Troligen är det nån slags masspsykos, som jag inte drabbats av, men här på gatan där det är hela 200 meter till skolbussen, tar tre av fyra mammor bilen till busshållplatsen.
Varje dag, morgon och eftermiddag, tänker jag att "de måste få dåligt samvete och börja gå nu när de ser att jag går". Inte då. Inte ens nu i det underbara vårvädret, sol och 17 grC.
Det är nog så att amerikanernas första impuls är att ta bilen, om man ska åka 200 meter eller några km spelar mindre roll. Min första impuls är inte att ta fram bilnycklarna, jag går i ur och skur.
Svårast är att förklara för barnen, de vill såklart gärna sitta i en skön bil de också. Jag säger att man blir stark och håller sig frisk om man går. Hittills har barnen köpt den förklaringen.
Grrringo, svensk i Colorado.
2 kommentarer:
Håller verkligen med, det är ett märkligt beteende det här att bilen ska användas direkt, om det så handlar om typ 200 m... Verkligen suveränt och jättebra du kör din linje och fortsätter gå med barnen.
-Anne
Det stämmer även här.
Jag går till skolan varje dag ur och skur. Mellantjejen går hem i ur och skur. Sonen går till och från skolan i ur och skur. De har 150 m, 700m samt 1.5 km enkel väg.
Det är lättare att gå än att baxa in dom i bilen.
Skicka en kommentar