommer så bra överrens. Det är ju inte alltid så. Underbart också att de är så duktiga och ansvarstagande. Min kollega på jobbet har en 14-årig dotter och tycker att tiden nu är så svår på många sätt. Att ha fina tonåringar som dina måste vara lycka där man känner att saker för det mesta flyter på fint.
Ha en trevlig helg.
Många tonåringar är nog ganska enkla, men det kan ju också ändras, bli svårare... Tonåringar är ju oberäkneliga. Så vi lever i nuet är glada just nu!
Absolut, nu är det nu. Jättekul att de kommer så bra överens. En gåva.
Och syster kommer nog att sakna bror när han flyttar iväg till sitt college.
Men jag vet, att leva med tonåringar är som att leva med tickande bomber, haha.
Trevlig helg!
Hihi, tänker på det du säger om att tonåringar är oberäkneliga och kan ändras över en natt. Nu har jag ingen tonåring utan ett småbarn och tycker det är precis så det är med ett mindre barn också, de är också totalt beräkneliga (på ett annat sätt förstås) och över en natt kan det ändras. Det som var poppis igår och gott vägrar man att äta följande dag. En kompis som var bäst igår vill man inte träffa idag.
Allting verkar gå i faser och det gäller, som du säger, leva i nuet och bara vara tacksam och glad att det just nu är en smooth sailing och så vet man inget om morgondagen.
Och ja, vad underbart härligt de har sådan fin relation. Det är sånt där jag kan tänka på med saknad ibland, att med bara ett, att de missar möjligheten få en riktigt fin, varm och nära relation till ett syskon (sen finns det ju så många som har urusel relation till sina syskon, så att ha syskon som har en fin relation är nog inget ta för givet och inget som kommer automatiskt bara för att man är syskon, desto härligare att just då se och märka ens barn har en så bra relation som dina).
ja det oroar mig lite, att de bara har ett år kvar tillsammans liksom.
Syskon är en otrolig gåva och tillgång! Våra kids har alltid trivts i varandras sällskap, men klart det varit syskonbråk ibland, de är inte perfekta!
Låter underbart och jag tänker att om de är så bra kompisar nu, så kommer det nog vara så. Respekt för varandra helt enkelt! Härligt! Njut :-)
Skicka en kommentar