Stackars Doris

För det är synd om henne. Katten Doris, alltså.

I fredags kväll ringde Bästa Grannarna och berättade att Doris som de tar hand om när vi inte är hemma, inte var bra. Ett av bakbenen var alldeles svullet, hon kunde knappt gå så haltade hon.

Jag ringde vännen Sisu som själv har katter, hon var hos Doris i ett huj och lovade ta henne till veterinären direkt lördag morgon. (dessutom är maken av Bästa Grannarna mycket kattallergisk, jag ville inte utsätta dem för för mycket katt)

Av veterinären fick vi veta att inget är brutet, bra, men att Doris fått ett bett av något. Man kan se två bitmärken.

Nu får hon antibiotika och smärtstillande. Funkar hyfsat att ge henne (alla som har katter vet hur det är att ge katter medicin). I lördags åt hon tydligen ingenting, men på söndagen började hon äta lite igen och när vi kom hem söndag kväll var hon såpass pigg att hon kunde tala om hur glad hon var att träffa oss igen.

Ja, katten Doris pratar med mig!

Hon har en såndär usel krage på sig så hon inte ska slicka på såret. Benet är väldigt svullet, men Sisu säger att det var värre i lördags, så hoppas hoppas.

Håll tummarna för världens vackraste katt.