Men imorron kommer det göra ont...

Kände att idag var det dags att försöka sig på att springa lite. Försökte för nån vecka sen. Det gick sådär.

Imorse bestämde jag mig för att nu var jag på gång! Så jag sprang och gick, sprang och gick, men mest sprang, en runda på ynka fem km. Otroligt vad stelt jag kände mig i början. Det kändes bättre och bättre, faktiskt nästan ok till slut. Mest var jag orolig att jag skulle få ont, därför vågade jag mig inte ut på en längre runda.

Fast nu ikväll känns det att jag tränat. Älskar den känslan.